Kommunikationer

Fru talman! Så har vi då i dag, i raden av utskotts-

betänkanden över regeringens buddgetproposition,

kommit fram till trafikutskottets betänkande om för-

delning av anslag inom det som rubriceras utgiftsom-

råde 22. Vi skall här på förmiddagen debattera hur

25,5 miljarder kronor skall fördelas inom området

kommunikationer för år 1999. Av dessa 25,5 miljar-

der är den alldeles övervägande delen, nästan 23

miljarder, i regeringens och utskottsmajoritetens

förslag fördelad till vägar och järnvägar.

Med den ordning som gäller för beslutsfattandet

här i kammaren, med utgiftstak och budgetramar, kan

debatten för åhörare förefalla något märklig, eftersom

riksdagen redan tidigare beslutat om de utgiftsramar

om just 25,5 miljarder för år 1999 som vi alla har att

utgå ifrån i debatten här i dag, oavsett hur de olika

partierna tidigare redovisat egna alternativ. Detta

lades ju fast då riksdagen för någon vecka sedan tog

ställning till finansutskottets betänkande.

Nu är det ju också på det sättet att det finns en re-

lativt god samsyn mellan de olika partierna om tra-

fikpolitiken. Det finns dock ett antal viktiga delar där

vi har olika uppfattningar, och jag hoppas att dagens

debatt kan spegla dessa olika meningar. Jag skall i det

följande redovisa några viktiga utgångspunkter för

Centerpartiet i synen på trafikfrågorna, frågor där vi

tycker att regeringen och utskottsmajoriteten är alltför

passiva eller rent av är inne på fel spår, om uttrycket

tillåts.

Jag skall också försöka hinna med att redovisa

vissa synpunkter på det mera långsiktiga arbete som

står för dörren, med stomnätsplanen för tioårsperio-

den 2001-2011, som inom mindre än ett år kommer

att gå ut på remiss och som riksdagen skall ta ställ-

ning till år 2000.

För Centerpartiet är det självklart att ett kretslopp-

sanpassat och långsiktigt hållbart samhälle förutsätter

ett grönare transportsystem. I dag svarar bil- och

lastbilstrafiken för det mesta av de miljöfarliga ut-

släppen i form av koldioxid, kväveoxider, svaveloxi-

der och kolväten. Användningen av fossila bränslen

måste minska. Enligt vår uppfattning har inte rege-

ringen tillräckligt tydligt och långtgående tagit tag i

de miljöproblem som är förknippade med trafiken, i

synnerhet i anslutning till storstadsområdena.

På liknande sätt som man i dag diskuterar en noll-

vision inom trafiksäkerhetsarbetet menar vi från

Centerpartiet att det också är dags att forma en nollvi-

sion för de fossila bränslena. Jag menar att detta ar-

bete kan ha åtminstone tre viktiga utgångspunkter:

1. att främja miljöanpassade trafiklösningar som

tågtrafik och sjöfart,

2. att successivt och systematiskt ersätta den tradi-

tionella bensinen och dieseln med miljöriktiga

bränslen och

3. att satsa på mera energieffektiva fordon och moto-

rer.

Vi i Centerpartiet välkomnar att statsministern nu

uppmärksammat denna fråga, och vi utgår från att

regeringen nu i kontakter med bilindustri och andra

aktörer tar nödvändiga initiativ.

I det betänkande som vi i dag har att ta ställning

till kan noteras att det finns en hel del allmänna reso-

nemang som nog de flesta kan känna sympati för.

Men nu är det ju inte i första hand allmänna resone-

mang utan handlingskraft och konkreta åtgärder som

behövs på trafikområdet.

I det här avseendet måste jag, fru talman, bekänna

att jag är något bekymrad för regeringens prioritering

av kommunikationsområdet när man låter detta stora

och viktiga område inordnas i ett nytt jättedeparte-

ment för alla möjliga frågor. Det är svårt att se hur

statsrådet Rosengren skall kunna få tid att med kraft

ägna sig åt dessa frågor. Hans frånvaro i kammaren

här i dag är bara ett illavarslande tecken.

Nu har ju visserligen regeringen i arbetet med tra-

fikfrågorna, med den budgetproposition som presen-

terats, fått förstärkning av Vänsterpartiet och Miljö-

partiet. Tyvärr är det inte så lätt att urskilja särskilt

mycket av detta samarbete i dagens betänkande, vil-

ket jag beklagar, eftersom Centerpartiet när det gäller

trafikpolitikens utveckling i många frågor haft en syn

likartad den som Vänsterpartiet och Miljöpartiet fö-

reträder.

