Fru talman! Bostaden är grundläggande för män-
niskors trygghet och välbefinnande. Utgångspunkten
för en fungerande boendepolitik är hänsynen till
människors egna önskemål och behov, vilka kan vara
olika i olika skeden av livet och i förhållande till vars
och ens ekonomiska prioriteringar.
Det är viktigt att bostadspolitiken utformas så att
människor ges möjligheter, inte hindras, att välja den
bostad de önskar - hyres- eller bostadsrätt, ägarlä-
genhet eller eget ägt hus. Möjlighet att påverka det
egna boendet är en förutsättning för ett självständigt
liv.
De som vill äga och ta eget ansvar för sin bostad
ska ges goda och rimliga möjligheter att göra detta. I
det egna ägandet ligger såväl trygghet som inflytande.
Efterfrågan måste ges möjlighet att styra, inte politis-
ka beslut, byråkratiska regler eller detaljregleringar.
I ett särskilt yttrande anger vi moderater dels den
inriktning av den ekonomiska politiken och den bud-
getpolitik som vi förordar och de budgetramar för
2002 som vi förespråkar men som redan "fallit", dels
våra förslag inom utgiftsområde 18 som ska bedömas
utifrån vad jag sagt i min inledning. Moderaterna
deltar därför inte i beslutet under mom. 1.
Bostadspolitiken i Sverige har havererat. Trots
alla problem som bevisligen finns kommer inga för-
slag som kan leda till förbättringar. Den socialdemo-
kratiska bostadspolitiken har resulterat i bostadsbrist i
tillväxt- och utbildningsorter, bostadsöverskott i gles-
bygd och höga boendeskatter i stora delar av landet.
Där det efterfrågas bostäder drabbas bostadsbyg-
gandet dels av bruksvärdessystemets tillämpning som
gör det direkt olönsamt att bygga, dels av det höga
skattetrycket. Och nu kommer därtill en direkt för-
budslagstiftning, vilket innebär att en kommun måste
ha tillstånd att sälja sitt bostadsbolag.
Sverige har en hög arbetsbeskattning, höga ener-
giskatter och Europas högsta byggmoms. Och när
något ska byggas utgår fastighetsskatt också under
själva byggtiden. Det statliga inkomstutjämningssys-
temet försvårar också byggandet i många kommuner.
Med dagens lagstiftning kan plan- och byggpro-
cessen fördröjas i åratal med extra kostnader eller
uteblivet bygge som följd. Detta har många uppmärk-
sammat, exempelvis Ulf Adelsohn i en tidigare utred-
ning. Och nu ligger på riksdagens bord Riksdagens
revisorers skrivelse som tar upp samma problematik.
Men har regeringen gjort något åt detta? Nej.
I går kom en förbudslagstiftning. Till vad nytta för
att öka bostadsbyggandet? Jag bara undrar. Lars-Erik
Lövdén säger enligt TT att det inte är en stopplag.
Men syftet är att garantera att vi har kvar allmännyt-
tiga bostadsbolag, så att vi kan använda bruksvär-
desprincipen som riktmärke i hyressättningen. Denna
förbudslag anser jag är mer än principvidrig. Den är
rättsvidrig och visar än en gång att regeringen inte
skyr några medel i kampen mot borgerliga kommu-
ner. Kommuner som vill sälja sina bostadsbolag
måste ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen och hy-
reskooperationen, och allmännyttiga bolag ska ha
förköpsrätt. Vad är detta för ordning? Vilka kriterier
ska gälla då länsstyrelsen ska pröva en ansökan?
Lars-Erik Lövdén är inte här men jag ställer ändå
denna fråga till honom. Och det är hos Boverket som
kommunen kan överklaga, och Boverkets beslut i sin
tur går inte att överklaga. Ja, det finns mycket att säga
om detta förslag som i går lades på riksdagens bord.
Låt oss ta en grundligare diskussion när oppositio-
nens motioner också ligger på riksdagens bord.
