Fru talman! Det kan kanske tyckas i dag, när
många litet plötsligt hör begreppet Kosovo och ser
hur explosivt det är, att det här är en ny fråga. Man
frågar sig: Varför har omvärlden inte gjort något? Det
är ofta så att det är först när frågor blir dramatiska
som man kräver handling. Det här har inte inneburit
att vi som sysslar med utrikespolitik inte brytt oss om
denna fråga. Göran Lennmarker säger att Rugova
skall släppas in i finrummen. Jag har i alla fall släppt
in honom i det finaste jag har att erbjuda, nämligen
mitt tjänsterum. Vi och många andra har haft samtal
med honom bilateralt. Vi har behandlat frågan många
gånger i t.ex. EU. Det är inte alls någon ny fråga för
oss.
Det var mindre dramatiskt tidigare när man kunde
och orkade hålla fast vid icke-våldslinjen för att för-
söka få sina rättigheter tillgodosedda. Man förstår att
människor i längden inte orkar göra det. Det är en
frustration som blir så stark att det blir svårigheter.
Det tycker jag ändock inte är något försvar för att den
här befrielsearmén, som den kallar sig, begår dåd som
är oförsvarbara. Man måste ändå tillbaka till förhand-
lingsrummen, för det är där frågan kan lösas.
Jag tycker att begreppet inre angelägenhet inte är
något hokus pokus. Man kan inte säga att vissa frågor
är så interna att omvärlden inte får ha någon åsikt om
dem, i synnerhet inte när mänskliga rättigheter efter-
sätts eller när man direkt bryter mot dem. I fallet
Kosovo är konflikten redan internationaliserad. Det är
egentligen därför att regimen i Belgrad inte har ställt
på dialogen på det sätt som man kanske hade kunnat
göra och därmed hålla frågan mera intern.
Jag tror att sådana saker som vi nu är i gång med
att diskutera i FN, ett vapenembargo, har en symbo-
lisk verkan. Jag tror inte att det har så stor betydelse i
sak. EU har sedan länge ett vapenembargo, så det är
inte någon större fråga. Jag tror att det är viktigt att
det kommer till stånd ett utbildningsavtal och att det
verkställs. Det är det gamla avtalet som man nu
kommit överens om skall verkställas. Tyvärr är det
sent. Hade det gjorts för ett halvår eller ett år sedan
hade det varit väldigt mycket bättre.
Vi skall lära av Makedonien, med den väldigt vik-
tiga FN-insats som vi har där. När EU-ministrarna
hade sitt informella utrikesministermöte diskuterade
vi om den speciella observatörsgrupp som förkortas
ECMM och som redan finns i Albanien kan förstär-
kas. Vi har varit inne på tanken, men än så länge har
inte FN tagit över utan vi har hållit det i Europa.
Vad gäller frågan varför Förbundsrepubliken Ju-
goslavien inte är med i FN vill man inte acceptera att
söka medlemskap som ny nation. Det är vad som
krävs. Jag tror inte att det spelar så särskilt stor roll
för Kosovofrågans lösning, men jag hoppas att så
småningom få se Förbundsrepubliken Jugoslavien
som en medlem såväl av EU som av OSSE.