Herr talman! Det råder inga delade meningar om
att SJ skall vara ett effektivt företag för att kunna
konkurrera med olika privata företag, vägtransporter
osv. Men det finns olika sorters effektivitet. Det finns
strikt avgränsad företagsekonomisk effektivitet med
inriktning på maximal vinst. De stora privatägda ak-
tiebolagen drivs efter enbart den principen. Det som
är problemet är att alltfler statliga företag, även SJ,
försöker drivas efter exakt samma principer men att
staten inte tar sitt ägaransvar på det sätt som de priva-
ta ägarna i de stora privata bolagen gör. Staten, rege-
ring och riksdag, har åsikter om samhällsekonomisk
effektivitet, miljökonsekvenser av järnvägstrafiken
osv. Det gör att vi måste ta ett långsiktigt ägaransvar
som också påverkar SJ:s egna företagsekonomiska
bedömningar. Vi har t.ex. gemensamma åsikter om
hur man kan sänka banavgifterna och göra vissa järn-
vägssatsningar där det kanske kortsiktigt - jag före-
ställer mig att det är så med Botniabanan - blir väl-
digt svårt att få företagsekonomisk effektivitet. Därför
kan inte Botniabanan överlåtas till privata intressenter
utan måste byggas i statlig regi.
På samma sätt är det här. Kommunikationsminis-
tern och regeringen måste ta ett ägaransvar och göra
samhällsekonomiska övergripande bedömningar av
den utredning som för resten gjorts av en internatio-
nell konsultfirma som gör sådana här strukturutred-
ningar åt stora privata företag utifrån snäva och av-
gränsade, inga som helst regionalpolitiska, aspekter.
Det är regeringens ansvar
Det brev som jag citerade ur var ställt till SJ. Det
är ett öppet brev till SJ. Jag förutsätter att det kommer
att skickas även till kommunikationsministern.
Jag anser att det är högst rimligt att kommunika-
tionsministern tar kontakt med Göran Johansson och
politikerna i regionen och också facket, inte bara
facket i Göteborg utan över huvud taget facket. Även
här i Stockholm är man kritisk mot den mycket starka
koncentration som det här strukturbeslutet innebär.
Till sist kan jag inte låta bli att säga ett par ord om
de trafikpropositioner som vi sett, särskilt historien
med ökade anslag till Södra länken i Stockholm. Allt
tal om effektivitet och att var och en skall konkurrera
på jämbördiga villkor, att järnvägen skall kunna kon-
kurrera med godstransportörer osv., blir ihåligt när
man är beredd att pumpa ytterligare statliga miljarder
i ett ineffektivt, miljöförstörande och allmänt uselt
fungerande vägtransportsystem i Storstockholmsom-
rådet. Det stärker känslorna för oss i Göteborgsområ-
det. Men det är inte det här som är det avgörande. Det
avgörande är att samhällsekonomiska, miljöpolitiska
och även direkt konkurrensskäl gör att det är nöd-
vändigt att få en förändring till stånd i detta mycket
dåliga beslut som fattats av SJ.