Fru talman! Miljöpartiet och Thomas Julin har, i
motsats till vissa andra - jag nämner emellertid ingen
särskild nu i denna replik - en finess med sina idéer
om att systematiskt försöka förändra finansieringen
eller vissa delar av finansieringen av vården. Jag tror
att just den finansieringsmodell som Miljöpartiet har
pekat på är något man måste titta på i framtiden. Jag
tror att man i ett utrednings- och forskningsarbete
måste försöka ta reda på om detta är en rimlig väg.
Även om det i vissa öron låter litet fult, är detta en
systemförändring som behöver göras och som kan
vara möjlig. Jag ser alltså detta som en möjlighet.
Däremot har jag inte mycket förståelse för de tan-
kar som Miljöpartiet och även andra har fört fram och
som går ut på att man skulle ta från a-kassan och på så
sätt kunna bibehålla sysselsättningen inom vården
fullt ut, detta i stället för att inom vården göra de
strukturförändringar som är nödvändiga och som
samhällsekonomin kräver.
Det här, Thomas Julin, är ett sätt att försöka lyfta
sig själv i håret; man kommer inte att göra det med
någon större framgång. Detta är något som lätt låter
sig sägas, och det är i den allmänna retoriken rätt bra
att köra med, men det har ingen förankring i den
verklighet som vi lever i. Det går nämligen helt enkelt
inte. Det är ett reptrick, och detta reptrick går, som
andra reptrick, i praktiken inte att genomföra.