Kommunikationer

Fru talman! Trafikutskottets första betänkande för

detta riksmöte har att behandla många anslagsposter

till i och för sig stora belopp. I allt väsentligt har

volymerna lagts fast i det riksdagsbeslut som fattades

före sommaren med anledning av regeringens s.k.

vårproposition. Ändå är det viktigt att se runt hörnet,

eller bak nästa vägkrök, för de beslut som fattas mate-

riellt och principiellt och kommer att vara långsiktiga.

Låt mig börja med några principiella synpunkter.

Kommunikation är något mycket positivt. Det är ett

sätt för människor att nå varandra konkret, fysiskt

eller att med hjälp av tekniken ha umgänge per brev

och telefon. Det är också en klassisk liberal tanke att

människor skall kunna mötas, resa fritt och bredda

sina kulturupplevelser. Det förstärks med den elek-

troniska tekniken som alltfler förfogar över i vårt

moderna samhälle. Denna liberala syn står i klar

kontrast till socialistiska och kommunistiska koncept

som dirigerar och kväver det fria samspelet mellan

folken.

Resandet och annat kommunikationsutbyte har ju

accelererat oerhört. En enkel jämförelse belyser detta

då vi beaktar att för 100 år sedan rörde sig svensken

mindre än en kilometer per dag. I dag är reseradien i

genomsnitt per individ i vårt land flera mil. Det förut-

sätter självfallet ett annat kommunikationssystem än

det som gällde historiskt då vattenvägar, öppna eller

frusna, var en viktig färdled. De upptrampade stigar-

na har både breddats och förändrats, och dagens mo-

derna vägnät ger helt andra möjligheter än vad våra

förfäder var med om.

Det finns en politisk uppgift för oss att underlätta

kommunikation, inte bara av de humanskäl jag har

antytt utan också på grund av det faktum att vår eko-

nomi måste fungera. Om vi gör högtidliga deklaratio-

ner av typen Hela Sverige skall leva behövs det en

genomtänkt politik för alla slag av kommunikation.

Funktionssättet och rationaliteten kommer att vara

avgörande om vi över huvud taget skall kunna rädda

utsatta landsändar och glesbygder. Det koncept som

statsmakt och offentliga beslutsfattare lägger fast är

alltså förpliktade att ta en rad hänsyn som rymmer

både rationalitet och humanvärden inklusive ett stort

mått av miljöhänsyn och trafiksäkerhet.

Även om det finns mycket visioner tror jag att vi

får titta på den verklighet vi i dag lever i. Inom över-

skådlig tid kommer biltrafiken att vara helt domine-

rande. När det gäller persontransporter går 80 % på

väg. Åtta av tio personer reser alltså för egen del med

bil. Övriga trafikslag - tåg, flyg, sjötrafik, tunnelbana,

spårvagn, bussar m.m. - delar på den sista femtedelen

när det gäller trafikföringen. Ser vi på en grupp som

barnfamiljer, är det 95 % av dem som har eller förfo-

gar över bil.

Transport och kommunikation är alltså en nöd-

vändig förutsättning för all ekonomisk aktivitet. Vår

välfärd kan i hög grad kopplas till ökad handel och

därmed ökade transporter och kommunikation. Vik-

tigt är att våra transportsystem svarar mot högt ställda

krav på miljöhänsyn och en varaktig hushållning med

resurser.

På trafikområdet är den allmänna samhällseko-

nomin av oerhörd betydelse. Också här behöver vi

vara med om en ekonomisk tillväxt om vi skall klara

den långa raden av välfärdskrav.

Kommunikationerna behöver förvisso tillföras

mera medel, och då är det också viktigt att den eko-

nomiska kakan växer. Lösningen på framtidens pro-

blem ligger alltså inte i fientlighet mot tillväxt. Det är

bra att regeringen markerar det i olika sammanhang.

Även om vi har kritiska synpunkter på metoderna

är det viktigt att klargöra detta för alla dem som mot-

verkar tillväxtens värde. Tillväxt skall självfallet ske

på naturens villkor. Men det kan aldrig vara ett själv-

ändamål att både bromsa utvecklingen och se till att

vi får mer att fördela. Behoven på kommunika-

tionsområdet är för stora för att vi skall kunna slå oss

till ro.

Den departementsreform som citerades av ut-

skottets vice ordförande vill jag för min del gärna se

som en ambition att koppla trafiken närmare närings-

politiken och dess villkor. Jag beklagar i likhet med

Sven Bergström att den tjänstgörande kommunika-

tionsministern är frånvarande. Inte ens en företrädare

för den stora och växande gruppen statssekreterare

syns så långt ögat når. Vi får hoppas att man läser

protokollet från dagens debatt.

