Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Det här är
precis som utrikesministern säger ingen ny fråga. Den
har ju diskuterats väldigt länge, också i olika interna-
tionella samfund där Sverige har varit aktivt. Men
problemet är att människorna i Kosovo upplevde inte
att det hände någonting, att ingen på allvar med full
kraft gjorde någonting som gav något som helst resul-
tat. Först när förtrycket stegrades och när befrielserö-
relsen tog till vapen blev det en sådan öppen konflikt
att omvärlden regerade.
Jag vet inte vad man skall göra åt det hela. Jag är
absolut för icke-våldsprincipen. Men på något sätt ger
detta en väldigt olycklig signal. Först när man tog till
vapen hände det någonting, och då reser sig hela
världssamfundet för att tillsammans sätta ett starkt
tryck på Förbundsrepubliken Jugoslavien. Detta är
allvarligt. Någon lärdom inför framtiden måste man ju
kunna dra av det här. Man skall aldrig behöva vänta
till dess att det blir en urladdning. Man måste kunna
göra någonting innan. Det tycker jag är någonting att
ta med sig till diskussionerna i säkerhetsrådet.