Fru talman! De senaste veckorna har jag öppnat
ett stort antal e-postbrev och vykort från mycket be-
kymrade medborgare som antingen flackar runt och
hyr i andra, tredje eller fjärde hand eller som är helt
bostadslösa. Förtvivlade människor som lägger upp
till halva sin disponibla inkomst på hyror hör också
av sig. Det kommer mig osökt att tänkta på ett bibel-
citat från Matteus 8:20. "Rävarna har lyor och him-
lens fåglar har bon, men människosonen har inget
ställe där han kan vila sitt huvud." Den sittande rege-
ringen har ett stort ansvar för bostadslösheten.
Avsaknaden av bostadspolitik har lett till den ena
krumbukten efter den andra, och det har blivit en
prestigefråga. Höga skatter på boende, högsta mom-
sen vid byggande, ett hyresläge som ytterst styrs av
nödåtgärder som vidtagits för att rädda allmännyttan,
en fastighetsskatt som driver människor från hus och
hem, en ovilja att låta människor äga sin lägenhet, en
brist på konkurrens inom byggmarknaden samt otids-
enliga hinder i planprocessen är exempel på fenomen
som regeringen borde tagit tag i för länge sedan.
Den senaste målformuleringen för den svenska
bostadspolitiken, i propositionen 1997/98:119, lyder:
"Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken
ska skapa förutsättningar för att leva i goda bostäder
till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg
miljö inom ekologiskt hållbara ramar." Liknande
formuleringar har gällt sedan åtminstone 60-talet.
Bostadsfrågan har ansetts så viktig att den t.o.m.
nämns i grundlagen. I regeringsformens 2 § åläggs
det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och
utbildning.
Vad gäller utbildning, sjukvård och pensioner
finns det ett tydligt regelverk som ger den enskilde
sociala rättigheter. Bostaden måste finnas med som
det fjärde hjulet under vagnen. Rättigheterna ska avse
den enskilde och inte ett kollektiv. Bostaden kan vara
privat eller offentlig. En kommun ska kunna teckna
kontrakt med en privat fastighetsägare eller köa in sig
i en bostadsrätt likaväl som att tillgodose behovet
genom kommunala bolag i allmännyttan.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att bostads-
försörjningen inom den egna kommunen är en kom-
munal angelägenhet. Tvingande lagstiftning hindrar
kommunernas självstyrelse och innebär en extra ar-
betsbelastning för kommuner som saknar den tillväxt
som leder till behov av nya bostäder. Det är viktigt att
kommunerna arbetar med sociala kontrakt för att
kunna erbjuda bostäder åt familjer som inte själva
klarar att ta sig ut på den öppna bostadsmarknaden.
Kommunen kan antingen äga kontraktet eller lämna
hyresgaranti till värden.
Vi anser att en boendeplan är ett bra hjälpmedel i
planeringen. Dock är det upp till varje enskild kom-
mun att fatta beslut om vilka styrinstrument man vill
använda. Kristdemokraterna anser därför att regering-
ens beslut om kommunernas bostadsförsörjnings-
ansvar - om att kommuner ska föreläggas att anordna
kommunal bostadsförmedling - bör rivas upp, liksom
kravet på obligatoriska bostadsförsörjningsprogram
för kommunerna. Ett bättre alternativ är att boende-
planeringen sker i samband med skapandet av över-
siktsplanen, där kommunen varje mandatperiod ska
redovisa allmänna intressen enligt plan- och byggla-
gen. Vi utmanar därför regeringen och Lars-Erik
Lövdén att komma tillbaka i denna fråga.
Bakgrunden till att kommuner driver bostadsbolag
är ambitionen att skapa god tillgång till bra och billi-
ga bostäder och kontrollera priset på marknaden.
Många kommunala bostadsbolag tar dessutom aktivt
ansvar för tryggheten i området och för hyresgäster-
nas sociala välbefinnande. Det kommer också i fram-
tiden att finnas behov av ett allmännyttigt bostadsbe-
stånd i våra kommuner, men det måste betonas att det
alltid ska vara kommunen själv som avgör hur myck-
et av bostadsbeståndet som ska vara i det allmännas
ägo.
Därför vill vi kristdemokrater starkt markera mot
stopplagstiftningen och även mot det nya förslaget,
som egentligen innebär en stopplagstiftning. Rege-
ringen brister i respekt mot kommunerna när den i
stället för att införa stopplagstiftning tänker sig att
styra kommunernas bostadsbolag aktivt.
Jag bor själv i Skövde kommun - en medelstor
kommun. Det är en kommun som har ett mycket
aktivt bostadsbolag, som är mycket bra. Men jag
skulle vilja se kommunfullmäktige den dag staten vill
ta över styrningen av bolaget. Jag skulle också vilja
se medborgarnas reaktioner. De skulle inte heller vilja
ha en statlig inblandning.
Jag vill därför uppmana statsrådet Lövdén att för-
söka inse att subsidiaritetsprincipen ska gälla också i
bostadspolitiken. Det som kan beslutas på lokal nivå
ska beslutas där, och statens engagemang ska vara
stödjande. Det innebär att staten ska gå in där staten
gör nytta och inte komma med pekpinnar.
