Herr talman! Mot bakgrund av rapporterna om det
oprovocerade våldet bland ungdomar anordnade so-
cialutskottet den 14 februari en offentlig utfrågning
om orsakerna till det ökade bruket i Sverige av anabo-
la steroider och andra dopningsmedel. Mycket talar
för ett samband mellan dopning och de allvarliga
våldsbrott som har drabbat vårt samhälle på senare
tid.
Vi följer upp detta initiativ i budgetbetänkandet
SoU15, som kammaren nu behandlar tillsammans
med ytterligare sju betänkanden, varav dopningsfrå-
gan redovisas särskilt i betänkandet SoU13, där en
komplett utskrift från den offentliga utfrågningen
finns bilagd.
Utvecklingen i samhället tycks gå mot ett alltmer
omfattande våld, en ökad brutalisering i umgänget,
särskilt mellan ungdomar. Våra medier förmedlar till
oss en bild av att grov misshandel, mord, väpnade rån
och liknande våldsinslag ökar.
Våldsbrotten ökar också bland de unga och ofta i
anslutning till nöjeslokaler. Våldet blir också grövre,
bl.a. som en följd av att ungdomar nu i större ut-
sträckning än tidigare är beväpnade. Skottdramat på
Stureplan och tidigare tragedierna i Falun och Bjuv,
det brutala ungdomsmordet i Mullsjö och den senaste
händelsen, där ett ungdomsgäng misshandlade en
familj i Vålberg, har nu fått människor att fråga sig
hur Sverige har kunnat hamna i den här situationen
och vad samhället - stat, kommun, organisationer och
föreningsliv samt inte minst enskilda medborgare -
skulle kunna göra för att vända utvecklingen.
Som framgår av vårt budgetbetänkande, anser ett
enhälligt socialutskott, liksom regeringen och alla de
motionärer som tagit upp dessa frågor, att utveckling-
en är mycket oroande.
Dagens ungdomar är morgondagens vuxna med
ansvar i framtidens samhälle. Livsvillkoren för ung-
domarna i dag påverkar i stor utsträckning hur de i sin
tur klarar rollen att ta hand om sina barn. Vissa för-
ortsområden i de största städerna domineras nu helt
av människor med invandrarbakgrund med mycket
ringa kontakt med befolkningen i övrigt. Integrationen
i samhället för dessa människor försvåras därmed
avsevärt. Fler arbetslösa finns i dessa områden än i
övriga landet. Socialbidragsberoendet är högre, och
kostnaderna i dessa kommuner för socialbidrag har
ökat markant.
I dessa bostadsområden bor också andra ekono-
miskt svaga grupper och människor med olika sociala
problem. Det finns i dessa områden en ökande social
instabilitet med inslag av otrygghet, utanförskap och
kriminalitet. Dessa frågor blev väl belysta i den of-
fentliga utfrågning som socialförsäkringsutskottet
anordnade om den sociala miljön i invandrartäta bo-
stadsområden, till vilken socialutskottet även blev
inbjudet.
Det är främst två problemsammanhang som domi-
nerar bland medborgarnas uppfattning om våldets
orsaker, nämligen att barn och ungdomar inte vägleds
av goda förebilder, dvs. att barn och ungdomar expo-
neras för alltför mycket våld i medier, särskilt i TV
och på video, samt att det brister i föräldraansvar.
De splittrade familjerna, där exempelvis pojkar
saknar positiva föredömen i sina fäder, är ett sådant
tydligt problem. Det andra problemsammanhanget är
att gärningsmännen i allt större omfattning är drogpå-
verkade vid utövandet av de flesta våldsbrotten.
De högsta brottsnivåerna och det mest omfattande
alkohol- och narkotikamissbruket finns i storstäderna.
Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar av allt att
döma igen, speciellt bland flickor, och alkoholdebu-
ten sker dessutom vid allt lägre ålder. Missbruket av
dopningspreparat ger också anledning till oro. I sön-
dags kunde vi läsa om två ungdomar i Göteborg, 17
och 18 år, som ville imponera på omgivningen genom
att använda anabola steroider. De blev så aggressiva
att den ene hotade sin mor till livet och den andre slog
sin farmor. Modern och farmodern har, oberoende av
varandra, polisanmält ungdomarna. Ingen av dem
vågar längre ha dem boende hos sig.
