Fru talman! Jag vill först yrka bifall till förslaget i
bostadsutskottets betänkande nr 1. Samtidigt vill jag
också nämna att Lilian Virgin kommer att ta upp
frågor kring bostadsbidraget i ett senare inlägg.
Jag börjar med att konstatera att för oss socialde-
mokrater har bostadspolitiken alltid varit en viktig del
av vår verksamhet i Sverige. Det har handlat om att
utifrån människors behov bygga och se till att det
finns en god bostad till en någorlunda rimlig kostnad.
Vid vår partikongress i Västerås för några veckor
sedan slog vi fast att bostadspolitiken är en viktig del
av den generella välfärdspolitiken. Tillsammans med
vård, skola och omsorg, som också är viktiga, utgör
bostaden den fjärde delen i den generella välfärdspo-
litik som vi socialdemokrater står för. Om vård, skola
och omsorg fungerar är det okej, men det är också
viktigt att människorna i vårt avlånga land har en
rimlig möjlighet att leva och bo i en god bostad.
Det vi ska diskutera i dag är de utgifter som vi
som stat har för det här utgiftsområdet under kom-
mande år. Det är bara att konstatera att utifrån det
beslut som har fattats tidigare i riksdagen omfattar
vårt utgiftsområde ungefär 9 ½ miljarder, som bl.a.
Owe Hellberg nämnde i sitt tidigare inlägg.
Jag kan också konstatera att det här anslaget under
en följd av år har minskat. En stor del av dessa
minskningar beror naturligtvis på den goda ekono-
miska politik som den socialdemokratiska regeringen
har fört. Det är inte så länge sedan vi kunde konstate-
ra att vi hade ett ränteläge på 12-13 % som i dag är
nere på ca 5 %. Det innebär naturligtvis att kostna-
derna för statens utgifter när det gäller räntebidrag
med automatik minskar, som en följd av den lyckade
ekonomiska politiken.
Men det har inte enbart handlat om att staten har
fått nytta av detta. Framför allt kan man konstatera att
inte minst alla villaägare som tidigare har haft ränte-
kostnader på 12-13 % på sina huslån har fått drama-
tiskt minskade kostnader för sitt boende när de har
satt om lånen. Trots diskussionen om fastighetsskatt,
taxeringsvärde och annat kan jag konstatera att det
har blivit billigare för de boende. Framför allt har
villaägarna fått lägre kostnader med utgångspunkt i
den förda socialdemokratiska politiken.
Egentligen vore det intressant, fru talman, att en
sådan här dag fundera lite kring hur man egentligen
skulle fördela de 9 ½ miljarder kronor som vi har till
vårt förfogande. Man kan naturligtvis ägna sig åt
olika övningar som bygger på vad andra vill. Men det
är liksom kört för er med olika förslag, eftersom riks-
dagen har lagt fast att ramen är 9 ½ miljarder.
Hur skulle pengarna fördelas om vi här i kamma-
ren i dag resonerade utifrån hur vi vill använda dem?
Det skulle naturligtvis vara intressant att veta. Nu är
ramen fastlagd. Det tror jag är ett viktigt påpekande
när man i den här talarstolen talar om att man vill
göra så mycket mer än vad Socialdemokraterna,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt fast i budge-
ten för kommande år.
Det är bara att konstatera att i de förslag som låg
till grund för de beslut vi har fattat ville moderaterna
minska anslaget i förhållande till samarbetspartierna
med 1,25 miljarder kronor. Det är ganska mycket
pengar. Det är ungefär 10 % av det anslag som vi har
att röra oss med. Kristdemokraterna är lite mildare i
sina minskningar. Det handlar om 182 miljoner kro-
nor mindre än det vi har att röra oss med enligt för-
slaget. Centerpartiet vill minska med 1 ½ miljard i
förhållande till budgetpropositionen. Och Folkpartiet
är värst. Man vill minska med 1,96 miljarder. Det är
ungefär 20 % av det anslag som vi har att röra oss
med.