Transportpolitiken är också en del i målet att

trygga jobb och välfärd i hela landet. En ökning av

trafiksäkerheten sker genom information, säkrare

fordon, förbättrad trafikantutbildning och åtgärder på

farliga vägsträckor. Det är nödvändigt att öka kampen

mot t.ex. rattfylleri, såväl till lands som till sjöss och i

luften. Det är bra att regeringen efter många påstöt-

ningar härifrån riksdagen nu kommer med förslag om

både promillelagstiftning i sjötrafiken och att mera

definitivt sätta stopp för knarket i trafiken genom

införande av en s.k. nollgräns.

I en marknadsekonomi är konkurrensfrågorna

viktiga, både för att tillgodose ett kvalitativt högt

utbud för medborgarna till rimliga priser och för att

stimulera till tävlan bland olika aktörer. Vi behöver

bättre konkurrens på järnvägen och flyget. Vi vill

behålla Bromma flygplats, som har visat sig fylla en

mycket viktig funktion vad gäller både konkurrens

och trafikservice.

Det är viktigt att också stödja kommunala flyg-

platser, framför allt i Norrlands inland. Jag tror för

övrigt att det är angeläget att se att det finns bärighet

för olika trafikslag, att också mera genomlysa den

tänkta infrastrukturen så att det blir rätt trafikslag i

den meningen att det finns såväl rationalitet som

ekonomi och miljöhänsyn inbyggda. Där vi har ett

bra vägnät och snabba järnvägstransporter skall inte

flyget vara alternativet på kortsträckor. Konkret ut-

tryckt: Den dag man kan ta sig från Göteborg till de

tre nordiska huvudstäderna Oslo, Stockholm och

Köpenhamn på två eller tre timmar skall järnvägen

självfallet vara det attraktiva alternativet för resande.

Däremot behöver flygets roll stärkas mot de väg- och

järnvägsfattiga delarna i glesbebyggda områden.

Ett allvarligt problem är den bristfälliga bärighe-

ten på många av våra vägar, t.ex. för skogsindustrins

råvaruförsörjning och åkerinäringen allmänt. Ett

förbättrat underhåll och en höjd standard på utsatta

delar av vägnätet behövs. Det är också viktigt att

påminna om den enskilda vägens betydelse. Utan

enskilda vägar kommer en stor del av svenskt nä-

ringsliv att bromsas upp och till delar stanna av.

När det gäller sjöfartspolitiken präglas den av

ryckighet. Regeringens brist på långsiktighet får ock-

så sitt genomslag här. Därför är det väldigt angeläget

att få ett fast koncept som gör att svenska handels-

flottan får en chans att överleva och växa. Vårt all-

männa koncept om lägre skatt på arbete är en viktig

bit, och vi vill dessutom bredda och förbättra konkur-

rensen genom att stuverimonopolet försvinner.

I likhet med Per-Richard Molén kan jag känna

mig förvånad och överraskad över att statsministern

ger sig in i populistiska gränstrakter genom sina utta-

landen om taxfreehandeln. Till skillnad från Molén

stöder Folkpartiet den del av regeringen som ser tax-

freehandeln från sociala utgångspunkter. Vi vägrar att

se skattefrihet på spirituosa och välluktande droppar

för utvärtes bruk som ett sätt att lösa trafikproblemen.

Historiskt har detta naturligtvis haft sina motiv. Un-

der månadslånga resor behövdes kanske några drop-

par whisky för att klara magen i ett bakteriebemängt

livsmedelsutbud. Parfymens roll var också stor, för

att dämpa odörer som självfallet fanns då. De skälen

är sedan länge borta, men ändå lever dessa krav på

skattefrihet kvar, till bekymmer för inte minst gräns-

handel på land.

Det är obegripligt att man från moderat håll fort-

farande hänger kvar vid att vi också skall ha inrikes

taxfree. De skatterna skall självfallet betalas av någon

annan. Att man kräver skattefrihet på det som riksda-

gen flera gånger har uttalat som vårt största sociala

och medicinska problem är förvånande. Därför skulle

jag önska att Moderaterna vägde in också lite av ett

socialpolitiskt mönster i sitt resonemang.