Socialutskottet ser med stort allvar på uppgifterna
om sambandet mellan dopning och mycket allvarliga
våldsbrott. Uppgifter finns också om att dopningsme-
del skulle ha liknande beroendeframkallande effekter
som narkotika. Regeringen har efter initiativ från
socialutskottet tillsatt en parlamentarisk utredning för
att analysera dessa dopningsproblem.
En kriminalisering skulle tydligare markera att
samhället tar helt avstånd från varje icke-medicinsk
befattning med sådana medel. Det skulle ge ökade
möjligheter för bl.a. polis och socialtjänst att ingripa
på ett tidigt stadium. Vidare kan en sådan åtgärd av-
hålla ungdomar från ett missbruk som kan få förödan-
de konsekvenser för deras fysiska och psykiska hälsa.
Från polisens sida har framhållits att straffsatserna
för dopningsbrott jämfört med narkotikabrott är låga
och att brottsutredningarna därför inte prioriteras. Vid
utfrågningen framkom att kunskaperna om missbru-
kets omfattning i åldersgrupperna över 20 år är
mycket bristfälliga och att svårigheterna att mäta
missbruket i dessa grupper är stora. Enligt direktiven
skall utgångspunkten för utredningens arbete vara en
noggrann genomgång av den faktiska kunskapen om
dopningsmedlen och deras medicinska och psykolo-
giska verkningar. Utvecklingen när det gäller an-
vändningen i missbrukarledet av olika läkemedel, som
dopningsmedel, och kunskapen om dessa medel sker
snabbt. Utskottet utgår från att berörda myndigheter
noga följer utvecklingen och vid behov vidtar lämpli-
ga åtgärder. En omfattande utredningsverksamhet har
igångsatts med uppgift att analysera problemen vad
gäller den allmänna välfärden och den sociala ut-
vecklingen samt att föreslå förbättringar på olika
områden.
Socialutskottet är mycket positivt till de utred-
ningsinitiativ som tagits men anser att flera av de
frågor som nu behandlas kräver sektorsövergripande
överväganden och åtgärder. Det sätt på vilket samhäl-
let är organiserat - och detta gäller även arbetet i
riksdagen och regeringskansliet - försvårar den hel-
hetssyn och det långa perspektiv på dessa frågor som
utskottet förordar. Även sektoriella åtgärder i ett kort
perspektiv måste enligt utskottet bottna i en övergri-
pande och långsiktig strategi för välfärd, arbete,
trygghet m.m.
Kraftfulla insatser behövs också mot det ökande
våldet i samhället och mot missbruket av alkohol,
narkotika och dopningspreparat. En samordning av
kommuners och landstings insatser på detta område är
nödvändig. Det behövs en samordning av insatserna
mellan t.ex. sociala myndigheter samt arbetsmark-
nads- och utbildningsmyndigheter.
Utskottet vill särskilt framhålla behovet av sektor-
sövergripande insatser för att komma till rätta med
problem som boendesegregation, arbetslöshet och
utslagning. Risk finns annars att insatser på ett områ-
de vidtas utan att konsekvenserna på andra områden
eller för helheten beaktas.
Den höga arbetslösheten och de ekonomiska pro-
blem som den för med sig för många familjer ökar
också riskerna för att allt fler barn blir otrygga och far
illa. Enligt utskottets mening är insatser för att åstad-
komma balans och tillväxt i ekonomin samt skapa
arbete av grundläggande betydelse för barnens och
ungdomarnas välfärd.
Socialnämnden är enligt socialtjänstlagen skyldig
att i samarbete med den unges familj försöka åtgärda
problemen i den unges uppväxtmiljö. Utskottet anser,
mot bakgrund av vad som påtalas i motionerna, att det
nu är extra viktigt att alla inblandade parter, såväl
myndigheter som organisationer och allmänheten,
mobiliseras i försöken att bryta den negativa utveck-
lingen när det gäller missbruk av alkohol och andra
droger samt ungdomsvåld.
Utskottet anser att det är nödvändigt med ökade
satsningar på tidigt samarbete mellan polis, frivård,
skola, föreningar, arbetsmarknadsmyndigheter, för-
äldrar och ungdomarna själva för att försöka finna nya
vägar som leder till en lösning av dessa problem. Det
förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste
enligt utskottets mening ske på bred front, dvs. över
de traditionella sektorsgränserna, för att åstadkomma
hållbara lösningar för framtiden. Sambanden mellan
arbetslöshet, utslagning, våld och missbruk måste
enligt utskottet uppmärksammas mer.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla vikten av
att barn som tidigt visar tecken på att utvecklas
ogynnsamt uppmärksammas och att åtgärder vidtas.
