Fru talman! Jag vill också tacka utrikesministern
för svaret. Många hade befarat att någonting skulle
blossa upp i Kosovo och att Kosovo glömdes bort i
allt det som hände i f.d. Jugoslavien. Det skedde ock-
så. Omvärlden vaknade inte riktigt på allvar förrän det
blev en verklig konflikt, man tog till vapnen och ser-
berna svarade med motaktioner.
Utrikesministern sade att Förbundsrepubliken Ju-
goslavien borde inse att det efter alla påtryckningar på
senare tid inte finns någon annan väg ut än med hjälp
av dialog. Jag hoppas verkligen att det är så. Historien
och erfarenheten visar att regimen i Belgrad inte inser
sådana självklarheter. Man vågar inte riktigt lita på att
det verkligen är så.
Jag har nu funderingar om de studenter som de-
monstrerar mot gjorda eftergifter. Är de verkligen
spontana eller är det arrangerade motdemonstratio-
ner? Det kan man verkligen fundera över. De kom
lägligt efter det att Belgrad gjorde eftergifter om
skolorna och att universiteten skulle öppnas. Det är
bra att sådana eftergifter har gjorts. Men jag undrar
om det är med hjärtat eller om det är något konstrue-
rat. Det gäller att hela tiden trycka på och att hela
tiden vara mycket bestämd och inte tappa greppet om
frågan.
Det är självklart olyckligt att president Rugovas
icke-våldsstrategi stördes så kraftigt. Det går också att
förstå vanmakten hos ungdomar som inte får gå i
skolan, på universiteten, som förvägras att tala sitt
språk, som inte har någon chans att få ett arbete och
som förtrycks och utsätts för ständiga trakasserier. De
upplever att omvärlden, trots uttalanden och resolu-
tioner från FN, inte har gjort något som påverkar
deras situation. Jag förstår att de till slut tar till vapen,
även om jag inte försvarar det. Det är lätt att förstå
kraven på fullständig självständighet.
Det var en demonstration här vid Sergels torg.
Autonomi var inte sådant som man skulle tala om i
det sammanhanget, för det fick man inget gehör. Man
förstår en sådan reaktion i den situationen.
F.d. Jugoslavien är inte vad det var för tio år se-
dan. Det har inte samma gränser, och det består av
flera länder i dag. Jag förstår kraven på självständig-
het. Varför just Kosovo inte skulle omfattas av det
kan man fundera på i varje fall.
Vad som är positivt i det hela är valet i söndags.
Såvitt jag förstår - jag har inte fått någon fullständig
rapport om det - var det ett väldigt kraftigt stöd till
Rugova. Han predikar icke-våldsprincipen. Männi-
skor vill ju inte ha våld. Självklart vill man ha slut på
våldet.
Vi hoppas verkligen att man fullföljer detta så att
det inte blir stopp på grund av demonstrationerna.
Just i det här känsliga läget är det viktigt att omvärl-
den fortsätter att vara mycket tydlig i relationerna och
fortsätter att bevaka frågan mycket kraftigt. Proble-
men är ännu långt ifrån lösta.