Fru talman! Kommunsektorn med över 1 miljon anställda är av avgörande betydelse för vår dagliga välfärd och har därmed en central roll i det svenska samhället. Det är kommuner, landsting och regioner som bär upp välfärdens kärna - vård, skola och omsorg. Samtidigt ger det kommunala utjämningssystemet förutsättningar för en likvärdig och god grundservice i hela Sverige, utjämning av skillnader i skattekraft och medverkan till kostnadsutjämning.
Grunden för den kommunala ekonomin är ökad sysselsättning genom fler och växande företag. När allt fler jobbar och driver företag ökar skatteintäkterna som behövs för att bedriva välfärd runt om i landet. Alliansregeringens fokus på arbetslinjen och företagarlinjen ökar skatteintäkterna som behövs för att bedriva välfärd. När man läser oppositionspartiernas skuggbudgetar kan man konstatera att alternativet hade varit betydligt sämre.
Finanskrisen och den djupa lågkonjunkturen som följde i dess spår drabbade kommunsektorn ganska hårt. Med 1990-talskrisen i färskt minne, då 150 000 jobb försvann i kommuner och landsting, blev det en av alliansregeringens främsta prioriteringar att värna kvaliteten i vård, skola och omsorg och förhindra uppsägningar. Under den förra mandatperioden tillförde vi en historiskt stor satsning. Enbart förra året handlade om 17 miljarder kronor extra till kommunsektorn.
Minskningen i den kommunfinansierade sysselsättningen blev också begränsad. Man beräknar att ca 5 000 "försvann" mellan 2007 och 2009. Under samma period har dock antalet arbetade timmar ökat och ohälsotalet sjunkit. Det är en mycket positiv utveckling som innebär att vi nu, trots krisen, får mer kommunfinansierad välfärd för pengarna.
I slutet av 2012 bedömer regeringen att den kommunalt finansierade sysselsättningen är tillbaka på samma nivå som före finanskrisen. Detta står i skarp kontrast till situationen i många av våra europeiska grannländer, där stora besparingar sker i den offentliga sektorn samtidigt som de offentliganställdas löner sänks. I år uppgår de tillfälliga bidragen till kommunsektorn till 3 miljarder. Dessa ska ju fasas ut, men den permanenta höjningen på 5 miljarder uppväger detta vilket kommer att gynna kommunsektorn även framöver.
Nu kan vi tydligt se resultaten av regeringens kraftfulla politik. I återhämtningens spår och i takt med att sysselsättningen tog fart stärktes kommunsektorns ekonomi under 2010, och skatteunderlaget återhämtar sig. Denna positiva utveckling har fortsatt även i år. Detta är viktigt att konstatera, särskilt eftersom ungefär 70 procent av kommunsektorns intäkter ju kommer just från skatt och upptag av skatt. Ju fler arbetade timmar i fler växande företag, desto mer skatteintäkter och mer pengar till vår gemensamma välfärd.
Det här är ett självklart samband, men det tål att upprepas, inte minst eftersom Socialdemokraternas representant i den här diskussionen hävdade att det som gjorde skillnad var statsbidrag.
Fru talman! Finanskrisen gick snabbt över i en skuldkris. Nu står vi återigen på tröskeln till bistrare ekonomiska tider och därmed en försvagning av ekonomin. I sin prognos från förra veckan räknar dock SKL med att skatteunderlaget, trots lägre tillväxt och vikande sysselsättning, kommer att ligga på en högre nivå 2012 än vad som bedömdes i prognosen från i höstas. Till viss del motverkas de ökade skatteintäkterna av högre priser och löner, men sammantaget är det goda nyheter.
Även Konjunkturinstitutet bedömer att kommunernas skatteintäkter förbättras i år och 2012. Eftersom konsumtionsutgifterna samtidigt väntas utvecklas mer återhållsamt tror KI att balanskravet för kommunsektorn som helhet kommer att uppfyllas båda dessa år.
