Fru talman! Jag tror att vi alla som deltar i den här
diskussionen är klara över situationen. Marianne
Andersson talade om den lärdom som vi måste dra av
den här konfliktens och andra konflikters förlopp,
nämligen att man först när det blir en våldsam upp-
trappning av konflikten får denna stora uppmärksam-
het. Det är ett väldigt dåligt sätt av omvärlden att
reagera på. Man ger gärna argument till krafter som vi
inte tror på, att man inte kan förstå varandra vid för-
handlingsbordet utan att det måste till våld och vapen.
Annars gäller det nu att upprätthålla beslutsamhe-
ten internationellt och också påtryckningarna på re-
geringen i Belgrad men även på kosovoalbanerna att
ställa upp för att hitta en förhandlingslösning. Sedan
är det lång väg tillbaka för att minska misstron och för
att få till stånd en verklig återuppbyggnad och ett
verkligt samarbete. Alla parter måste delta i den här
processen. Internationella organisationer och även EU
måste se till att man har kontakt med dem som på
olika sätt är ledare för sina befolkningar. Rugova har
återigen fått ett mandat av sitt folk, och det måste vi
naturligtvis räkna med.