Man kan naturligtvis fundera över på vilket sätt
man genom detta skulle få bättre fart på byggnation,
t.ex. av studentbostäder, och få möjligheter att stötta
kommunala företag som har problem med minsk-
ningar på det här utgiftsområdet. Det går naturligtvis
inte ihop. Det är därför som det blir lite knepigt att
man för en debatt utifrån att man vill så mycket mer
med så mycket mindre pengar.
Det var någon som sade att den moderata politi-
ken är ungefär som Jeopardy - man ställer frågor -
men det enda svaret som Moderaterna har är sänkta
skatter. Med sänkta skatter ska de lösa alla bekymmer
på livets olika områden. Det är det enda svaret som
finns. Men så enkelt är det naturligtvis inte, därför att
vi måste ha in skatter för att kunna göra en omfördel-
ning så att människor i landets olika delar får möjlig-
heter till en hygglig standard i sitt boende.
Den här budgeten och politiken som regeringen
står för präglas av en offensiv, där det handlar om att
nu ge möjligheter att bygga hyresbostäder genom ett
investeringsstöd. Det är bara att konstatera att det har
varit ganska lyckat på sina håll. Nu är detta i sin bör-
jan, men det har fungerat ganska bra på en del håll,
naturligtvis med en rad undantag. Det är klart att det
är lite trist för oss som tycker att man ska komma i
gång med hyresbostadsbyggandet att konstatera att
där det som allra mest behövs har man sökt minst
antal bidrag för denna verksamhet.
Jag kan också konstatera att en stor del av det som
har lyckats när det gäller utvecklingen av hyresbostä-
der har handlat om att vi här i Sveriges riksdag har
bestämt oss för att vi tycker att det är viktigt att man
bygger studentbostäder. Därför har vi lämnat ett in-
vesteringsstöd för det här.
Ibland kan man egentligen sympatisera med Mil-
jöpartiets funderingar kring detta med högskolor och
studentstöd. Det är klart att det ligger ett stort ansvar
på de kommuner som har högskolor att se till att
studenterna får möjligheter att bo någonstans.
Vi har angivit redskap för att klara detta. Det vilar
naturligtvis ett tungt ansvar på de kommunpolitiker
som inte ser till att studenterna får bostäder med ut-
gångspunkt från de möjligheter kommunerna har
genom det stöd som vi har lagt fast här i Sveriges
riksdag.
Vi diskuterar också förslaget om en omstrukture-
ring av de kommunala bostadsföretagen. Rigmor
Stenmark talar om mångfalden i Sverige, och jag kan
dela mycket av uppfattningen att det är viktigt att hela
Sverige kan leva. Det är egentligen därför som vi i
den regionalpolitiska propositionen har lagt fast att
det är en viktig angelägenhet att det inte ska vara
släckt i fönstren i glesbygden.
Vi och den socialdemokratiska regeringen tar som
en del av regionalpolitiken ansvar för de kommuner
som har svårigheter med sina kommunala bostadsfö-
retag, bl.a. på grund av att människor flyttar till stor-
städerna. Vi har naturligtvis ett ansvar för att hela
Sverige ska leva. Därför är det lite märkligt att man
vill avslå förslagen som bygger på att kommunerna
ska få möjligheter att klara av stora ekonomiska be-
kymmer och att det därför är angeläget att vi ställer
upp. Det är förvånande att exempelvis Centerpartiet,
som talar om mångfald och om att hela landet ska
leva, inte ställer upp på den politiken som ju ytterst
bygger på att vi har ett ansvar för att lösa de bekym-
mer man har i landets olika delar. Det handlar om
solidaritet. Det handlar om att vi måste ställa upp för
att ge kommuner i glesbygd möjligheter att klara sin
verksamhet, vilket hade varit svårt om man inte hade
fått det här stödet. Detta är en del av vår politik.
