Fru talman! Först vill jag tacka Maj-Inger Kling-
vall för svaret. Beroende på alla helger och den vila
som vi alla behövde och längtade efter har det hunnit
gå en tid sedan jag skrev min interpellation, men dess
ärende är precis lika aktuellt och berättigat i dag som i
november.
Frågan om barnkonventionen är ett exempel bland
flera frågor i vilka det egentligen inte råder någon
målkonflikt eller någon annan sorts motsättning mel-
lan oss kristdemokrater och regeringen. Vi är alla
överens om dess värde och även om målen. Men nu
handlar det om hur och när vi skall kunna förverkliga
konventionen och fylla den med innehåll och gå från
vackra ord till konkret handling. Det finns många
instrument att arbeta med. Det ena tror jag inte behö-
ver utesluta det andra. Tvärtom kan det många gånger
vara bra med litet olika vinklar som kan komplettera
varandra.
Fru talman! Jag är litet beklämd över att se statis-
tiken från i höstas om vilken genomslagskraft barn-
konventionen hade fått. Det är snart åtta år sedan
Sverige ratificerade konventionen, och man tycker att
ett sådant viktigt dokument borde ha trängt in i verk-
samheten snabbare. Så har det inte blivit, och vi har
då det läge vi har. Det gäller som jag sade att vi på
olika sätt försöker påskynda det här arbetet.
Personligen tror jag liksom mitt parti att hela sam-
hället måste utformas utifrån barns behov på ett helt
annat sätt än vad som är fallet. Väldigt mycket av
lagstiftning och de paragrafer och tillämpningsföre-
skrifter vi har utgår faktiskt från vuxenvärlden. Vi
behöver därför få enmetersperspektivet eller 50-
centimetersperspektivet ännu klarare.
Jag vet att många ideella organisationer har arbe-
tat mycket med de här frågorna och att de träffar
berörda ministrar med jämna mellanrum. Jag skulle
vilja fråga vilka signaler Maj-Inger Klingvall får vid
de här mötena, om de här organisationerna känner att
de får ordentligt med genomslag och respekt för sitt
arbete eller om det är trögt och jobbigt. Det är trots
allt ganska stora pengar som har satsats under de här
åren. Det är naturligtvis fantastiskt bra att den här
verksamheten årligen får pengar, men det handlar
också om ifall den verkligen får ett genomslag. Detta
är min första fråga.
Jag skall i mitt nästa anförande också tala litet om
familjen, något som jag tror att Maj-Inger Klingvall
har förväntat sig att jag skall göra.