Fru talman! I början av det här seklet var vi alla
besjälade av att bygga upp Sverige och att modernise-
ra Sverige. Då orkade vi med det vi inte gör i dag. I
det då fattiga Sverige satsade vi på att bygga järnvä-
gar och vägar. I dag sker alla dessa beslut under vån-
da. Det är lättare att skicka ut Perssonpengar till då-
ligt skötta kommuner och landsting än att satsa i en
framtidsinriktad infrastruktur.
Det svenska samhällets investeringar i järnvägar,
vägar och luftfart har för den socialdemokratiska
regeringen alltmer blivit en restpost - en restpost
sedan allt annat klarats av. Den socialdemokratiska
regeringen inser uppenbarligen inte hur viktigt det är
att investera och underhålla det anläggningskapital
som är så viktigt för samhällsutvecklingen, för till-
växten, för sysselsättningen och för att lägga grunden
till en framtid i Sverige.
Tre partier i den svenska riksdagen, Moderaterna,
Socialdemokraterna och Folkpartiet, har i decennier
varit övertygade om att den ekonomiska tillväxten,
där investeringar i infrastruktur likaväl som investe-
ringar i ny teknik och forskning ingått som en viktig
del, varit en av grundvalarna för en fortsatt utveckling
av det svenska välfärdssamhället.
Jag måste därför - inte av elakhet eller av ironi
utan med vemod - konstatera att Socialdemokraterna
under senare tid alltmer kommit att driva en politik
som inte befrämjar den tillväxt som Sverige så väl
behöver för att klara sig i ett allt hårdare internatio-
nellt klimat.
Det går inte att få fart på Sverige, om socialdemo-
kraterna samarbetar med kommunister och miljöpar-
tister. Det förvånar mig att ett socialdemokratiskt
parti, som i decennier i politik och på arbetsplatser
bekämpat kommunismen, nu enbart för att behålla
regeringsmakten sätter sig och utövar denna makt på
kommunisternas villkor.
Det finns mycket lite av gott att vänta sig av den
politiken.
Politiken måste enligt vår moderata övertygelse
vara inriktad på tillväxt. Investeringar i vägar, järnvä-
gar och flyg är viktiga inslag i en näringspolitik som
gör Sverige attraktivt att investera i och att driva
verksamhet i.
Investeringar i vägar, järnvägar och flyg är också
viktiga för att vårt näringsliv skall kunna uppnå så
låga transportkostnader att det långa avståndet till
marknaden inte utestänger eller försvårar från att
konkurrera med de företag som redan finns på mark-
naden och inte har de långa avståndens belastning.
Men det är inte bara varor utan också personer
som skall förflyttas. Det måste vara komfortabelt att
resa. Det måste vara smidigt att resa. Det får inte ta
onödigt lång tid att färdas från en ort till en annan.
Skall vi behålla våra företag och deras huvud-
kontor måste kommunikationerna, vid sidan av en rad
andra faktorer, fungera väl. Det är därför vi moderater
upplever det som angeläget att satsa på goda och
snabba kommunikationer. Vi kan inte som regerings-
alliansen med kommunister och miljöparti motsätta
oss en expansion på flygområdet.
Fru talman! Hur har då kommunikationsfrågorna
- trafikpolitiken - hanterats i den budget för 1999
som vi nu skall ta ställning till i riksdagen?
På vägområdet ville socialdemokraterna före valet
anslå 500 miljoner kronor mer än i den budget som
socialdemokraterna presenterade efter valet.
Regeringens förslag att nu frysa 500 miljoner kro-
nor på vägområdet innebär i princip att inga nya väg-
projekt kan sättas i gång. Man kommer inom Vägver-
ket bara att kunna avsluta de pågående arbetena. Det
är med andra ord i princip investeringsstopp på vä-
gområdet. Detta är en oklok politik som leder till en
suboptimering av den tillgängliga kapaciteten som
Vägverket står för.
Vi moderater anser det vara synnerligen angeläget
att investeringar i vägnätet över tiden hålls på en
jämn och god nivå samt att vägunderhållet inte efter-
sätts. Ryckighet är ett slöseri med pengar och resur-
ser.