Detta kräver ofta samarbete mellan föräldrar, skola,
barnomsorg, socialtjänst och hälso- och sjukvård.
Det är viktigt att den kunskap och erfarenhet som
byggs upp genom forskning, utvecklingsarbete och på
annat sätt kontinuerligt förs vidare till berörda perso-
nalgrupper för att vidareutveckla arbetet inom social-
tjänsten.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det
behövs mer kunskap och forskning på en rad områden
för att få en helhetsbild av hur de samlade effekterna
av de senaste årens höga arbetslöshet och försämrade
ekonomi, men även andra förändringar i samhället
och i vår omvärld, påverkar människors levnadsvill-
kor.
Bättre underlag behövs för kommande politiska
beslut om välfärdspolitiken. Det behövs enligt utskot-
tet mer kunskap om bl.a. de sociala trygghetssyste-
men, arbetsmarknaden, familjernas situation och
boendet.
Mer kunskap behövs också om hur hot om ut-
slagning och segregering bör mötas. Framtidsstudier
behövs också för att fånga mångfalden av de prefe-
renser som den nuvarande ungdomsgenerationen har
och kommer att ha vad gäller 2000-talets välfärdssys-
tem. Utskottet delar även uppfattningen att det är
viktigt med nationell forsknings- och utvecklingsverk-
samhet vid lokala och regionala center.
Socialutskottet, som instämmer i regeringens utta-
landen i budgetpropositionen i dessa delar, ställer sig
också bakom huvudlinjerna i de motioner som be-
handlats och anser att regeringen bör beakta dessa
synpunkter i det fortsatta arbetet med frågor som rör
den allmänna välfärden. Vi har därför enats om att
föreslå kammaren att göra ett tillkännagivande till
regeringen med denna innebörd. Bakom detta förslag
till uttalande står samtliga riksdagspartiers företrädare
i socialutskottet i total enighet.
Herr talman! Jag har så här långt redovisat bak-
grunden till och innebörden av det enhälliga ställ-
ningstagande som socialutskottet gjort när det gäller
den sociala utvecklingen bland barn och ungdom. Jag
skall i det följande redovisa några personliga kom-
mentarer med utgångspunkt från den moderata parti-
motionen.
Moderata samlingspartiets utgångspunkt är re-
spekten för den enskilde individens förmåga att ta
ansvar och att forma sitt eget liv. Det offentligas
uppgift är som vi ser det att skapa förutsättningar för
ett enskilt ansvarstagande samt att bistå och värna de
medborgare som saknar personliga förutsättningar att
ta självständigt ansvar.
Det gäller i stället att mobilisera människornas
egen ansvarskänsla för sig själva och för sin omgiv-
ning. Barn- och ungdomar har ofta förebilder. Det
gäller kanske främst de egna föräldrarna men också
idrottsstjärnor, pop- och rockmusiker och andra artis-
ter. Därför är det viktigt att alla dessa ställer upp som
positiva förebilder.
Familjen måste stärkas. Det måste vara möjligt för
föräldrar att ge sina barn den kärlek och omtanke, det
stöd och den ledning som varje barn har rätt till och
som i sin tur leder till att barnen växer upp till trygga
och harmoniska människor.
I detta sammanhang är det också viktigt att fram-
häva det tankemönster som är alltför utbrett i vårt
land, nämligen att någon annan tar över ansvaret i och
med att skatten är betald. Alla måste känna ansvar och
hjälpa och stötta och säga ifrån när människor är på
väg in i ett missbruk, innan det är för sent. Här spelar
det civila samhället, vars viktigaste delar utgörs av
den "lilla världen" - familjen, vänner, arbetskamrater
- en viktig roll som inte kan övertas av det offentliga.
Hos oss bygger världfärden på storslagna system
som beslutats av regering och riksdag. Syftet har varit
att flytta problemen från det civila samhället till
statsmakten. Vår välfärdstrappa börjar uppifrån och
söker sig nedåt mot samhällets botten. Men den offi-
ciella trappan når sällan samhällets botten. Fräls-
ningsarmén och statsmissionen känner fler alkohol-
missbrukare och uteliggare än kommunens socialför-
valtning.