En verklig framgång för trafiken och miljön hade

kunnat vara om Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade

tagit strid för Centerpartiets linje om att i stället för

Södra länken här i Stockholmsområdet prioritera

t.ex. byggande av ett tredje spår och Centralbron i

tunnel. Det skulle vara intressant att ta del av Miljö-

partiets och Vänsterpartiets funderingar om den

framtida hanteringen och inställningen till trafiklös-

ningar i Stockholm. Kommer ni att bidra till fortsatt

miljardrullning och byggande av Österleden i Stock-

holms mest natursköna miljö? Kan ni ge ett klart svar

här i kammaren i dag till alla dem som är oroliga för

den fortsatta exploateringen av Stockholms naturom-

råden? Kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet att

släppa fram fler miljarder t.ex. till Österleden? Kom-

mer ni att slåss för trafikavgifter, eller hur ser framti-

den ut?

Fru talman! Trafik- och transportpolitik har väl-

digt många dimensioner. Jag har berört miljöaspek-

terna något. Trafikpolitiken har även väldigt stor

betydelse för att skapa "ett rundare Sverige", dvs. de

beslut som tas här i kammaren när det gäller trafik-

politik får stora återverkningar på möjligheterna för

företag och enskilda att verka i hela vårt land.

Centerpartiet har många gånger framhållit att det

är just inom områden som trafik-, utbildnings-, nä-

rings- och arbetsmarknadspolitik, dvs. den stora regi-

onalpolitiken, som möjligheterna för de mer perifera

områdena avgörs. Jag vill påstå att särskilt in-

frastrukturfrågor är av avgörande betydelse för hela

landets möjligheter att leva och utvecklas.

Fru talman! Enligt Centerpartiets uppfattning skall

ett av transportpolitikens syften vara att minska av-

ståndsnackdelar och utöka möjligheterna för ett de-

centraliserat samhälle. Näringslivets konkurrenskraft

hänger väldigt nära ihop med frågor om trafikförsörj-

ning, krav på god standard och hög tillförlitlighet vid

transporter. Nackdelar i form av långa avstånd inom

landet, till övriga Europa och till andra marknader

måste kompenseras med väl avpassade och väl funge-

rande transporter och en väl utbyggd infrastruktur.

Enligt vår mening måste inriktningen vara att ska-

pa en infrastruktur som ger förutsättningar att tillva-

rata utvecklingsmöjligheterna i hela Sverige. Väg-

och järnvägskapitalet måste förvaltas på ett sådant

sätt att värdet av gjorda investeringar inte urholkas.

För att en sådan princip skall kunna upprätthållas

krävs en långsiktig strategi för drift och underhållsåt-

gärder. Av denna anledning prioriterar Centerpartiet

ökade insatser för just drift och underhåll.

Fru talman! Vi är nu i mitten av december, och vi

upplever på många håll i landet de problem som stora

snömängder kan utgöra. Vinterförhållanden innebär

ofta kraftigt försämrad framkomlighet. Vintern och

vårens tjällossning kommer återigen att leda till att ett

antal mil väg stängs av för trafik.

Låt mig i det sammanhanget också kort kommen-

tera det vi fick bevittna den gångna helgen i samband

med snöovädret främst över Gävletrakten. Visserligen

var detta ett osedvanligt intensivt snöande med 1,3

meter snö på ett dygn, kombinerat med hårda vindar,

men när både järnvägstrafiken på Norrland och väg-

trafiken på E 4, bägge två väldigt viktiga pulsådror

mitt i vårt land, blockeras ett par dygn och all trafik

omöjliggörs finns det anledning att se över vår bered-

skap på det här området.

Är resurserna för snöröjning tillräckliga? Används

dessa resurser på ett optimalt sätt? Hade den två dygn

långa avspärrningen något att göra med järnvägens

respektive vägens tekniska utförande? Varför dröjde

det ett helt dygn efter det att snön slutat falla innan

väg och järnväg kunde öppnas igen? Inte minst de

omdiskuterade vajerräckena norr om Gävle förefaller

att ha försenat snöröjningen på E 4.

Jag utgår från, fru talman, att vi i trafikutskottet

får en ordentlig rapport och utvärdering av detta se-

nast i samband med att utskottet planerar att besöka

Gävleborg i början av 1999.

Fru talman! På alltför många håll i vårt land är de

allmänna vägarna i så dåligt skick att de under delar

av året är obrukbara. Avstängningar eller dålig fram-

komlighet innebär betydande merkostnader för nä-

ringslivet. Längre restider, försämrad framkomlighet

och högre underhållskostnader drabbar självfallet

även persontransporterna. Bärighetshöjande åtgärder

såsom tjälsäkring och beläggning av grusvägar är av

stor betydelse. Andelen vägar som stängs av på grund

av tjällossning måste kraftigt reduceras, inte minst

med tanke på industrins transportbehov och de en-

skildas möjligheter att bo och verka i de delar av

landet där väsentliga delar av våra naturtillgångar

finns och brukas.

