Fru talman! Statsrådet! Det har gjorts jämförelser
med Agenda 21-arbetet. Det är bra på ett sätt. Arbetet
med Agenda 21 fungerade i början så att det var några
eldsjälar, en tapper, trogen skara, som höll på med de
frågorna. Det tog ganska lång tid innan arbetet växte
och blev något stort, innan det kom att omfatta
många.
Jag tror att det är så med barnkonventionen. Det
har tagit litet tid. Man har sökt sina vägar. Det har
varit eldsjälar som har hållit på med det. Men nu är
man på väg att börja arbeta med frågorna på bredden.
Så jag är väldigt förhoppningsfull när det gäller det
här arbetet.
Men på en annan punkt är jag kanske mer frågan-
de. När man har arbetat ett tag med de här frågorna är
det på samma sätt som med Agenda 21-arbetet - det
finns mycket politisk, ideologisk och ekonomisk
sprängkraft i detta. Det går bra så länge vi skall sorte-
ra soporna hemma i köket. Men när det handlar om att
prioritera om ekonomiska resurser i samhället blir det
mycket svårare.
På samma sätt tror jag att det kan vara med barn-
konventionen. Det kan vara ett hinder att det finns de
som inte är beredda att satsa, från det som vi brukar
kalla de hårda sektorerna till de mjuka. Det är svårt
att få den ekonomiska omställning som måste till om
man skall sätta barn i fokus mer än bara i ord.
Jag skulle vilja höra statsrådets uppfattning om det
här. Jag undrar om hon tror att detta kan vara ett hin-
der. Jag tänker på den ekonomiska sprängkraft som
ligger i att arbeta med barnkonventionen på sikt.