Fru talman! För oss handlar det här om välfärden och vilken färdriktning vi vill ha. För oss handlar det här om att skapa verktyg för en rättvis utveckling i hela landet och om solidaritet mellan Sveriges regioner så att en likvärdig service kan ges åt alla kommunmedborgare oavsett förutsättningar. För oss handlar det här om vilken politisk ambition vi vill ha för att skapa en bättre gymnasieskola och vilka startgropar vi vill gräva för att ge våra ungdomar chansen till en hoppfull framtid. För oss socialdemokrater handlar det här ärendet om allmänna bidrag till kommuner också om vilken politisk ambition vi vill ha för att undvika att sjukvården, äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan ska styras av krassa vinstintressen framför medborgerliga behov. Grunden för ekonomin i kommuner och landsting utgörs av skatteintäkter, otvetydigt så, men de resurser vi anslår till de kommunala bidragen är det som kan göra skillnad.
Fru talman! I debatten för ett år sedan menade moderaten Göran Pettersson att regeringens budgetbeslut för 2011 låg helt rätt eftersom överskottet för den kommunala sektorn skulle landa på plus 7 miljarder. "Det är väl ungefär den storleken på överskott som man kan tycka är en hälsosam marginal, så det känns tryggt", sade Göran Pettersson då. Regeringen har hävdat 8 miljarder, Göran Pettersson 7 miljarder, men de har båda missbedömt läget. Överskottet blir bara 2 miljarder. Det finns ingen hälsosam marginal längre. Landstingen uppvisar dessutom ett underskott på 3 miljarder.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, tror inte att kommunsektorn fram till år 2015 kommer att nå målet om en god ekonomisk hushållning, det vill säga ett resultat motsvarande 2 procent av skatter och statsbidrag. Det är oroväckande. Nu väljer 26 kommuner och fyra landsting att höja skatten för 2012, och det ganska rejält.
Konsekvenserna av finanskrisen börjar märkas även i den kommunala sektorn. Läget är ovisst och orosmolnen hopar sig. När skatteintäkterna inte ökar, konjunkturstödet avvecklas och statsbidragen minskar med anledning av den nya gymnasiereformen kommer läget för de kommuner som har det tufft redan i dag att försämras åtskilligt.
SKL hoppas i sin prognos att läget kan förbättras under 2013, men den prognosen, fru talman, bygger på att skuldkrisen som det heter klaras upp under ordnade former. I annat fall ser utvecklingen betydligt mörkare ut, liknande den under 90-talskrisen då det tog 13 år för landstingen att återhämta sig.
Fru talman! Välfärden värnas bäst genom att så många som möjligt kommer i sysselsättning och ger skatteinkomster till kommuner och landsting. Det hävdar Alliansens ledamöter i utskottet och menar att arbetslinjen måste värnas och utvecklas. Så sant, men vad döljer sig bakom den retoriken?
Hur mycket värnar regeringen arbetslinjen när arbetslösheten tillåts ligga på rekordhöga nivåer år efter år oavsett konjunktur?
Hur mycket värnar regeringen arbetslinjen när utbetalningar av socialbidragen tillåts raka i höjden? Över 400 000 personer fick någon form av ekonomiskt bistånd förra året. Hälften fick det på grund av arbetslöshet. Det drabbar kommunernas ekonomi.
Hur mycket värnar regeringen arbetslinjen när 60 000 ungdomar saknar fullständiga gymnasiebetyg, när resurser till komvux skärs bort och antalet utbildningsplatser på högskolor och universitet kraftigt reduceras? Detta drabbar kommunernas ekonomi.
Hur mycket, fru talman, värnar regeringen egentligen arbetslinjen?
I stället påstår Alliansen i utskottsbetänkandet att oppositionens förslag skulle undergräva arbetslinjen och därmed välfärdens finansiering. Det är en allvarlig anklagelse som helt och hållet saknar belägg.
Till skillnad från Alliansen har vi socialdemokrater lagt fram en mängd förslag om bland annat förstärkta resurser till gymnasieskolan, om utbildningsvikariat, om traineeplatser, om fler platser till komvux och yrkesvux - förslag som är direktadresserade till landets kommuner och landsting som dessutom står inför en stor generationsväxling. Alliansen säger blankt nej till detta.
