Fru talman! Också jag tackar statsrådet för svaret
och interpellanten för att hon har framställt interpel-
lationen.
Det är som sagt flera år sedan vi godkände barn-
konventionen, och statsrådet sade att det handlar om
ett långsiktigt arbete. Men även ett långsiktigt arbete
kräver mycket av incitament från dem som har ansva-
ret för att införa barnkonventionen i det svenska sam-
hället. Jag upplever att man från regeringshåll ända
från början har varit för litet engagerad i själva dis-
kussionen kring vad barnkonventionen står för vär-
demässigt.
Det gäller att vara ute överallt i samhället och i
kommunerna och diskutera med kommunerna hur
prioriteringar skall ske om man skall kunna sätta
barnets bästa i fokus. Ibland måste man nästan skruva
om uppe i hjärnkontoret för att riktigt förstå barnpers-
pektivet och inte alltid utgå ifrån sitt eget vuxenpers-
pektiv.
På sistone har vi ju kunnat läsa om några exempel
på barn som inte har klarat av sin skolgång därför att
de har haft diagnosen DAMP eller något liknande.
Där har skolan upplevt att de har varit jättejobbiga.
Då har man dragit slutsatsen att hemmet har falerat
och tagit dem från familjen som kanske har varit de
enda som har klarat av att sköta det här barnet. Ge-
nom att man då inte har fokuserat på barnet utan på
organisationers möjligheter att klara av sina uppgifter
har man gjort fel prioriteringar. Den här debatten är
faktiskt väldigt viktig.
Man ropar på mer resurser, men det hjälper inte
med mer resurser om man inte förstår vad barnkon-
ventionen står för. Man kan få mer och mer resurser,
men om man inte klarar av att prioritera och vet vad
det innebär att sätta barnets bästa i fokus hjälper det
inte med mer resurser. Då fortsätter man att prioritera
fel.
Jag håller med om att pengarna till frivilligorgani-
sationerna har haft en oerhört stor betydelse och fort-
farande har det. Utan deras och barnrättsorganisatio-
ners jobb skulle inte barnkonventionens ställning vara
vad den är i dag. Då hade man inte haft den insikt
som man har i dag. Jag tycker att de gör ett alldeles
utmärkt jobb. Men det räcker inte med att frivilligor-
ganisationer jobbar med de här frågorna.
Jag skulle vilja fråga statsrådet Maj-Inger Kling-
vall om det inte är möjligt att statsrådet och flera
statsråd - eftersom det här tränger in i flera samhälls-
områden är det inte bara ett statsråds ansvar att barn-
konventionen tillämpas - går ut och deltar i den här
värdediskussionen om vad barnkonventionen står för.
Vi måste ställa oss frågan vad det innebär för mig
som statsråd, som riksdagsledamot, som rektor eller
som förälder. Det är då man levandegör den attityd
mot barn som man måste ha om man skall kunna leva
upp till barnkonventionen. Jag efterlyser mer av dessa
incitament. Det har betydelse för kommunala besluts-
fattare om statsråd far ut och deltar i debatten. Då blir
det mer påtagligt, och då klarar man kanske också av
att göra de skarpa prioriteringar som faktiskt krävs
ibland.
Jag tycker att Carina Hägg väldigt fint beskrev det
helhetsperspektiv som krävs. Alla är faktiskt inblan-
dade i detta. Rädda Barnen utbildar bl.a. militär som
skall fara till Bosnien. För att klara ut olika problem
krävs det att man har insikter om barnkonventionen
även där. Därför räcker det inte bara med familjen
och skolan, utan det krävs allas engagemang för att
man skall klara tillämpningen av barnkonventionen.