Fru talman! Betänkande BoU1 var det som vi i
dag i första hand skulle diskutera. Däri konstaterar
jag att utskottsmajoriteten som vanligt inte tar ställ-
ning till förslagen om ägarlägenheter, tredimensionell
fastighetsbildning eller borttagande av fastighetsbe-
skattningen utan hänvisar till utredningar eller till att
frågorna bereds i Regeringskansliet. Är det passivitet,
oförmåga eller rena rama oviljan från regeringens
sida som förhalar bl.a. dessa förslag som skulle ge
bättre förutsättningar för en fungerande bostadsmark-
nad? Jag hävdar att regeringens senfärdighet och
ovilja lämnar de boende i sticket. Kan verkligen bo-
stadsutskottets socialdemokratiska ledamöter vara
nöjda med detta?
På några punkter vill jag exemplifiera kritiken,
nämligen beträffande investeringsbidragen till bo-
stadsbyggande, stödet till omstrukturering av de
kommunala bostadsbolagen, den återställda bostads-
försörjningslagen och regeringens förhalning av tre-
dimensionell fastighetsbildning.
Subventioner är generellt kostnadsdrivande och
kortsiktiga. Så fort byggsubventionerna tar slut av-
stannar nyproduktionen. Att sätta in subventioner
resulterar dessutom i att själva orsaken till att det inte
byggs aldrig åtgärdas. Trots detta har regeringen som
enda bostadspolitiska åtgärd valt att lägga ytterligare
subventioner på byggandet.
Investeringsbidraget för att bygga hyreslägenheter
lockar inte i någon större omfattning, vare sig hos de
privata byggarna eller hos de kommunala bostadsbo-
lagen. Investeringsbidraget innebär i praktiken att det
kommer att kosta lite mindre för mycket att bygga. I
klartext betyder det att inte ens ett sådant här bidrag
gör att det kan bli lönsamt att bygga. En relevant
fråga i sammanhanget blir: Vem ska betala det som
fattas för att kalkylen ska gå ihop? Är det den private
fastighetsägaren själv eller skattebetalarna? Ingendera
svarar jag.
Att en del kommunala bostadsföretag har stora
svårigheter att klara sin ekonomi är uppenbart. I stäl-
let för att låta kommunerna efter egna förutsättningar
lösa problemen blandar den socialdemokratiska rege-
ringen sig i det kommunala självstyret genom stopp-
lagen, och nu också genom förbudslagen och bostads-
försörjningslagen.
Den kris som den förda politiken har bidragit till
försöker regeringen att lösa med nya regleringar och
påbud. Nu föreslås också att än en gång skjuta till
pengar. Den tidigare s.k. bostadsakuten har inte ens
hunnit avsluta sin verksamhet innan det är dags att på
nytt låta staten gå in och rädda olönsamma bostadsfö-
retag.
Vi moderater tror inte på sådana lösningar. Det är
först när kommunen utan statliga pekpinnar får det
avgörande inflytandet över sitt eget bostadsbestånd
som dagens problem kan få en långsiktig och hållbar
lösning. Varje kommun har en bostadsmarknad som i
något avseende är unik. Kommunerna har skilda
förutsättningar och behov. Förhållandena i det enskil-
da fallet måste avgöra hur lösningen ska se ut. En
första rimlig och självklar utgångspunkt borde vara
att kommunen själv ska ha rätt att fritt disponera över
sin egendom utan vare sig förbud eller påbud från
staten - och absolut inte sådana påbud som tas upp i
propositionen om allmännyttiga bostadsföretag! Av-
vikande - oftast borgerlig politik - skrämmer tydli-
gen regeringen till metoder som uttrycker rent väljar-
förakt!
Bostadsförsörjningslagen borde aldrig ha införts.
Det är en naturlig kommunal angelägenhet att se till
att bostadsförsörjningen fungerar för alla grupper i
kommunen. För detta behövs ingen speciallagstift-
ning. Socialtjänstlagen, kommunallagen och plan-
och bygglagen stipulerar på ett tillräckligt och bra sätt
detta ansvar redan nu.
Med ett tredimensionellt fastighetsbegrepp skulle
det bli möjligt att utnyttja utrymmen för byggnation
där den nuvarande lagstiftningen står i vägen. Det
skulle undanröja ett av hindren för kommunerna att ta
sitt ansvar, som bostadsminister Lars-Erik Lövdén
hela tiden uttrycker det. Tidigare har jag frågat Lars-
Erik Lövdén om han avser att påskynda processen
och ta fram en sådan lagstiftning om tredimensionell
fastighetsbildning. Han svarar att han håller med mig
om att en sådan lagstiftning kan bli ett användbart
instrument för att öka bostadsbyggandet. Men han
säger också att det inte löser problemen med bostads-
bristen. Nej, ingen har påstått att det löser hela pro-
blemet, men det skulle bidra till lösningen.
