Herr talman! Ledamöter! Klockan är mycket och
jag ska försöka att korta mitt långa anförande till ett
mindre anförande.
Som så många har beskrivit ingår i detta ärende
om byggfrågor motioner från allmänna motionstiden
som berör mycket. Det är ett sextiotal motioner, och
om man ser det så är det väl rätt bra att vi är eniga i
de flesta frågor. Det är bara 14 reservationer. Så kan
man också se på det, Ulla-Britt.
Det är väldigt angelägna motioner som rör det
mesta som berör oss människor som bor och lever i
Sverige. Trots detta avstyrker vi alla motioner. Det
gör vi inte därför att de inte är angelägna och viktiga
utan därför att, precis som Ulla-Britt sade, det pågår
så mycket arbete. Det är utredningar och det är ut-
vecklingsarbete som bereds i Regeringskansliet.
Carina, Annelie och Owe har beskrivit vad som
görs i PBL och vad vi förutsätter att man ska komma
tillbaka till etappvis. Jag går inte igenom det.
Det är också tillsyn, kontroll och kvalitetsansva-
rets ställning. Det kommer en proposition om inom-
husmiljö som också tar upp det här, så jag går inte
igenom det.
Det jag däremot tänker kommentera lite är master
och antenner. I den frågan finns sex motioner och det
är också den som har fått flest reservationer. Därför
tänkte jag kommentera lite varför majoriteten avstyr-
ker de motionerna. Det gör vi inte på grund av att vi
inte är intresserade utan på grund av att vi tycker att
det görs mycket på detta område.
Utgångspunkten för flera av förslagen är den nu
inledda utbyggnaden för tredje generationens mobil-
telefoni. Tillgängliga uppgifter pekar på att ett stort
antal master och andra anläggningar för mobiltelefoni
kommer att uppföras under de närmaste åren. Det är
en situation som kräver att åtgärder vidtas för att
effekterna av utbyggnaden minimeras med tanke på
och av omsorg om oss människor, natur- och kultur-
värdena och stadsmiljön. Det finns faktiskt redan nu
regler som styr placeringen av vissa anläggningar för
mobiltelefonin, men frågan är om dessa kan anses
vara tillräckliga.
Dagens regler innebär i korthet följande: Vid upp-
förande av master för mobiltelefoni, liksom andra
master, tillämpas delar av miljöbalkens bestämmelser
om skydd av värdefull natur- och kulturmiljö. An-
mälan till länsstyrelsen om samråd måste ske och
krav finns på miljökonsekvensbeskrivningar.
Boverket har på regeringens uppdrag i samarbete
med andra verk belyst vilken inverkan utbyggnaden
av mobiltelefonnätet har och kan få för främst natur-
och kulturvärden. Uppdraget har redovisats i en rapp-
ort till regeringen den 1 maj 2001.
Boverkets rapport bereds nu i Regeringskansliet.
Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret
2002 till Post- och telestyrelsen uppdragit åt styrelsen
att utreda och lämna förslag till utformning av myn-
dighetens sektorsansvar för miljöfrågor. Ansvaret
avser bl.a. elektromagnetiska fält inom området för
trådlös kommunikation och inverkan på natur- och
kulturvärden av en utbyggnad av infrastrukturen för
en sådan kommunikation. Post- och telestyrelsen ska
lämna förslag till hur dess roll bör definieras, sektors-
ansvarets utformning och omfattning, eventuella
problem och på vilket sätt ansvaret kan integreras i
myndighetens verksamhet.
Arbetet ska ske i samråd med berörda myndighe-
ter såsom Boverket, Statens strålskyddsinstitut, Soci-
alstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Naturvårds-
verket. Uppdraget ska enligt regleringsbrevet slutre-
dovisas den 1 juni 2002.
Herr talman! Vid behandling av frågan har ut-
skottet uttalat att det av flera skäl finns anledning att
iaktta försiktighet vid lokalisering av nya sändare för
mobiltelefoni. Utskottet står fast vid denna uppfatt-
ning. Försiktighet och återhållsamhet bör även fort-
sättningsvis vara vägledande för uppförandet av olika
anläggningar för mobiltelefoni. De initiativ som re-
geringen har tagit och tar, liksom Post- och telestyrel-
sens uppdrag på området, visar med önskvärd tydlig-
het att regering och riksdag följer upp frågorna i mo-
tionerna med största allvar.
Herr talman! När det gäller kulturhistoriskt värde-
full bebyggelse, som Owe tar upp i reservation 2, har
regeringen aviserat sin avsikt att låta utreda om
kommunernas möjlighet att vidta skyddsåtgärder för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse borde förbättras.
Det är väl jättebra att man tar reda på om den borde
förbättras innan man gör det. Utskottet har erfarit att
regeringen håller på att utforma direktiv för en utred-
ning om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt vär-
defull bebyggelse. Detta pågår inom Regeringskansli-
et. Det tycker jag att man kan vara glad för.
När det gäller barns säkerhet, som vi har diskute-
rat många gånger i denna kammare, som Sten Lund-
ström eller Owe Hellberg sade, förvånas jag över
reservationen. Man klagar på att vi tillsätter många
utredningar och att vi utvärderar arbetet, så när vi
äntligen gör något är det inte tillräckligt det heller.
Regeringen har tillsatt Barnsäkerhetsdelegationen
med uppgift att se över och arbeta med frågor om
barns säkerhet och förebyggande av skador i barns
och ungdomars miljö. Det är sådana frågor som bo-
stadsutskottet faktiskt har lyft fram många gånger och
som vi har diskuterat. Vi är ju alla berörda och oroas
över barns miljö.
En fråga som enligt direktivet ska uppmärksam-
mas särskilt är arbetet med säkerhetsreglerna i bostä-
derna. Delegationen ska därför beskriva och analyse-
ra hur olycksfallsmönstren i olika delar av bostadsbe-
ståndet ser ut. Om analysen visar att det behövs åt-
gärder i form av ändrad lagstiftning ska delegationen
lämna förslag till sådana åtgärder. Uppdraget ska
slutredovisas senast den 31 januari 2003.
Det var de reservationer jag tänkte kommentera.
Med detta yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet
och avslag på samtliga reservationer.