Herr talman! Det var ett mycket intressant inlägg. Jag har varit med om att man ska lajva opposition. Men jag har aldrig varit med om en sådan konst i att samtidigt vara emot någonting som man själv aktivt ska rösta på och inte har ett alternativ till.
Det som Christina Höj Larsen säger om att det inte finns någon motsättning alls mellan välfärd och ett hur stort mottagande som helst är intressant. Hon säger att vi har klarat det tidigare för att vi har satsat på välfärden.
Vi har aldrig varit i närheten av dessa siffror. Men senast som vi hade mycket höga siffror var i mitten av 90-talet under Balkankrisen då många flyktingar kom hit. Jag vill minnas att detta följdes av en period med nedskärningar inom välfärden.
Att säga att vi har klarat av detta för att vi satsade på välfärden är en helt felaktig historieskrivning.
Nu har vi kommit överens med regeringen om ett utvidgat RUT, jobb utanför kollektivavtal och massor av välbehövliga reformer för att bidra till ökad sysselsättning. Då blir min fråga: Kommer Vänsterpartiet fortfarande att stödja en sådan budget när dessa saker så att säga kommer att bakas in i en budgetproposition nästa år? Kommer Vänsterpartiet att rösta på en sådan budget? Har regeringen sitt budgetunderlag kvar?