Jag skall också säga ett par ord om Vänsterns

motstånd mot mellanfolkliga förbindelser. Det är i

och för sig känt, och det har upprepats, att motståndet

är riktat särskilt mot broar och framför allt mot sådant

som går i den riktningen att det skall underlätta kon-

takterna med EU-länderna. Har man den uppfattning-

en blir konsekvensen väl ändå att gamla broar borde

försvinna och i alla fall inte rustas upp. Skall man se

det från miljöpolitiska hänsyn är det framför allt Es-

singeleden som borde stängas eller rivas, därför att

det är där vi har det stora bilflödet. Eller är det Tjörn-

broarna på västkusten som Vänsterpartiet ogillar så

mycket? Det kunde vara intressant med en kommen-

tar till hur det ligger till med konsekvensen.

Ett problem på kommunikationsområdet är i

många fall trängseln. Sådan finns på många håll,

såväl på vägen som på spåren och i luften. Detta

gäller de tätbebyggda svenska områdena och i ännu

högre grad ute på den europeiska kontinenten. Därför

skulle det vara bra om vi kunde se praktiskt på en del

frågor. Mycket korta bilresor skulle med fördel kunna

bytas ut mot t.ex. cykelresor.

Vi har i den gemensamma reservationen 3 pekat

på värdet av väl utbyggda cykelvägar och gett exem-

pel på flera städer där andelen cykeltransporter är

betydligt större än i andra, därför att man har bra

cykelstråk och god väghållning med bra snöröjning

liksom vettig skyltning och goda parkeringsmöjlig-

heter för cyklister. Matartrafiken till kollektiva trans-

portmedel kan med fördel ske med cykel, men då

krävs det självfallet också här en genomtänkt in-

frastruktur. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3.

Ryckigheten i sjöfartspolitiken illustreras av den

nyligen gjorda överenskommelse som höjer kostna-

den för statsverket med 100 miljoner utan att någon

finansiering av beloppet har presenterats - endast ett

pressmeddelande från den nu frånvarande näringsmi-

nistern att man nu minskar väganslaget. Jag tycker att

det är oacceptabelt att hantera viktiga kommunika-

tionsfrågor så ryckigt och kortsiktigt. Väginvestering-

arna är ju redan beskurna, och det behöver satsas

ytterligare på vägunderhållet. För bara något år sedan

ställde regeringen otvetydigt i utsikt att man ämnade

medverka till en ordning som krävdes till följd av den

nettomodell som parterna hade enats om. Det är be-

klagligt att regeringen inte orkar fullfölja det.

Viktigt är också här att konkurrensvillkoren inte

bara blir likvärdiga utan också mer jämförbara. Den

utredning som låg till grund i dessa frågor bör full-

följas. Direktivens hämmande föreskrifter behöver

också undanröjas och hela frågan genomlysas bättre.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

förslag till den lagstiftning som behövs för att Sverige

skall genomföra den s.k. nettomodellen. Lagstiftning-

en måste vara så utformad att full konkurrensneutra-

litet varaktigt uppnås för den svenska handelssjöfar-

ten i förhållande till övriga EU-länder.

Jag yrkar bifall till reservation 8 liksom till reser-

vation 13, som behandlar Bromma flygplats och som

jag redan har kommenterat. Det är inget tvivel om att

det finns bra alternativ till Arlanda för tjänste- och

affärsresor, och den ökande resandeströmmen har ju

visat att det finns en god efterfrågan.

Beträffande övriga reservationer som Folkpartiet

står bakom har vi fortfarande den uppfattningen att

det vore till fördel om beslut kunde fattas i enlighet

med dessa, men jag begränsar mig till att yrka bifall

till de reservationer som jag tidigare nämnt.

Allra sist, fru talman, är det angeläget att peka på

vikten av att kollektivtrafik upphandlas också med

utgångspunkt i att de trafikpolitiska målen skall upp-

fyllas. Det förutsätter att samhällsnyttan av en ut-

byggnad av järnvägens infrastruktur tas till vara. Inför

den förestående trafikförhandlingen måste det klar-

läggas att snabbtågstrafiken på t.ex. sträckan Stock-

holm-Östersund skall ske längs Norra stambanan via

bl.a. Ljusdal och Bollnäs, så att nyttan av den nu

pågående upprustningen av banan kan tas till vara.

Låt mig sluta där jag började, fru talman. Kom-

munikation är något positivt och nyttigt - ett livsvill-

kor för många människor och landsdelar. Därför

måste långsiktighet, rationalitet och trafiksäkerhet

vara vägledande då trafikpolitiken läggs fast, i det

korta men framför allt i det långa perspektivet.