Herr talman! Även jag välkomnar mycket det sam-
förstånd som vi har lyckats åstadkomma i arbetet med
den här propositionen. Jag uppskattar också det mjuka
tonfall som mestadels brukar tillskrivas kvinnliga
politiker men som hela den här debatten har präglats
av. Jag tycker att det är fint.
Jag tyckte att Bo Holmberg på ett utomordentligt
fint sätt gav uttryck för detta när han sade att det är
viktigt att man först och främst ser till välfärdspoliti-
kens innehåll och inte till dess former. Jag försökte att
säga något liknande även i mitt anförande fast det
kanske inte blev lika bra uttryckt, men det var samma
tanke som låg bakom.
En förutsättning för att detta skall bli möjligt är ju
att regeringen och socialdemokraterna frigör sig från
en del av den roll de har iklätt sig att vara de nuva-
rande formernas försvarare i alla lägen. Därför skulle
jag gärna vilja fråga socialministern: Är socialdemo-
kraterna och regeringen, utifrån den här diskussionen
med de gemensamma mål som vi är ganska överens
om som utgångspunkt, beredda att förutsättningslöst
diskutera alla de former som vi i dag driver socialpo-
litik i? Är ni öppna för en sådan diskussion om vi i
huvudsak kan vara eniga om målet?