I Moderaternas och Inga Berggrens inlägg här i
dag använts ganska starka ord. De talar om väljarför-
akt, de talar om att man är rättsvidrig och om att bo-
stadspolitiken har havererat. Jag kan bara konstatera
att med en politik styrd av Moderaterna skulle den
verkligen haverera.
Vi ser ju de problem som Moderaterna vill skylla
på oss socialdemokrater i Sveriges riksdag och på
regeringen, inte minst i Stockholmsområdet. Här är
det ju inte vi socialdemokrater som styr, utan det är ju
Inga Berggrens partikamrater som styr den verksam-
heten.
Det är ju dock så att även om Sveriges riksdag
och staten har ett ansvar för bostadsförsörjning, fi-
nansiering, kreditgivning, hyreslagstiftning och annat,
så har ju kommunerna ett stort och viktigt ansvar att
se till att medborgarna har möjligheter till ett bra
boende. Det gäller inte minst de hemlösa.
Jag kan bara nämna att när det gäller de hemlösas
situation kommer det inom kort en utredning som
leds av förre riksdagsledamoten Widar Andersson.
Han kommer att presentera ett förslag som sedan
kommer att beredas när det gäller just de hemlösa.
Även här har kommunerna naturligtvis ett stort an-
svar att se till att bostadsförsörjningen fungerar på ett
rimligt sätt.
Sedan vill jag säga att jag kan dela mycket av den
syn och den inställning som Owe Hellberg tog upp.
Investeringsstödet löper nu under några år. Likadant
är det med studenterna när det gäller studentstödet,
som handlar om ett stöd också under nästa år. Jag
utgår naturligtvis ifrån att regeringen kommer att
följa det här och utifrån prioriteringar och annat klar-
göra vad som kommer att gälla för framtiden och vad
det är som är viktigt. Även om man nu säger att man
ska permanenta detta, tror jag egentligen inte att det
finns någon delad uppfattning om att det här är en
viktig del av bostadspolitiken. Sedan får man natur-
ligtvis göra en avvägning i förhållande till de behov
som finns. Jag utgår alltså från att regeringen kommer
att fundera i de banorna framöver.
Sedan skulle jag bara vilja ta upp lite av det som
Helena Hillar Rosenqvist sade om den gröna staden.
Vid vår partikongress i Västerås för några veckor
sedan, som jag nämnde, var bostadsfrågan en viktig
del. Där sade vi bl.a. att vi ska ta fram ett nytt pro-
gram för ekologisk, social, teknisk och kulturell om-
byggnad av samhället och att det bör utformas med
syfte att långsiktigt åstadkomma en modernisering,
ombyggnad och upprustning av bl.a. allmännyttans
miljonprogramsområden som ett led i arbetet att ska-
pa det gröna folkhemmet. För att uppnå detta mål
säger vi att man måste använda både generella och
riktade åtgärder. Det är alltså lite av de tankegångar
som Helena Hillar Rosenqvist här nämnde. Det är
uppmärksammat i vår vision om det goda boendet.
Jag utgår från att bostadspolitiken kommer att
spela en stor roll framöver med utgångspunkt från att
det naturligtvis inte ser likadant ut i landet som hel-
het. Det finns problem på många håll. Det finns kan-
ske inga behov att bygga nytt på andra håll. Men vi
har ett gemensamt intresse när det gäller bostadspoli-
tiken, och det är att människor, oavsett om man bor i
glesbygden eller i staden, ska ha rätt till en god bo-
stad till en rimlig kostnad. Det kommer vi socialde-
mokrater naturligtvis att arbeta för även i fortsätt-
ningen. En del av de här tankegångarna finns i vårt
partikongressbeslut, och en del av förslagen som
bygger på att vi ska få det bättre när det gäller de här
delarna finns i bostadsutskottets betänkande. Jag
yrkar bifall till dessa förslag.