Trafikmängd, framkomlighet och slitage bör mera
än det tillfälliga statsfinansiella läget vara vägledande
för investeringar och underhåll.
Vi moderater kan inte ställa upp på att det svenska
vägnätet är färdigbyggt. Den socialdemokratiska
regeringen gör detta genom sitt regeringssamarbete
med kommunister och miljöparti.
Kommunisterna vill dra ned på anslagen till vä-
garna. Miljöpartiet vill t.o.m. gå så långt som att
sänka anslagen med 80 %. Men dessa partier vill av
kända skäl inte dra den fulla och omedelbara konsek-
vensen av vad de vill, ty i så fall skulle de yrka avslag
på regeringens förslag redan för budgetåret 1999. I
stället uttrycker de i hotande ordalag att de i budgeten
för år 2000 förväntar sig att regeringen kommer att
ställa upp på deras krav på stora nedskärningar på
vägområdet. Denna politik vore förödande för Sveri-
ge.
Vi moderater förstår inte att regeringen vill driva
en vägpolitik i Sverige som gör det svårare och dyra-
re att ta sig fram med bil - det av det svenska folket
mest uppskattade sättet att förflytta sig.
Vi moderater förstår inte hur man vill driva en
vägpolitik, som fördyrar och försvårar den svenska
industrins råvaruförsörjning. Bärigheten på många av
våra vägar är undermålig. Men tillräckligt med peng-
ar för att förbättra bärigheten vill man inte bjuda på
från regeringens sida.
Vi moderater vill driva en vägpolitik som gör att
alla skall kunna utnyttja de speciella fördelar som
vägnätet erbjuder. Ett bra vägnät leder till att person-
trafiken i form av restider förkortas, att snabba va-
rutransporter från dörr till dörr underlättas och att
enskilda bilägare slipper att drabbas av onödiga och
ökade underhållskostnader.
Vi moderater vill anslå 335 miljoner kronor mer
än regeringen för upprustning inte bara av det all-
männa vägnätet utan också av de enskilda vägar som
människor i glesbygd och det enskilda skogsbruket är
så beroende av.
Vi upplever det som viktigt att de som bor i gles-
bygden har bra kommunikationer. Därför är Centerns
förslag till indragning av hela anslaget för stöd till
kommunala flygplatser på 105 miljoner kronor lite
förvånande.
Vad gäller järnvägarna tror vi moderater på en
successiv utbyggnad. Banverket kan genom att höja
sina banavgifter driva på en ökad effektivisering och
en ökad konkurrens mellan olika trafikslag som i sin
tur kan leda till att kapital kan frigöras för investe-
ringar utan att skattemedel behöver tas i anspråk i så
stor utsträckning som regeringen vill.
Fru talman! I detta sammanhang är det på sin plats
att kommentera den högaktuella Hallandsåsen. En
tunnel genom Hallandsåsen är en förutsättning för att
Västkustbanan, som är så viktig för både person- och
godstransporter, skall kunna blir ett konkurrenskraf-
tigt alternativ till vägen.
Jag tror att vi med tillgänglig teknik baserad på
redan gjorda bittra erfarenheter och med beaktande av
hårda miljökrav kan bygga en tunnel genom Hal-
landsåsen inom samhällsekonomiskt försvarbara
ramar.
Slutförs inte projektet nu är jag övertygad om att
starka krav i framtiden kommer att växa fram på en
modern och rationell dubbelspårig Västkustbana där
en tunnel genom Hallandsåsen är en nödvändig kom-
ponent.
Den socialdemokratiska sjöfartspolitiken, som i
det närmaste höll på att haverera för några veckor
sedan, har av en djupt chockad regering fått en myck-
et otillfredsställande lösning som inte på sikt utan
betydande och successivt stegrad statlig subventione-
ring kan förhindra en fortsatt utflaggning av svenska
fartyg.
Fru talman! Detta avsnitt kommer Tom Heyman
med sina mycket djupa insikter och egna praktiska
erfarenheter av internationell sjöfart om en stund att
behandla.
På postens område motsätter vi oss att staten med
skattepengar skall subventionera Posten för en rik-
stäckande betalnings- och kassaservice. Ny teknik
och andra aktörer ute i landet kan med all sannolikhet
åta sig att ombesörja detta arbete. Det är därför enligt
moderat uppfattning angeläget att Posten ser över sin
betalnings- och kassaservice och försöker finna andra
mer rationella och mer konsumentvänliga lösningar.
