Fru talman! Värderade åhörare! I dag har vi
mycket viktiga frågor att debattera i kammaren. I går
talade vi om ekonomi. Det är också viktigt. Delvis hör
de olika frågorna ihop.
Ibland tycker jag att den sociala debatten borde få
en högre prioritet, inte för saken som sådan, utan för
att det rör människan när hon kommer i de allra svå-
raste situationer, som när man drabbas av sjukdom
och ohälsa eller när någon i familjen eller i vänkretsen
blir drogberoende och när livskvalitet knappast exis-
terar. Då får man andra perspektiv på livet. Då är det
de frågor som vi pratar om här i dag som blir huvud-
frågor och viktigare än de som rör det materiella. För
människor i sådana situationer är socialpolitiken av en
avgörande betydelse.
Fru talman! Jag är glad över att utskottet har enats
om socialpolitikens inriktning för framtiden. Det är en
oerhörd styrka. Det är ett bevis på att det finns ett
stort engagemang och en stor vilja att forma en god
socialpolitik. I den delen instämmer jag i Sten Svens-
sons inledningsanförande. Det är också ett bevis på att
det går att samarbeta över alla partigränser. Min för-
hoppning är att det sätt socialutskottet arbetar på skall
kunna entusiasmera fler att göra likadant.
Jag tycker att vi en dag som denna borde ställa oss
frågan: Vad är egentligen välfärd? När välfärd disku-
teras blir det ofta med enbart ekonomiska perspektiv
på frågan. Min bestämda uppfattning är att välfärd är
mycket mer än pengar och materiella tillgångar. Eko-
nomiska resurser behövs ofta, men det är absolut
ingen garanti för en bra välfärd.
Nej, välfärd handlar i grunden om trygghet, om
tilltro och om stabilitet. Man kan säga att det finns
materiell välfärd men att det också finns icke-
materiell välfärd. Hur skall vi då nå denna välfärd?
För oss kristdemokrater är det alltid självklart att
börja med att tala om det lilla samhället, familjen. Vi
tror, vi menar att det är där man har de allra bästa
förutsättningarna för att ge en grundläggande trygg-
het.
Att vara förälder är det allra finaste som finns.
Inget ansvar, ingen uppgift kan vara större än att ge
barn trygghet och en god fostran. Föräldrarnas krav-
lösa kärlek, engagemang och intresse för sina barn är
av avgörande betydelse för barnets utveckling och
kan knappast ersättas av någon samhällelig instans.
Ett barn behöver båda sina föräldrar. Det är i familjen
som vi lägger grunden för vår karaktär, våra värde-
ringar och vår förmåga.
Tyvärr gick ungefär 50 000 par skilda vägar år
1992. Det är en ökning med 10 000 jämfört med
1986. Separationerna ökar mest i familjer med små
barn. Om utvecklingen fortsätter i samma takt kom-
mer 42 % av alla barn att före sin 18-årsdag få vara
med om att föräldrarna flyttar ifrån varandra. Det
innebär tyvärr också att många barn berövas rätten att
få växa upp med både mamma och pappa.
Alltför ofta är det en av föräldrarna som får vård-
naden, och på så sätt mister barnet vardagskontakten
med den andra föräldern. Därför anser vi bl.a. att
åtgärder borde sättas in för att undvika separationer.
Varje separation som undviks är till stor fördel för
barnet.
Efter de senaste fallen av brutalt våld - det har vi
också hört här i kammaren i dag - har det uppmärk-
sammats att alla barn behöver även sin pappa, särskilt
pojkarna; de behöver en man att identifiera sig med.
Fru talman! Föräldrarna är de viktigaste förebil-
derna för sina barn. Föräldrar kan genom sitt sätt att
vara mot varandra visa hur en man och en kvinna kan
fungera tillsammans. Föräldrar förmedlar på så sätt
värderingar, roller och mönster till barnen. Barnen
tillägnar sig dem genom att se vad som försiggår i
samspelet mellan föräldrarna.
Det är viktigt att inse att det är genom att underlät-
ta och hjälpa föräldrarna som vi gör de största insat-
serna för barnen. Genom att sätta in insatser tidigt
stärker och utvecklar man föräldrars och barns roll i
familjen och familjens roll i samhället.
Jag vet att det görs stora insatser på föräldraut-
bildningens område; jag tror att detta är en viktig
punkt när vi pratar om våld och när vi pratar om
människor som mår dåligt.
De tragiska morden i Falun och Stockholm upprör
oss alla. Våldet har tydliggjorts på ett alldeles speci-
ellt sätt de här senaste månaderna. En känsla av van-
makt sprider sig. Människor blir rädda. Äldre drar sig
för att gå ut på fredagarna eller lördagarna. Vad kan
vi då göra för att stoppa våldet?
