Fru talman! Jag tackar för uttalandet, att brott mot
mänskliga rättigheter aldrig kan ses som en inre ange-
lägenhet. Det pågår ett långsamt kultur- och folkmord.
Sjukdomar hos barn och hög barnadödlighet innebär
så småningom ett folkmord. Det är fruktansvärt. Trots
alla svårigheter i Bosnien är där inte en sådan fattig-
dom som i Kosova. Kosova har inte varit i krig. Barn,
kvinnor och gamla flyr ut i skogarna för att bo där av
rädsla för massakrer, och detta är ju ett försvar snara-
re än en våldsupptrappning.
Göran Lennmarker tog upp - liksom jag gjorde i
mitt första anförande - frågan om säkerhetsstyrkor i
Albanien. Utanför Kosova finns det kanske lika
många albaner som i Kosova. Det är klart att Milose-
vic måste vara rädd för att detta skall sprida sig, för
då blir det ett fruktansvärt blodbad. Dessa människor
är ofta förtryckta också i andra delar av Balkanområ-
det, men i Kosova har det nog varit värst - för att inte
tala om hur det har varit i Albanien, men det är en
annan fråga.
Jag tänkte ta upp ett exempel. När WHO genom-
förde en vaccination upptäckte man tusentals barn
som inte var registrerade. Man misstänker att befolk-
ningen är 10 % högre än vad som angavs i en
folkräkning. Människor anmäler inte ens när de föder
barn. Det är alltså ingen riktig folkräkning, ingen
riktig undervisning och ingen riktig sjukvård. Det är
klart att människor är frustrerade. Många av dessa
unga män har också gått miste om en del av sin ut-
bildning.