Fru talman! Det som jag tror måste ske ute i sam-
hället, och som har skett i vissa kommuner som har
tagit tag i frågan, är att kommunerna öppnar sig utåt.
När man i den folkrörelse som jag företräder, Rädda
Barnen, har jobbat med de här frågorna har man upp-
levt att det ibland har funnits en slutenhet och en
ovilja att tillmötesgå, diskutera och ta fram informa-
tion om det som görs. Det har antagligen också fun-
nits en rädsla för att gå in i en diskussion.
Så det gäller att få kommunerna och även tjänste-
män som kanske har jobbat länge och som vill försva-
ra sina gamla positioner att öppna sig i de här frågor-
na. Det gäller att få alla att våga diskutera och kanske
att våga erkänna att man har gjort fel i vissa fall.
Jag efterlyser också fortfarande ett avstamp, eller i
varje fall ett tydligare initiativ från regeringen, så att
det inte bara är frivilligorganisationerna som skall dra
lasset. Det tror jag inte heller att statsrådet har menat.
Så gjorde vi faktiskt när det gällde Agenda 21. Vi
hade möten regionvis. Vi hade möten med i princip
varenda kommun, med representanter och med exper-
ter, för att just diskutera vad Agenda 21 står för, vad
det innebär och vad det kan innebära.
Man måste också göra det litet lustfyllt. Det måste
vara roligt att diskutera. Det får inte bara vara tungt.
Det får inte kännas som om det läggs på en massa
ansvar, utan det måste också vara en utmaning, fyllt
av liv och glädje.
Det gäller också att lyssna på barnen. Det är vi
dåliga på, allihop. Det har också framkommit när
Rädda Barnen har gjort undersökningar att det är
svårt att få folk att lyssna på barnen. Det är det även i
skolans värld. Vi vet att på högstadiet och gymnasiet
lyssnar man inte.
Så det finns många saker som jag förväntar mig att
regeringen tar initiativ till för att verkligen sätta fart
och stötta frivilligorganisationerna.