Vi vet, som jag redan nämnt, att de mest våldsbe-
nägna är människor som egentligen har mycket
olyckliga uppväxtförhållanden. De har farit illa, och
många av dem har utsatts för övergrepp av föräldrarna
och av andra vuxna. Video- och underhållningsvåldet
avtrubbar unga människors omdöme och verklighets-
sinne. Man lär sig att våld är en framgångsrik metod
för att lösa konflikter och uppnå makt. Här måste
samhället ingripa med kraft.
Vi kristdemokrater har gång på gång fört fram ett
krav om förhandsgranskning av videogram men tyvärr
inte fått stöd för det. Men vi kan inte fortsätta att inte
göra någonting. Samtidigt finns det anledning att ännu
en gång prata om alkoholens roll i de här samman-
hangen.
Forskarna Mattias Lundberg och Jonatan Hjort
från Umeå har gjort en undersökning om kopplingen
mellan alkohol och våld. De har kommit fram till att
tre av fyra våldsbrott är alkoholrelaterade. Våldsbrot-
ten begås mestadels av unga människor. Hela 40 % av
alla våldsbrott utförs av 15-24-åringar. Särskilt för-
vånande är det att 15-17-åringar är gärningsmän i
nästan lika hög grad som de äldre ungdomarna. De
yngsta ålderskullarna i undersökningen står för hela
8 % av det alkoholrelaterade våldet. Det är en hög
siffra med tanke på att de enligt lagen inte skulle ha
tillgång till alkohol.
Undersökningen visar tydligt att våldsproblemet
inte kan lösas utan att man samtidigt diskuterar alko-
holens roll. Vi har fått bevis för detta ett antal gånger
den senaste tiden. Inte minst när det gäller Mattias
Flinks dom från Högsta domstolen, där man mycket
klart sade att om Mattias Flink inte hade varit alko-
holberusad hade mordet inte skett.
Fru talman! Naturligtvis måste vi se till att alla
människor som hamnar i ett svårt drogberoende får
hjälp. Jag vill gärna redan nu lyfta fram LP-stiftelsen,
som i 35 år har gjort enorma insatser för människor
som har mycket grava alkoholproblem. När LP-
stiftelsen har kommit in i bilden har samhällets alla
andra möjligheter redan varit uttömda. I betänkandet
behandlas en motion av Erling Bager m.fl. som jag
vill stödja. Jag vill därför redan nu yrka bifall till
reservation nr 35.
Jag anser nämligen att riksdagen i dag skall fatta
beslut om att ge LP-stiftelsen det här engångsbelop-
pet. Det är oerhört värdefullt för att verksamheten
skall kunna bedrivas vidare. Det handlar här om
människosyn - om att vilja hjälpa även dem som har
de svåraste problemen. Samtidigt är det viktigt att vi
på alla sätt försöker stärka de förebyggande insatserna
i samhället, så att de lyfts fram i ännu högre grad. Det
är en viktig princip. Om vi kommer in tidigt med den
förebyggande verksamheten vet vi också att vi inte
bara förebygger mänskligt lidande utan att det också
är ekonomiskt gynnsamt.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att vi
också måste bli mycket noga med att göra utvärde-
ringar och uppföljningar av våra beslut. Jag tror att
det i ekonomiskt kärva tider är än mer angeläget att vi
ser till att vi ger verksamheten en sådan profil att de
pengar vi satsar verkligen gör nytta. Det bör vi alla
vara måna om när vi fattar beslutet.
Den kristdemokratiska profilen när det gäller väl-
färdsfrågorna och den ekonomiska situationen är att
vi som nästan alltid är friska och tjänar pengar skall
betala de stora avgifterna. Vi menar att människor
som befinner sig i ett utsatt läge med nästan inga
resurser inte skall drabbas lika hårt. Det är en profil
som vi vill plädera för i olika sammanhang.
Vi vet att vi inte har hur mycket pengar som helst.
Vi vet att vi har en ekonomiskt mycket kärv situation
som vi är tvungna att ta på allvar. Gör vi inte det
hotas välfärden på sikt. Men vi måste se till att vi får
en fördelningspolitisk profil värd namnet, dvs. att vi
solidariskt skall bära bördorna.
De kristdemokratiska åsikterna i familjepolitiken
kommer Ulla-Britt Hagström att utveckla, men jag vill
redan nu yrka bifall till reservation nr 4 och reserva-
tion nr 15; reservation nr 35 har jag tidigare yrkat
bifall till. Naturligtvis står jag också bakom våra övri-
ga reservationer.