Trafikutskottets ordförande Monica Öhman och

jag hade för en tid sedan tillfälle att studera proble-

men på nära håll i Jämtland som, kanske tillsammans

med Västernorrland, är särskilt utsatt. Det finns an-

ledning för trafikutskottet att fundera på om det be-

hövs särskilda åtgärder för de delar av landet som har

sådana betydande problem.

För Centerpartiet kommer Åke Sandström att se-

nare i debatten återkomma till vägfrågorna och stödet

till de enskilda vägarna.

I vår budgetmotion och i vår kommittémotion har

vi föreslagit att åtgärder för drift och underhåll samt

för bärighetshöjande insatser kraftigt förstärks. Vårt

förslag innebär en ökning med 500 miljoner kronor

för år 1999. I ett läge där vi vet att dessa medel skulle

vara utomordentligt verksamma om de anslogs för

dessa ändamål, väljer majoriteten i stället att låta

regeringen disponera pengarna efter eget gottfinnan-

de.

Det är principiellt inte så bra att så pass stora

summor undanhålls riksdagens kontroll. Det vore

intressant att här och nu få ett klargörande från majo-

riteten i utskottet om man har några synpunkter på

hur regeringen tänker sig att använda dessa pengar.

Håller ni med mig i mitt resonemang om behoven av

åtgärder för drift och underhåll?

Fru talman! Från Centerpartiets sida har vi under

lång tid arbetat hårt för att få regering och riksdag

med på offensiva och framtidsinriktade järnvägssats-

ningar. Detta arbete har burit frukt, och nu görs kraft-

fulla offensiva framtidsinriktade järnvägssatsningar.

Detta bidrar till en förbättrad konkurrenskraft för

både stora och små företag.

För att investeringarna skall få avsedd effekt och

konkurrenskraften stärkas är det viktigt att fullfölja

snabbtågsplaneringen i den tid och omfattning som

tidigare angivits. I det sammanhanget är det angeläget

att framhålla vikten av snabbtåg också på stambanan i

södra Norrlands inland, dvs. linjen Stockholm-Öster-

sund. Här pågår en snabbtågsanpassning av banan -

investeringar på sammanlagt 1 miljard kronor. Då är

det, enligt min mening, orimligt att som nu sker, mitt

uppe i denna investering, aviseras från SJ och rege-

ringen att det inte blir några snabbtåg på stambanan.

Det får räcka att folk och företag längs kusten får

tillgång till X 2000.

Enligt Centerpartiets uppfattning är det viktigt att

också inlandet får tillgång till snabbtåget. Det får på

inga villkor bli så att snabbtåg endast trafikerar ost-

kusten upp till Sundsvall och i bästa fall vidare till

Östersund.

Fru talman! För ett långsiktigt förverkligande av

den s.k. Scandinavian Link, snabbtågstriangeln

Stockholm-Östersund-Trondheim-Oslo-Stockholm,

är snabbtåg en första förutsättning. En förverkligad

Atlantbana fram till Trondheim skulle få mycket

viktiga transport- och regionalpolitiska funktioner.

Denna förbindelse bör redan nu kunna utredas med

inriktning på beslut om genomförande under nästa

planperiod.

I den södra delen av vårt land finns också mycket

viktiga långsiktiga järnvägsprojekt som det finns

anledning att lyfta fram. Från Centerpartiets sida ser

vi det som utomordentligt viktigt och naturligt att i

arbetet med stomnätsplanen för 2001-2011 redan nu

peka på hur den s.k. Europakorridoren och Göta-

landsbanan framstår som viktiga projekt. I det sam-

manhanget vill jag understryka vikten av att ta till

vara möjligheterna att samplanera dessa båda projekt

som på sträckan Linköping-Jönköping har en gemen-

sam sträckning.

Slutligen några ord om luftfarten. Sverige har dy-

ra inrikesflygpriser. Särskilt gäller detta på de mindre

linjerna. Av den anledningen anser vi att ett system

för statlig upphandling av flygtrafiktjänster som är

regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt mindre

intressanta bör införas. Finansieringen av en sådan

upphandling bör ske genom en avgift som tas ut på

övriga inrikes flygresor.

Fru talman! Jag hade också tänkt att kommentera

sjöfarten. Men jag får återkomma till det i ett senare

inlägg. Jag vill avsluta med att yrka bifall till reserva-

tionerna nr 6, miljöanpassad tågtrafik, samt nr 20 om

vikten av snabbtågstrafik också på stambanan i södra

Norrland. Jag står självfallet bakom samtliga övriga,

men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till dessa

två.