Kommunikationer

Fru talman! Trafikutskottet har endast ett utgifts-

område att avhandla i samband med budgetbehand-

lingen. Men inom detta utgiftsområde döljer sig

många och stora verksamheter. Jag känner rent spon-

tant, efter att ha lyssnat på debatten en stund, att olika

partiföreträdare lyfter fram olika frågor som de tycker

är intressanta och som de vill ventilera, men för mig

som skall försöka att sy ihop detta är det en fullstän-

digt omöjlig sak att ta upp alla dessa områden på

några minuter. Jag skall faktiskt nöja mig med att ta

en övergripande del.

Vi socialdemokrater tycker att det finns en speci-

ell fråga som är extra viktig i årets budgetbehandling.

Det är sjöfarten, inte minst utifrån de diskussioner

som har förts. Till den frågan återkommer Claes-

Göran Brandin lite längre fram.

År 1998 har varit ett viktigt år för trafikpolitiken.

I år har vi här i riksdagen lagt fast den trafikpolitik

som skall gälla under nästa årtusendes första år. Uti-

från detta beslut och det ekonomiska läget är rege-

ringens förslag till budget inom utgiftsområde 22

Kommunikationer väl avvägt. Naturligtvis stöder vi

det.

Det transportpolitiska beslutet innebär bland

mycket annat att vi lagt fast att det övergripande

målet för transportpolitiken skall vara att "säkerställa

en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt håll-

bar transportförsörjning för medborgarna och nä-

ringslivet i hela landet". Dessutom har vi lagt fast ett

antal delmål om tillgänglighet, transportkvalitet,

säker trafik, god miljö och en positiv regional ut-

veckling som preciserar det övergripande målet. Vi

har alltså skrivit fast att transportförsörjningen skall

vara en del av politiken för ett hållbart Sverige.

Politiken för en hållbar utveckling utgår från

människans samlade behov och innehåller därför alla

de dimensioner som är viktiga i våra liv. Det behövs

ett samspel och en helhetssyn mellan den sociala,

kulturella, ekonomiska och ekologiska utvecklingen

för att utvecklingen skall bli hållbar. Dessa fyra as-

pekter förutsätter varandra. Ingen ger ensam hållbar-

het. Eller med andra ord: En hållbar utveckling förut-

sätter ekonomisk tillväxt, goda levnadsförhållanden

för alla, en levande kultur, ett bevarat kulturarv och

en utveckling som ryms inom de ekologiska ramarna.

Det kommer att ta tid att förverkliga en långsiktigt

hållbar trafikförsörjning. Därför är det desto viktigare

att omställningen börjar redan nu. Annars riskerar vi

stora konflikter mellan å ena sidan behovet av att

utveckla välfärden och en ekonomisk tillväxt och å

andra sidan kravet på ett transportsystem som ryms

inom de ekologiska ramarna.

När man läser de reservationer och särskilda ytt-

randen som lagts till trafikutskottets betänkande,

tänker man att det finns partier som inte har insett att

en politik för en hållbar utveckling är en helhet som

bygger på ett samspel mellan social, kulturell, eko-

nomisk och ekologisk utveckling.

Moderaterna har över huvud taget inte insett att

Sverige måste ställa om till en hållbar utveckling. De

vill återställa banavgifterna till den nivå som gällde

före det transportpolitiska beslutet. Det innebär att

man drar bort 690 miljoner kronor från järnvägen.

Dessutom vill man, som råge på det, minska anslaget

till banhållningen med 500 miljoner kronor. Likaså

vill man minska anslaget till Banverkets sektorsupp-

gifter med 12 miljoner.

Jag tyckte att Per-Richard Molén pratade sig varm

om näringslivets transporter. Är det näringslivet som

transporterar på järnvägen som skall betala kalaset,

eller vem skall betala det? Blir inte transporterna

dyrare?

Miljöpartiet och Vänstern anser i stället att en

hållbar utveckling bara handlar om att göra Sverige

mer ekologiskt hållbart. Deras reservationer och sär-

skilda yttranden handlar i princip bara om en sak, att

med olika medel få över trafik från väg och flyg till

järnväg och sjöfart. Mig förefaller den trafikpolitiken

något smalspårig. Visionen om ekologisk omställning

är en mycket viktig vision, men för att utvecklingen

skall kunna bli hållbar måste vi ha ekonomisk till-

växt, goda levnadsförhållanden för alla och kommu-

nikationer som gör att tillväxten och välfärden kom-

mer hela Sverige till del.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet

är som tre bröder som följer i varandras fotspår. Det

gäller inte minst i tron på att konkurrensutsättning,

avreglering och privatisering löser alla problem. Sto-

rebror, Moderaterna, skall alltid vara värst och gå

längst. Mellanbrodern, Kristdemokraterna, är försik-

tig och försöker att vara så många som möjligt till

lags. Minstingen, Folkpartiet, följer i de flesta fall

snällt med de två större bröderna, men inte alltid.

