Fru talman! Jag vill gärna rikta ett tack till soci-
alminister Ingela Thalén för att hon här så tydligt tog
till sig det enhälliga tillkännagivande som vi i soci-
alutskottet har enats om. Det innebär att vi skall satsa
mer på sektorsövergripande verksamhet och att man
skall gå in mycket tidigare i problemområdena än vad
som hittills har varit fallet.
Jag tycker att det är utomordentligt värdefullt. Det
blir, som socialministern själv formulerade det, ett
starkt stöd från riksdagens sida för fortsatta insatser
på detta område. Vi avvaktar också en lång rad ut-
redningar på dessa områden, som har refererats i
betänkandet. Jag går inte in på några detaljer, men det
är ganska mycket. Vi ser fram emot resultat av det
arbetet.
Den omständigheten att det finns oenighet - det
kommer att visa sig här litet senare i eftermiddag, när
vårdnadsbidraget och barnomsorgen diskuteras - får
inte skymma det faktum att det är möjligt att komma
till full enighet mellan alla riksdagens partier i sådana
viktiga och avgörande frågor som detta med barn och
ungdomar, deras framtid och de problem med våldet
som vi diskuterat under hela dagen. Det är utomor-
dentligt värdefullt att vi kan komma överens över
blockgränserna mellan alla partier.
Ytterligare ett fall där jag vill instämma med
Ingela Thalén är när hon säger att det finns en stark
vilja från alla riksdagens partier att värna dem sämst
ställda grupperna. Hon nämnde som exempel de psy-
kiskt störda. Vi var där återigen totalt eniga i utskottet
och i utredningen, där jag och vice ordförande Bo
Holmberg, dåvarande ordförande i socialutskottet,
tillsammans med ytterligare medarbetare lade fram ett
enhälligt betänkande, som sedan på samma sätt följ-
des upp av riksdagen. Det var på samma sätt när det
gäller handikappfrågorna, och det var värdefullt. Jag
hoppas att den modellen också kommer att tillämpas
av dem som har ansvaret för den ekonomiska sane-
ringen.