Fru talman! Jag förstår att Kalle Larsson inte har
läst min motion. Om han hade gjort det hade han inte
behövt ställa dessa frågor. Men man läser ju inte alla
motioner. Det är ganska givet att det är på det sättet.
Jag ska inte klandra Kalle Larsson för det. Det är
många motioner som jag inte läser.
Men i detta fall, när det handlar om den motion
som jag har väckt och det som jag tror på, är det alltså
inte fråga om ett generellt förbud. Jag sade detta i
mitt anförande. Om Kalle Larsson hade lyssnat på det
hade han inte heller behövt ställa dessa frågor.
Jag menar alltså, precis som jag sade, att detta ska
kunna bedömas från fall till fall. Och jag har förtro-
ende för att svensk polis kan göra dessa bedömningar
vid dessa typer av demonstrationer.
Jag ska säga något om exemplet med demon-
stranter som har papperspåsar över huvudet. Man
måste ju ha demonstrationstillstånd och ange plats, tid
och vilka vägar man ska gå och vilka som ska hålla i
demonstrationen. Om polisen då vet att det är sjuk-
sköterskor som ska stå på Sergels torg och demon-
strera och gärna vill ha påsar över huvudet för att inte
bli igenkända är jag övertygad om att polisen kan
göra en sådan riskbedömning i detta fall att man låter
sjuksköterskorna demonstrera med påsar över huvu-
det.
Jag är alltså inte för ett generellt förbud. Jag tror
inte på det själv, utan det ska göras en riskbedömning
från fall till fall. Därför tycker jag att de argument
som Kalle Larsson för fram inte riktigt har bäring på
min motion och mitt förslag.