Fru talman! Nej, Chatrine Pålsson, det är inte med
långsiktig planering utan med ständig planering och
långsiktigt, ständigt pågående arbete som jag tror att
vi kan nå fram. En extra injektion i detta ständigt
pågående arbete var när vi tydligt kunde avsätta 20
miljoner till frivilligorganisationerna för att få en
ytterligare skjuts på det här väldigt viktiga arbetet.
När det gäller det här med att 82 % av kommuner-
na vill ha mer kunskap och mer stöd tror jag att bl.a.
den idébok från Barnombudsmannen som kom förra
året kan vara ett viktigt hjälpmedel, tillsammans med
ett antal projekt som kommer att komma i gång under
1998 och som frivilligorganisationerna är ansvariga
för.
Självklart har också Barnombudsmannen en väl-
digt viktig funktion i det här arbetet. Vi får inte
glömma bort det. Dels skall Barnombudsmannen
informera om barnkonventionen och uppmärksamma
att Sveriges åtaganden följs, dels skall hon genom
kontakter med barn och ungdom samverka med myn-
digheter och organisationer och aktivt verka för barns
och ungdomars rättigheter. Hon skall också följa det
forskningsarbete som rör barn och ungdom.
Precis som Chatrine Pålsson säger lämnar Barn-
ombudsmannen varje år en rapport till regeringen om
barns och ungdomars situation där frågor som behö-
ver övervägas av regeringen lyfts fram. Regeringen
överväger naturligtvis alla förslag som Barnombuds-
mannen kommer med. Ett konkret exempel är det som
Barnombudsmannen tog upp i 1996 års rapport, näm-
ligen frågan om lämplighetsprövning av personer som
arbetar inom skola och barnomsorg. Där är en utred-
ning tillsatt, som skall vara klar med sitt arbete den 30
april.
En annan viktig fråga som jag tror kommer att få
betydelse är Barnombudsmannens uppdrag för verk-
samhetsåret 1998 att genomföra en kartläggning av
hur centrala myndigheter arbetar med barnkonventio-
nen. Här skall Barnombudsmannen lämna ett svar i
höst, den 30 november.
Det pågår alltså ett arbete som jag tror kommer att
ha stor betydelse på lång sikt. Vi ser förändringarna
steg för steg. Jag tycker också att den rapport som
Barnombudsmannen har lämnat med några års mel-
lanrum om hur kommunerna arbetar med barnkon-
ventionen, På spaning efter barnkonventionen, visar
den här gradvisa förändringen: Vi når hela tiden resul-
tat.
Självklart tar vi också viktiga steg framåt varje
gång vi står här och pratar om barnkonventionen,
varje gång man pratar om barnkonventionen i full-
mäktigeförsamlingar ute i Sverige och varje gång som
en barnorganisation är med och ordnar aktiviteter av
skilda slag. Det skall vi också se. Men otålighet är
alltid bra. Den skall också driva oss framåt.