Fru talman! Vi i Kristdemokraterna har i vår bud-
getmotion ökat posten för bostadsbidrag med 730
miljoner kronor, och vi vill ha en omläggning av
politiken vad gäller bostadsbidragen. Vi har också
ökat investeringsbidragen för studentbostäder med 10
miljoner kronor och vill att bidraget ska fortsätta att
delas ut. Vi ser det som oerhört väsentligt att denna
kategori av människor - mest ungdomar - inte störs i
sina studievisioner av att de inte har någon bostad.
Vi har vidare ett nytt anslag om 25 miljoner kro-
nor för att kunna förbättra inomhusmiljön i främst
förskolor och skolor. Det är inte rimligt att barn ska
ha sitt dagliga arbete i lokaler som vi vuxna inte
skulle vilja arbeta i. Allergierna ökar.
För tids vinnande väljer jag att yrka bifall till re-
servation 3 under punkt 2, men står givetvis bakom
alla övriga reservationer. Kristdemokraterna deltar
dock ej i beslutet vad gäller moment 1.
Kristdemokraterna har yrkat avslag på regeringens
förslag om investeringsbidrag för nybyggnad av hy-
resbostäder, bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet samt stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet.
Vi anser inte att bidrag är den rätta vägen. Det blir
en rundgång om man först tar in en massa skatter för
fastigheterna. Det är mer än 60 % skatt vid nybygg-
nation. Beskattning både av produktion och konsum-
tion av bostäder är ett alldeles hysteriskt inslag i bo-
endepolitiken.
Vi kristdemokrater vill i stället fasa ut fastighets-
skatten och lägga ansvaret på kommunerna, som tar
ut avgifter. Vid nybyggnation vill vi ha ett direktav-
drag. Det innebär att 50 % av utgifterna för ny-, till-
eller ombyggnad får dras av direkt. Resterande 50 %
dras av enligt de vanliga avskrivningsreglerna.
Vi har också i vår motion begärt en konsekvensut-
redning av en sänkning av byggmomsen. Detta är en
mycket bättre modell för att få i gång nybyggnation -
bättre än att först ta in pengar till staten med ena
handen och sedan dela ut med andra handen. De sub-
ventionsregler regeringen har är dessutom så krångli-
ga att de blir en broms för byggandet.
Jag vill fråga statsrådet Lövdén vad han tänker
göra för att stimulera byggandet i Stockholm. Investe-
ringsbidrag söks för mycket få lägenheter. Varje gång
vi har debatter - interpellationsdebatter och annat i
kammaren - kommer regeringsföreträdare med pek-
pinnar riktade mot Stockholm, trots att Stockholm har
mer resurser per barnomsorgsplats än Göteborg och
Malmö och betydligt mer resurser per elev i grund-
skolan och i äldreomsorgen.
Om inte statsrådet Lövdén förmår att föra en mer
framsynt och realistisk bostadspolitik kommer effek-
terna att bli stora sociala problem, stora problem för
universiteten att rekrytera studenter samt stora pro-
blem för företagen att rekrytera personal.
Kristdemokraterna har i reservationer pekat på
byggkonkurrensen och Konkurrensverkets roll,
byggmomsens effekter, behovet av student- och ung-
domsbostäder, åtgärder för boendeintegration, ägarlä-
genheter samt inte minst hyreslagstiftningen. Detta
kommer Annelie Enochson senare att förklara, så att
det blir tydligt för åhörare här i kammaren.
Fru talman! Den fastighetsägare som bygger en ny
hyresfastighet är enligt dagens regler fri att sätta hy-
ran när lägenheterna ska hyras ut. Hyresgästen har
dock möjlighet att omedelbart ansöka om prövning av
hyran. I praktiken kan hyresgästen få hyran ändrad
redan efter sex månader. Vid prövningen görs då en
jämförelse med liknande lägenheter som hyrs ut av
kommunala bostadsföretag.
Detta innebär att den privata fastighetsägare som
planerar att bygga en ny hyresfastighet blir mer bero-
ende av hyran i en kommunal hyresfastighet än kost-
naderna för uppförandet av fastigheten. Att allmän-
nyttan i dag inte är byggledande innebär dessutom att
inga nyproduktionshyror finns att tillämpa.
Dagens hyror är ett resultat av tre olika system.
Bruksvärdessystemet kom till för att skydda den
enskildes besittningsrätt när hyresregleringen avskaf-
fades. Det grundas på en jämförelseprövning utifrån
principen att likvärdiga lägenheter ska ha liknande
hyror. Hyresförhandlingssystemet innebär fria för-
handlingar mellan fastighetsägare och hyresgäster.
Här bestäms skillnaderna i hyra mellan lägenheter
som är olika. Allmännyttans hyresledande roll inne-
bär att en hyras skälighet ska utgå från allmännyttans
hyror, och den har kommit att utgöra en brygga mel-
lan bruksvärdessystemet och hyresförhandlingssys-
temet.