Vi har föreslagit förstärkta resurser till barnomsorg på obekväm arbetstid för att underlätta vardagen för alla småbarnsföräldrar som jobbar kvällar, helger och nätter. Alliansen säger blankt nej till detta.
Vi har i vår budget presenterat ett förslag om stora satsningar på sommarjobb i kommunerna. Alliansen säger nej även till detta.
Det Alliansen däremot piggt bejakar är en nedskärning av statsbidraget till kommunerna med hänvisning till den nya gymnasieskolan. Kommunerna, fru talman, ska spara 675 miljoner kronor redan nästa år. Det är 1 400 lärartjänster vi talar om. Från år 2015 tvingas kommunerna spara nästan 2 miljarder. Det är 3 600 lärartjänster vi talar om.
Fru talman! Att sjösätta en ny gymnasiereform genom att undandra statsbidrag är inte seriöst. Regeringen hävdar att undervisningen kommer att effektiviseras genom större grupper, förenklad schemaläggning och ännu mindre komvux. Är det så vi får fler ungdomar att klara sina gymnasiestudier?
Min dotter började på gymnasiet i höstas. I hennes klass är de 33 elever - i alla ämnen. På matematiklektionerna, fru talman, kan ett antal elever sitta med handen uppräckt i 40 minuter och vänta på att få hjälp från en lärare som ska räcka till för 33 elever. Det är många i den klassen som inte kommer att nå kunskapsmålen.
Regeringen skär ned på gymnasieskolan och lärarna samtidigt som allt fler elever hoppar av och hänvisas till en ungdomsarbetslöshet som bara växer och växer. Hur ansvarsfullt är det? Hur mycket värnar Alliansen arbetslinjen då?
Enligt Sveriges Kommuner och Landsting är det få kommuner som tror att det är möjligt att skära ned på resurserna till gymnasieskolan genom att ha större undervisningsgrupper. I stället kommer kommuner att skära ned på annan kommunal verksamhet, till exempel äldreomsorgen. Det kan inte vara rimligt att låta kommunerna plocka upp spillrorna av regeringens misslyckande på område efter område.
Fru talman! Vi socialdemokrater är inte negativa till alternativa driftsformer inom välfärden, men vi kan aldrig acceptera att privata ägare tar ut stora vinster genom att göra avkall på kvaliteten i sjukvården, i äldreomsorgen, i barnomsorgen och i skolan. Vårt medborgarvärde måste vara större än vårt marknadsvärde.
Vi kan heller inte acceptera utförsäljningar, avknoppningar och gräddfiler där företagens vinstintressen går före människors behov. Det behövs en lagstiftning om investeringsskydd så att skattefinansierad verksamhet inte slumpas bort till privata ägare till underpris.
Alliansen avslår förslaget och hänvisar till att gällande lagstiftning redan ger fullgott skydd. Kommunerna ska söka uppnå högsta möjliga pris vid en utförsäljning, och det ska inte vara möjligt att rikta erbjudanden till anställda. Men en mängd exempel visar att lagstiftningen inte följs och att det inte händer speciellt mycket när olagligheter begås. Det visar inte minst interpellationsdebatten mellan statsrådet Peter Norman och Anders Ygeman i början av året.
Trots upprepade lagbrott saknar Regeringsrättens dom betydelse om kommunerna väljer att strunta i att rätta sig efter domen. Stockholms stad kommer till exempel inte att ställas till svars för avknoppningar av hemtjänsten, vilka var olagliga. Detta visar med all tydlighet att det finns behov av en förstärkt lagstiftning kring försäljning och avknoppning av skattefinansierad verksamhet. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till vår reservation.
Fru talman! Alliansens företrädare brukar ofta påpeka att skillnaden mellan vårt förslag och regeringens om nivån på de allmänna bidragen till kommunerna är så liten att den knappt syns. Men om förslagen synas i sömmarna upptäcker man stora skillnader i de politiska ambitionsnivåerna.
Det handlar om vilken ambition vi vill ha för att skapa en gymnasieskola för alla, vilka möjligheter vi vill ge ungdomar så att de vågar ta språnget in i en hoppfull framtid. Det handlar om vilken ambition vi vill ha för att undvika att sjukvården, äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan ska styras av krassa vinstintressen framför medborgerliga behov.
De politiska ambitionerna spelar en avgörande roll. De gör skillnad.
(Applåder)