Ibland känner minstingen ett behov av att visa upp sig

och vara värst.

Storebror går som vanligt längst. Sälj ut och pri-

vatisera är Moderaternas honnörsord. I år är det SAS,

Arlanda, Landvetter, Luftfartsverket Holding AB:s

dotterbolag och på sikt även Posten som skall säljas.

Dessutom skall persontrafiken på järnväg konkur-

rensutsättas och den långväga busstrafiken avregleras

helt.

Den försiktige mellanbrodern, som inte vill stöta

sig med någon, skriver bara i allmänna ordalag om att

begränsa statens roll genom att konkurrensutsätta,

avreglera och uppmuntra privata initiativ. Det enda

område som Kristdemokraterna talar klarspråk om i

sitt särskilda yttrande är järnvägssektorn, som de vill

konkurrensutsätta ytterligare.

Minstingen, Folkpartiet, vill tillsammans med

Moderaterna privatisera SAS och Luftfartsverket

Holding AB:s dotterbolag. Dessutom vill partiet pri-

vatisera eller ändra ägandeformen för de kommunala

flygplatserna.

Här finns en djup klyfta mellan oss socialdemo-

krater och de borgerliga bröderna. För oss socialde-

mokrater är statligt ägande ett medel att nå de politis-

ka målen. Det är ett medel bland många andra. I vissa

sammanhang kan lagstiftning vara det effektivaste

medlet, i andra kan det vara konkurrensutsättning och

avreglering. I ytterligare andra fall kan kanske även

privatisering vara effektivast. Men dessa åtgärder är

medel och kan inte bli annat än medel eller verktyg

för att uppnå vissa mål. För de borgerliga är konkur-

rensutsättning, avreglering och slutligen privatisering

och utförsäljning det ideologiska målet.

Målet med statens ägande av företag inom trafik-

sektorn är i de flesta fall att upprätthålla en god in-

frastruktur i hela landet.

På ett område går minstingen, Folkpartiet, längre

än sina bröder. Det gäller besparingarna. Folkpartiet

vill inom vårt utgiftsområde spara 2,9 miljarder, och

detta vill man göra genom att skjuta på vissa projekt

eller skära ned på väghållningsanslaget med 1,5 mil-

jarder kronor. Dessutom vill man spara 1,25 miljarder

kronor på järnvägsanslaget.

I mars 1997 fattade riksdagen beslut om en lång-

siktig inriktning för investeringarna i trafikens in-

frastruktur. Enligt beslutet skall 190 miljarder kronor

investeras under åren 1998 till 2007. Riksdagsbeslutet

var en kraftfull och nödvändig satsning för att skapa

möjligheter för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsätt-

ning och bibehållen välfärd i hela landet. Till skillnad

från Folkpartiet anser jag att det finns statsfinansiella

förutsättningar för att fullfölja dessa satsningarna

under 1999.

Om väghållningsanslagen skulle dras ned med

10 %, som Folkpartiet föreslår, skulle antingen fär-

digställandet av pågående projekt försenas eller så

skulle mycket angelägna underhålls- och förbätt-

ringsåtgärder behöva skjutas på framtiden. Vad är det

egentligen som ni vill skjuta på? Vilka projekt hand-

lar det om? Eller är det cykeln som är alternativet?

Elver Jonsson talade sig väldigt varm för cykling här

för ett tag sedan.

Vilken väg Folkpartiet än väljer innebär det ett

oacceptabelt sätt att slösa bort pengar på redan på-

började investeringar i nödvändig infrastruktur. Det

skulle också innebära att framkomligheten skulle

försämras för näringslivet och andra resande, att vik-

tiga trafiksäkerhetsåtgärder inte skulle komma till

stånd och att arbetstillfällen skulle riskeras.