De frivilliga och ideella organisationernas insatser
på detta område kan inte nog värderas. Samtidigt är
det viktigt att det offentliga, när den lilla världen inte
är tillräcklig eller kanske inte längre finns, är beredd
och har förmågan att hjälpa och stötta. Kommunernas
socialassistenter och annan personal som är utbildad
för detta måste ges större möjligheter att rycka in
preventivt i familjer där det håller på att gå snett. För
att detta arbete skall vara verkningsfullt måste nuva-
rande lag om vård av unga, LVU, förändras.
I samband med propositionen om en förändrad
LVU föreslog vi moderater att delar av den gamla
barnavårdslagen åter skulle gälla. Det handlade främst
om lagens 26 §, vilken innebar att de sociala myndig-
heterna i samarbete med familjen hade en reell möj-
lighet att på ett tidigt stadium gå in och hjälpa och
stötta familjer där barnen riskerade att råka illa ut,
fysiskt eller psykiskt. Lagen var konstruerad så, att
åtgärderna vidtogs i samråd med den enskilda famil-
jen. Dessutom vidtogs åtgärderna stegvis samtidigt
som verkningsgraden trappades upp.
Med de skrivningar som socialutskottet står för i
det senaste budgetbetänkandet konstaterar jag att vi
nu har fått gehör för dessa våra krav.
Även när det gäller LVM måste åtgärder kunna
sättas in tidigare och trappas upp stegvis med ett
omhändertagande som en sista utväg.
Varje barn är unikt och oersättligt. De har alla oli-
ka förutsättningar och möjligheter. detta måste också
respekteras och tas hänsyn till i skolan, där barn och
ungdomars värderingar i mycket stor utsträckning
präglas. Många elever "hänger inte med" under den
känsliga högstadietiden, vilket gör att de försöker
hävda sig, ofta genom bruk av olika droger.
För att undvika detta är det viktigt att skolan har
tid och möjlighet att ta hänsyn till varje enskild elev.
Skolan måste uppmärksamma och hjälpa elever som
riskerar att komma efter och ge dessa stöd och hjälp.
Samtidigt måste skolan garantera alla elever ordentli-
ga baskunskaper innan de går vidare. För att detta
skall bli möjligt är det därför centralt att undervisning
om alkohol, narkotika och dopningsmedels skade-
verkningar återfinns i skolans läroplan.
Många av de problem som vissa ungdomar har
bottnar i hemförhållanden. Detta får dock inte hindra
skolan att i samarbete med hemmet och socialvården
försöka lösa problemen. Hem, skola och socialvård
måste också i samverkan bekämpa normlöshet i form
av skolk, mobbning, utstötning och bristande hänsyn
till andra. Krav måste kunna ställas och efterföljas.
I konsekvens med de principer som jag har angett
i detta anförande menar jag därför att inriktningen på
välfärden bör vara att ge ansvar, att ställa krav, att
möjliggöra och respektera de enskilda familjernas
beslut samt utnyttja den mångfald som följer av en
politik som låter enskilda människors egna alternativ
och vilja till ansvarstagande vara en viktig bas för
tryggheten.
Herr talman! Även om det finns betydande samsyn
i de sociala välfärdsfrågorna råder det oenighet mel-
lan oss främst när det gäller synen på familjens bety-
delse i samhället. Detta framgår av de reservationer
som fogats till budgetbetänkandet. Min kollega Lise-
lotte Wågö kommer i sitt inlägg senare under dagens
debatt under rubriken "Familjepolitiken" att närmare
belysa detta.
Vi moderater står alltså fast vid våra uppfattningar
som redovisats i samtliga moderata reservationer som
finns fogade till de betänkanden som utgör grund för
dagens socialpolitiska debatt. Men med hänsyn till
kammarens arbetsbelastning ber jag nu att få yrka
bifall endast till reservationerna nr 4 och nr 10 i bud-
getbetänkandet SoU15. I övrigt ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan i samtliga de åtta be-
tänkanden som kammaren behandlar i detta samman-
hang.
Avslutningsvis vill jag också rikta ett tack till tal-
mannen Birgitta Dahl för de vänliga ord som riktades
till socialutskottet för den beredning av dessa ärenden
som har pågått under de senaste två månaderna.