Fru talman! Det är mycket som vi har varit över-
ens om och mycket som vi har lyft fram i fråga om
vikten av att det händer någonting. Jag har då sett
väldigt positivt på de initiativ som man har tagit från
svensk sida, men jag vill ändå beröra detta - det åter-
kommer väl i en senare debatt - när jag ser att den
svenska regeringens agerande i det internationella
arbetet när det har gällt Kosovofrågan har varit bra
och viktigt, men där man också ger de dubbla signa-
lerna. Det är det som har oroat oss i Vänsterpartiet.
Hur pass stort är trycket egentligen på Förbundsre-
publiken Jugoslavien för att de verkligen skall föränd-
ra sin politik i Kosovo?
Samtidigt finns det ett gemensamt återtagandeav-
tal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Jugoslavi-
en, där det också finns en avtalstext av vilken det
framgår att det skall tillämpas så att man visar respekt
för mänskliga rättigheter och för de personernas vär-
dighet som skall återsändas. Vi har återsänt männi-
skor, som också har hamnat i den här situationen där
nere. Det är fortfarande inte klart. Men det ger också
dubbla signaler från länderna runt omkring, när man å
ena sidan gör en mycket bra och aktiv insats i det
internationella arbetet för att förhindra konflikter,
men å andra sidan samtidigt är beredd att förhandla
med samma part och skickar tillbaka människor. Kra-
ven på mänskliga rättigheter i Kosovo har inte har
varit tillräckligt starka, utan signalen är att man tycker
att det ändå är tillräckligt med de mänskliga rättighe-
ter som finns där, när man är beredd att skicka tillba-
ka folk.
Fru talman! Jag är helt överens med Lena Hjelm-
Wallén i frågan om hur Sverige skall agera och det
utrikespolitiska agerandet. Men jag hoppas också att
det som Lena Hjelm-Wallén tidigare sade, att brott
mot mänskliga rättigheter inte kan räknas som en
intern konflikt, också påverkar den politik vi för in-
ternt i den här frågan.