Fru talman! Kommunsektorn i Sverige har under de senaste åren haft en relativt god ekonomi. Förra året hade kommunsektorn till exempel ett överskott på 18 miljarder kronor. Enligt beräkningar från Sveriges Kommuner och Landsting krymper dock överskottet för kommunsektorn i rasande takt och blir endast 2 miljarder kronor 2011.
Den här ekonomin är dessutom skevt fördelad mellan kommuner och landsting. Kommunerna beräknas i år få ett överskott på 5 miljarder, medan landstingen tvärtom visar på ett underskott på 3 miljarder kronor redan i år.
Det finns mycket som pekar på att den ekonomiska situationen för kommuner och landsting kommer att försämras ytterligare framöver. Den ökande oron i den europeiska ekonomin och världsekonomin, som leder till sänkta skatteintäkter i Sverige, kommer också att spilla över på kommunernas och landstingens ekonomi.
Förutom att kommunekonomin dras ned av den ekonomiska oron i vår omvärld och den avstannande ekonomin i Sverige försämras den också tyvärr direkt av regeringens politik. Ett exempel som vi har hört talas om är regeringens hantering av gymnasiereformen, Gy 2011, som enligt Sveriges Kommuner och Landsting kommer att leda till att kommunerna tvingas spara flera miljarder kronor under de närmaste åren.
Anledningen till det är att regeringen räknar med orealistiska effektiviseringar och därför drar ned på stödet till kommunerna. Det handlar om 675 miljoner kronor redan nästa år, och det stiger snabbt till nästan 900 miljoner kronor 2013, nära 1,4 miljarder kronor 2014 och nästan 2 miljarder från och med 2015. Sveriges Kommuner och Landsting menar tvärtom att kostnaderna kommer att öka genom reformen och anser att regeringen borde kompensera kommunerna för detta i stället för att skära ned.
Förutom att gymnasiereformen enligt många bedömare kommer att kosta pengar för kommunerna kommer enligt regeringens egna prognoser arbetslösheten att öka ytterligare under kommande år från en redan hög nivå. Detta minskar självfallet skatteinbetalningarna till kommunerna. Men det kommer också att öka kommunernas kostnader för försörjningsstöd. Anledningen till det är att regeringen har försämrat trygghetssystemen, så att en stor del av befolkningen inte längre omfattas av dem.
Av dem som får försörjningsstöd från kommunerna i dag är ungefär 40 procent arbetslösa som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Ungefär 20 procent är sjuka som saknar ersättning från sjukförsäkringen. Enligt Konjunkturinstitutet ökade antalet personer som sökte ekonomiskt bistånd från kommunerna från 80 000 år 2006 till 94 000 år 2010. Det är en stor ökning. Men Konjunkturinstitutet bedömer att antalet kommer att öka ytterligare, till uppåt 100 000 personer redan nästa år.
Det här gör självklart att kostnaderna för kommunerna skjuter i höjden. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd har enligt regeringens egna siffror ökat med 20 procent på fyra år, mellan 2005 och 2009. Det ser ut som att den ökningen kommer att fortsätta. Sammantaget kan denna utveckling leda till att Sveriges kommuner kommer att förlora många miljarder under de kommande åren i minskade intäkter och ökade utgifter.
Under de tidigare krisåren, 2008 och 2009, såg vi hur landets kommuner och landsting tvingades göra stora neddragningar i sina verksamheter. Det handlade om nedskärningar inom äldreomsorgen, kultursektorn, vuxenutbildningen, grundskolan, förskolan och hälso- och sjukvården. Särskilt växte det som brukar kallas "tysta varsel". Det handlar om de tusentals visstidsanställda människor inom vård och omsorg som har haft osäkra anställningar och inte längre får fortsatt jobb när kommunernas ekonomi försämras.
