Fru talman, statsrådet och interpellanten! Barnens
ställning har varierat under historiens gång och geo-
grafiskt. Det krävs ett oförtröttligt arbete för att kunna
värna barnen, och vi måste lyssna mycket mer på
barnen. De ökade möjligheterna till elevinflytande i
skolan är ett utmärkt sätt att ytterligare lyssna på
barnen, men det är förvånande att inte fler kommuner
aktivt medverkar till att ungdomsråd inrättas.
Den italienska statsstaden Venedig förbjöd redan
år 1396 barn under 13 år att arbeta. Nu, 600 år senare,
finns enligt organisationen Anti-Slavery International
minst 42 stater som kränker slaveriförbudet i interna-
tionella sammanhang. Internationella arbetstagaror-
ganisationen ILO har försökt bedöma barnarbetets
omfattning. ILO uppskattar att det fanns i genomsnitt
78,5 miljoner ekonomiskt aktiva barn i världen 1990,
varav ca 70,9 miljoner var mellan 10 och 14 år. Totalt
arbetar 13,7 % av barn i den åldersgruppen. Andra
seriösa organisationer uppger att uppemot 250 miljo-
ner barn utnyttjas. Som prostituerade arbetade 2 mil-
joner barn. Som vi vet utnyttjas dessa barn även
grymt av svenskar, och det finns de som gynnas eko-
nomiskt av de här transporterna, nämligen resebolag,
hotell och liknande.
Att barnkonventionen även berör barn utanför vårt
kommunala gränsområde och landsgränserna gör att
vi måste ha ett internationellt perspektiv även på
denna fråga. Jag har förstått att FN-förbundet gärna
ställer upp och delar med sig av sina kunskaper om
barnkonventionen lokalt. Det finns även andra frivil-
ligorganisationer som ser ett värde i att delta i den
kommunala processen med att implementera barn-
konventionen i verksamhet och attityder.
Det är svårt att studera utvecklingen vad gäller
barnarbete, bl.a. på grund av att många berörda länder
inte har tillgänglig information. De berörda företagen
är mindre benägna att öppet tala om i vilken omfatt-
ning de använder sig av barnarbete. Frihet för kapital,
inga sociala regelverk, bristande demokrati, fattigdom
och en oorganiserad arbetsmarknad påverkar barnar-
betarnas situation.
När arbetslösheten sköt fart under den borgerliga
regeringsperioden besökte jag några skolor med yngre
elever, och man sade då väldigt tydligt ute på skolor-
na att man märkte att eleverna var oroligare. Vi har
också kunnat se en ökad efterfrågan bl.a. på barnpsy-
kiatrisk hjälp. Det märks oerhört snabbt, långt innan
det är mätbart. Barnens omgivning påverkar alltså
barnen oerhört mycket, och kampen mot arbetslöshe-
ten är därför viktig även för barnen.
Vi får hoppas att implementeringen av barnkon-
ventionen kommer att märkas i de ekonomiska priori-
teringar som de olika partierna gör lokalt. Det finns
många oklarheter vad gäller hur en del partier ställer
sig. Man talar om att prioritera barnen, men i konkreta
handlingar såsom budgetprioriteringar, syns det inte
alltid.
Det är bra att Barnombudsmannen nu tar fram en
skrift, och det är viktigt att man då tillvaratar alla
möjligheter till en bred debatt om barnens villkor.
Med tanke på de pengar som finns avsatta skulle jag
vilja fråga ministern om man ute i kommunerna med
fördel kan knyta ihop implementeringen av barnkon-
ventionen med den ökade medvetenheten om barnar-
bete. Man kan lokalt ta debatten med näringslivet, ta
dialogen med handeln och lyfta fram frågan i sam-
band med inköp. Kan man koppla ihop detta med
konsumentrådgivningen? Kan det vara något för
vänortssamarbete? När vi har en bred debatt och folk
har intresse för barn är det viktigt att frågan inte
splittras upp för mycket. Den formella implemente-
ringen är förstås en sak, men när man arbetar med
barnfrågan är det också viktigt att man höjer medve-
tenheten och knyter ihop arbetet på flera olika plan.
Jag skulle vilja se en bredd i det här, och jag skulle
gärna vilja höra Maj-Ingers inställning till det.