Det är inte bara banker och läkemedelsföretag
med statligt ägande och den svenskflaggade handels-
flottan som flyttar verksamhet utomlands för att de
näringspolitiska förutsättningarna är bättre i andra
länder i Europa än i Sverige.
Det har visat sig att de svenska åkerierna - även
det på grund av en missriktad ekonomisk politik och
en diskriminerande skattelagstiftning - tvingas ut-
omlands för att klara konkurrensen med de utländska
åkerierna, som nu har rätt att verka i Sverige.
Det behövs en trafik- och näringspolitik, som gör
det möjligt för svenska åkerier - utan att flytta ut - att
driva en lönsam och konkurrenskraftig verksamhet
från baser i Sverige. Det går inte att som Sverige ha
världens högsta inkomstskatter och arbetsgivaravgif-
ter. Det går inte att som Sverige ha världens högsta
energiskatter och fordonsskatter och tro att detta
förstärker den svenska åkerinäringens konkurrens-
kraft.
Vad beträffar de svenska åkerierna med omfattan-
de utlandstrafik finns det inte tid för en tvehågsen
regering att krypa bakom utredningar. Här krävs
omedelbara åtgärder. Det är bråttom.
Fru talman! Det går inte att när trafikpolitiken
diskuteras i ett vidare ekonomiskt sammanhang gå
förbi Stockholms trafikproblem. Den stora inflytt-
ningen till Stockholmsregionen - uppemot en kvarts
miljon per tioårsperiod - skapar allt allvarligare stopp
i trafikflödet. Stockholm kommer om inte krafttag tas
i form av investeringar i nya genomfarts- och förbi-
fartsleder att plågas av sämre miljö, stora parkerings-
bekymmer och stora trafikstockningar.
Kraftfulla initiativ måste tas för att komma till
rätta med problemen. Det är oklokt att skjuta proble-
men på framtiden. Ett finansiellt utrymme måste
skapas för att bygga bort friktionerna. Det ligger i
nationens intresse att Stockholms trafikproblem löses.
Detta är inte bara en fråga för dem som bor i Stock-
holm.
Brutna löften och överenskommelser under gång-
na år - oberoende av vilka som brutit dessa löften -
får inte lägga hinder i vägen för en framåtsyftande,
snabb och inte minst klok omdaning av väg- och
järnvägstrafiken i Stockholmsregionen.
Slutligen vill jag ta upp taxfreefrågan. Under se-
nare tid har vi fått belägg för att en del färjeförbindel-
ser kommer att läggas ned när taxfreeförsäljningen
upphör. Ett stort antal arbetstillfällen försvinner,
godsflödet kommer att förändras, biljettpriser och
frakttaxor kommer att höjas och ett av det svenska
folket uppskattat resande försvinner.
Den socialdemokratiska regeringen har varit syn-
nerligen passiv, trots att den länge varit medveten om
konsekvenserna för Sverige. Det är först nu, när de
stora länderna Tyskland, Frankrike och Storbritannien
börjar ge uttryck för ett uppskov på fem år, som den
svenska statsministern har börjat röra sig i rätt rikt-
ning. Det är väsentligt att ett sådant uppskov kommer
till stånd och att uppskovet omfattar en så lång period
som fem år. Därmed skulle färjetrafiken på många
ställen i Sverige kunna upprätthållas på en acceptabel
nivå.
Tyvärr påverkas inte våra förbindelser med Got-
land, som inte har rätt till taxfree. Jag vill gärna ställa
frågan: Skulle inte subventioneringen av Gotlandstra-
fiken med skattemedel kunna nedbringas, ja, kanske
t.o.m. slopas, om exempelvis skattefri proviantering
började tillämpas för båttrafiken mellan Gotland och
fastlandet? Skulle inte en skattefri proviantering vara
positiv för utvecklingen av Gotland? Frågan är värd
ett närmare studium, fru talman.
Med detta vill jag yrka bifall till den moderata tra-
fikpolitiken och därmed till reservation nr 8.