Det är mycket viktigt att vi satsar på drift och un-

derhåll av våra vägar. Riksdagens infrastrukturbeslut

1997 innebar bl.a. en utökade satsning på ökad bärig-

het. När det gäller den bärighetsdiskussion som in-

leddes 1987 och som skall fullföljas till år 2003 ligger

det beslutet kvar. Dessutom har vi genom den regio-

nalpolitiska propositionen fått besked om att rege-

ringen avser att tidigarelägga vissa delar. Som alla

andra tycker vi att detta är angeläget. Jag lovar att vi

från s-gruppen i trafikutskottet har gjort allt för att få

fram så mycket underhållspengar som det är möjligt,

eftersom det är underhållet som är det viktiga. Där

finns också bärighetsdelarna med. Detta betyder spe-

ciellt mycket för Norrlandslänen.

Moderaterna skriver i sin motion T220 att för att

klara trafikförsörjningen vid de kommunala flygplat-

serna är det viktigt att staten skjuter till stöd, men

stödet skall inte användas till drift- och underhåll av

flygplatser utan till att köpa trafik.

Jag tycker det är positivt att moderaterna håller

med oss socialdemokrater om att staten skall ta ett

större ansvar för de kommunala flygplatserna. Där-

emot är det svårt att förstå hur deras system för stöd

skall fungera i praktiken. Har moderaterna tänkt sig

att flygplanen skall gå till flygplatser utan terminaler

och fungerande verksamhet? Det är till drift- och

underhåll som de kommunala flygplatserna behöver

stöd.

Om stödet i stället hamnade i flygbolagens fickor

skulle många glesbygdskommuner tvingas att lägga

ned sina flygplatser, och stora delar av landet skulle

därmed förlora viktiga delar av sin transportförsörj-

ning. Dessutom skall man komma ihåg att det står

den nya myndigheten för rikstrafikfrågor - rikstrafi-

ken - fritt att upphandla även flygtrafik. Men mode-

raterna är konsekventa. De vill inte ha rikstrafiken,

har de bestämt, och det är därför som någon annan

skall sköta upphandlingen.

De tre borgerliga partierna Moderaterna, Kristde-

mokraterna och Folkpartiet skriver i en gemensam

reservation att riksdagen bör uttala att Bromma flyg-

plats skall vara kvar. Beslutet om Bromma flygplats

framtid måste bygga på bl.a. två förutsättningar. För

det första måste Stockholm som landets huvudstad

tillförsäkras goda flygförbindelser. För det andra

måste Arlanda flygplats kunna fylla sin funktion som

ett nav i det svenska flygsystemet.

Mot denna bakgrund utreder Luftfartsverket för

närvarande på regeringens uppdrag hur behovet av

flygkapacitet i Stockholmsregionen skall kunna till-

godoses på längre sikt. Uppdraget skall slutredovisas

i början av 1999. Vi kan gott vänta med att ta ställ-

ning i den här frågan till dess att vi har fått resultatet

av utredningsarbetet, som inom några veckor kommer

att lämnas över.

Moderaterna och Centerpartiet vill i sina särskilda

yttranden öka statsbidraget till enskilda vägar. Folk-

partiet skriver om de enskilda vägarnas betydelse i

sitt särskilda yttrande. De enskilda vägarna är viktiga

för att hela Sverige skall leva, och inte minst för att

näringslivet skall kunna utvecklas i glesbygden.

Minskningen av anslaget till statsbidrag för en-

skilda vägar, som regeringen nu föreslår för 1999 års

budget, är av teknisk karaktär. Jag tycker inte att vi

behöver diskutera det. Det viktiga är att vi har lagt

fast att 2000, när vi går in i rätt fas igen, då återställs

anslaget till den nivå som det var från början. Nu rör

det sig bara om en teknisk historia under ett över-

gångsår. Jag instämmer helt i de enskilda yttrandena:

Enskilda vägar är viktiga.

Herr talman! Skiljelinjen mellan oss socialdemo-

krater och de borgerliga partierna går vid synen på

statens ansvar. Vi anser att staten har ett ansvar för

medborgarna. De borgerliga partierna menar att det är

marknaden som skall ta hand om statens uppgifter.

Men marknaden känner inget ansvar för medbor-

garna. Det enda ansvar som marknaden känner är

inför ägarna, investerarna och långivarna. Markna-

dens enda uppgift är att tjäna pengar. Det får man ha

förståelse för. Det är därför den finns. Men ett sam-

hälle utan ansvar för medborgarna blir ett samhälle

med många förlorare. - ett samhälle utan framtid.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut-

skottets hemställan i dess helhet och avslag på samt-

liga reservationer.