Fru talman! Att förutse konjunktursvängningar är inte helt enkelt. I utredningen som gjordes om att spara i goda tider för att ha i dåliga tider gjorde man en stor studie där man tittade på de gånger som man har försökt att göra en bedömning. Sedan lades beslutandeprocessen på, det vill säga trögheten som finns från att man vill en sak till att pengarna har gått igenom hela transaktionsmekanismen. Då konstaterade man att i många fall kom pengarna när konjunkturen hade svängt upp igen. Det gäller att ha korta beslutsvägar. Då är antagligen lösningen, precis som i andra sammanhang, att lägga beslutet så långt ned i organisationen som möjligt, inte att riksdagen först ska fatta beslut om tilläggsbudget för att sedan gå alla stegen nedåt och sedan kommunfullmäktigebehandling. Därför är lösningen som föreslås i utredningen bättre, det vill säga ett flexiblare regelverk som gör det möjligt för kommunerna att bygga upp bufferten och att själva besluta om användandet.
Jag vill dock ge en varning. Per Bolund säger att det här inte fungerar vid underskott om det inte finns något överskott att spendera. Det är en helt riktigt analys; då fungerar det inte. Men då gäller det att återigen titta utanför den egna dammen och se på den eurokris som pågår. Det finns de länder som nu har hamnat i svårigheter. Det har de gjort för att de inte har haft ordning på de strukturella frågorna, inte har byggt upp något överskott att spendera. Så vill vi väl inte att våra kommuner ska göra?