Lagstiftning om tredimensionell fastighetsbild-
ning finns i ett flertal europeiska länder, däribland
våra nordiska grannländer, sedan länge och fungerar
väl. Det finns således gott om erfarenheter.
Riksdagen bestämde i mars 1999 att regeringen
skulle lägga fram förslag om ägarlägenheter, vilket i
sig kräver förslag om tredimensionell fastighetsbild-
ning. Först 13 månader senare, den 6 april 2000,
beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att utreda frågan om ägarlägenheter.
Den skulle redovisas senast den 1 juni 2001, men
något förslag har ännu inte presenterats. När kommer
förslaget egentligen?
Regeringen har tidigare bevisat att den kan agera
snabbt om den vill - mycket snabbt. Se bara på hur
stopplagen mot privatisering av akutsjukhus, reglerna
som ska förhindra kommuner från att sälja av från sitt
fastighetsbestånd, expertskatten, eller lagen som
undantar miljardärer från förmögenhetsskatt kom till!
Dessa komplicerade förändringar har drivits igenom i
en rasande fart. Inte ens relevant kritik från Lagrådet
har ansetts vara ett hinder.
Det finns alltså ingen anledning till att det ska ta
lång tid att ta fram just dessa lagförslag. Att det trots
allt tar sådan tid för den socialdemokratiska regering-
en tyder på att den av något skäl inte vill tillåta tredi-
mensionell fastighetsbildning.
Uppenbart är att det behövs åtgärder mot bostads-
bristen nu - inte sedan. Lars-Erik Lövdén borde ha
intresse av att på alla sätt underlätta byggandet av
bostäder. Men regeringen återfaller till gamla recept
som endast innehåller subventioner och förbud.
För oss moderater står det helt klart att för att få
en fungerande bostadsmarknad behövs flera olika
åtgärder där en ny lagstiftning om tredimensionell
fastighetsbildning är en. Moderaterna anser också att
en investering i hyreshus måste få ge en långsiktig
avkastning. Därför måste hyressättningssystemet
förändras så att det blir möjligt att bygga nya hyreslä-
genheter.
Plan- och byggprocessen måste förenklas. Rätten
och möjligheten att överklaga både detaljplaner och
bygglov måste finnas kvar, men omfattningen bör ses
över. Främja konkurrensen! Förenkla reglerna för
strandskydd! Möjligheterna att utnyttja strandnära
områden för bebyggelse ska alltså ökas. Framför allt
måste det totala skattetrycket sänkas och fastighets-
skatten avvecklas helt.
Det är förutsättningar som skulle ge bostadsmark-
naden några av de redskap som behövs för att byg-
gandet ska komma i gång och där människors efter-
frågan avgör vad som ska byggas, och hur och var.
Fru talman! Vi moderater anser att alla ska ha go-
da förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga
kostnader i en stimulerande och trygg miljö. Boen-
demiljön ska bidra till värdiga levnadsförhållanden
och särskilt främja en god uppväxt för barn och ung-
domar. Som jag tidigare också har sagt vill vi att det
är människorna själva som styr vad som ska byggas
och hur.
Såväl hyres- som ägarlägenheter, bostadsrätter
och egnahem bör blandas på ett efterfrågat och natur-
ligt sätt. Variation, mångfald och cirkulation kommer
därmed att uppstå på bostadsmarknaden.
Därmed motverkas negativ segregation och utan-
förskap. För att uppnå dessa mål måste förutsättning-
arna för en fungerande bostads- och byggmarknad
utformas så att byggandet kommer i gång där det är
bostadsbrist såsom jag tidigare har beskrivit. För att
uppnå detta behöver Sverige byta regering!
Jag yrkar därmed bifall till reservation 1 under
mom. 2, i vilken anges den utformning som modera-
terna vill ha för framtidens boende och byggande.
Naturligtvis står jag bakom övriga reservationer -
egna eller tillsammans med de andra borgerliga parti-
erna - men för tids vinnande yrkar jag endast bifall
till reservation 1.