Vi såg under de tidigare krisåren att när läget hade blivit tillräckligt allvarligt och när vi från oppositionens sida hade klagat tillräckligt mycket sköt regeringen till slut till totalt 17 miljarder kronor i tillfälligt stöd till kommunerna. Problemet var bara att stödet kom så sent och efter att regeringen sagt nej så många gånger att kommunsektorn redan hade planerat och tvingats genomföra nedskärningar. Man hade tvingats rusta för sämre tider, avskeda personal och försämra välfärden för medborgarna.
Kommuner och landsting behöver långsiktiga förutsättningar för sin planering. De har svårt att använda den typ av kortsiktiga stöd som regeringen till slut gav för anställningar. Det innebar att när regeringen vägrade ge besked till landets kommuner tvingades de till slut att minska på personalen inom vård, omsorg och skola. Det här fick till följd att det främst var de äldre, de vårdbehövande och barnen som drabbades av den förda politiken.
Enligt regeringens egen bedömning har ungefär 22 000 personer fått lämna sina jobb i skola, vård och omsorg som en följd av den ekonomiska krisen sedan 2008 och regeringens brist på svar. En stor och viktig del av Sveriges välfärd utförs i landets kommuner och landsting, som nu drabbas hårt av finanskrisen, den svaga konjunkturen och den förda politiken.
Vi ser nu oroande tecken på att samma mönster som visade sig under 2008 och 2009 upprepas när vi åter ser ut att gå in i ekonomiskt svårare tider. Kommunernas ekonomi försämras som sagt redan i snabb takt. Inte heller denna gång kommer regeringen med några initiativ till ökade anslag till kommunerna. Om vi får en ny våg av uppsägningar i kommuner och landsting kommer det att påverka välfärden och ekonomin i Sverige negativt.
Den försämrade kommunekonomin är särskilt allvarlig, för vi vet att mycket av välfärden som alla här inne säger sig värna om och mycket av tryggheten i samhället skapas i kommuner och landsting. Tvingas kommunerna göra uppsägningar under nästa kris innebär det färre anställda i vården, längre köer och sämre vård för människor.
De vårdskandaler vi har sett genom upphandlingar, som Caremas drift av Koppargården i Stockholm, har pressats fram genom att kommunal ekonomi har tvingats göra nedskärningar. Jag oroas mycket av att en försämrad kommunal ekonomi kan göra att sådana skandaler blir mycket vanligare i framtiden. Det är någonting som jag inte anser vara acceptabelt.
Från Miljöpartiets sida anser vi att det gäller att försöka förutse konjunktursvängningar och försöka göra så att man inte när konjunkturen vänder nedåt tvingas göra akuta nedskärningar i kommuner och landsting. För att så tidigt som möjligt möta den försämrade ekonomi som vi nu ser komma i kommunerna föreslår vi från Miljöpartiets sida att staten ska skjuta till mer pengar till kommunsektorn redan nu.
Vi tillför i vårt budgetalternativ ungefär 15 miljarder kronor i ökade resurser till kommunsektorn mellan 2012 och 2014. Det är 5 miljarder kronor genom det generella statsbidraget i breda satsningar som inte är specificerade och 10 miljarder kronor i riktade satsningar på framför allt utbildning men också investeringar i bland annat kollektivtrafik. Den höjning av det generella statsbidraget som vi föreslår skulle kunna ge 12 500 nya jobb i offentlig sektor om det slog fullt ut i anställningar.
Vi beklagar att regeringen prioriterar annorlunda. Med regeringens politik tillåts kommunsektorns ekonomi att fortsätta att försämras, vilket i slutändan kan drabba dem som är mest utsatta i vårt samhälle: de sjuka, de vårdbehövande och barnen. Det är inte en acceptabel utveckling som vi ser det.
Fru talman! Eftersom riksdagen redan tidigare har beslutat om ramar för utgiftsområdena begränsas de utgifter som vi kan ge till kommunsektorn i budgeten. Därför ryms inte vårt förslag om ökade satsningar på kommunerna inom den ram som är beslutad. Enligt de budgetregler som vi gemensamt har slagit fast kan jag inte reservera mig till förmån för Miljöpartiets förslag utan väljer att redovisa vår politik och våra prioriteringar för kommunsektorn i ett särskilt yttrande.