Detta är prognoser. Vi har talat om prognoser i den här diskussionen, och även detta är så klart kvalificerade gissningar. Det gäller att följa utvecklingen noga och vara öppna för att skjuta till ytterligare statsbidrag om det blir en långvarig konjunkturavmattning.
Fru talman! Under senare tid har debattens vågor om kvalitet i välfärden gått höga. Det här är en mycket angelägen fråga. Den vårdinrättning, det äldreboende, den skola eller det dagis som inte lever upp till medborgarnas rättmätiga krav på god omsorg och kvalitet ska självklart inte få bedriva verksamhet. Den ska stängas.
De lärdomar vi kan och bör dra av den vanvård som har uppdagats, inte minst i Caremafallet, är att det är oerhört viktigt med tillståndsgivning, kontroll och uppföljning. Här finns det helt uppenbart mycket att göra, och vi kan inte vara nöjda förrän vi med så stor säkerhet som möjligt kan lita på att barn, sjuka och äldre bemöts med professionalitet, värme och respekt.
Med detta sagt vill jag också understryka vad vårdskandalerna
inte
betyder. De betyder
inte
att den privata vården per definition är undermålig och att den därmed borde begränsas eller kanske till och med, som vissa här inne tycker, förbjudas. Tvärtom menar jag att ökad valfrihet och fler utövare är ett viktigt led i att förbättra kvaliteten inom välfärdssektorn. Regeringens valfrihetsreformer i välfärden har öppnat upp kommunsektorn för företagare och entreprenörer. Det har lett till att inte minst kvinnor har fått fler arbetsgivare och till och med kunnat starta eget. Det har underlättat livspusslet för många. När fler vårdgivare etablerar sig ökar konkurrensen och kvaliteten. Det blir bättre service, och vi får mer valuta för skattepengarna.
Mellan 2006 och 2009 ökade antalet anställda i privata företag med över 30 000. I dag arbetar ungefär 120 000 personer i 14 000 privata vårdföretag runt om i landet. Konstateras kan att 13 999 av dessa inte är Carema.
Det kommunala självstyret, fru talman, är en central del i Centerpartiets ideologi: att demokrati och beslutsmakt ska byggas underifrån. Vi vill att det kommunala självstyret ska värnas och stärkas, och vi välkomnar den princip om kommunal självstyrelse som ges en tydligare markering i den reformerade grundlag som trädde i kraft i år.
Vi vill också understryka vikten av att varje kommun, landsting och region i grunden ansvarar för att finansiera välfärden åt sina egna medborgare. Vi tycker också att det är viktigt att den så kallade finansieringsprincipen upprätthålls. Staten ska ansvara för sina beslut. Kommuner och landsting ska så långt det är möjligt ansvara för sina.
För att ytterligare stärka det kommunala självstyret anser vi i Centerpartiet att det är viktigt att in i det längsta undvika specialdestinerade statsbidrag, detta i kontrast till många av oppositionspartierna i dagens debatt där en stor del av de extra pengar man vill lägga till skjuts till just specialdestinerade, riktade, styrande bidrag. Det här tycker vi är synd, för det nedgraderar förmågan att själva prioritera hos dem som är förtroendevalda på kommun- och landstingsnivå.
Det kommunala skatteutjämningssystemet, i kombination med den kommunala självstyrelsen, är också centralt. Ett väl fungerande system ska stärka det kommunala självstyret, skapa villkor för en likvärdig och god grundservice i hela landet, ge incitament för både ekonomisk tillväxt och ökad skattekraft och skapa förutsättningar för utjämning av skillnader.
Den parlamentariska utredning som gjort en översyn av den kommunala ekonomiska utjämningen presenterade sitt enhälliga förslag i år. Vi i Centerpartiet ser positivt på förslaget, inte minst för att det har en tydlig landsbygdsprofil och bidrar till att modernisera och förenkla utjämningssystemet. Vi hoppas därför att förslagen kan bli verklighet inom en snar framtid.