Herr talman! Jag har redan tagit ganska mycket tid i den här debatten i anspråk, så jag ska därför försöka fatta mig lite kort. Det finns mycket jag skulle kunna fråga om, men jag håller mig till en sak. Det är något som har oroat mig en del - jag hörde det både på den pressträff som statsministern och vice statsministern höll för ett tag sedan, och jag hör det nu återigen från Ylva Johansson: Vi minskar antalet som ska söka asyl i Sverige och tar bort möjligheten för en massa människor att söka, men vi gör det utifrån att andra EU-länder kommer att göra mer. Det är förutsättningen.
Detta är ju ett sätt att lura svenska folket. För det finns inga andra EU-länder som står upp och säger: Ja, vi kommer att ta hand om de här personerna i stället, och de kommer att kunna få en trygg tillvaro hos oss! Det vi i stället ser är en dominoeffekt. I Danmark har man varit extremt tydlig med att man inte är beredd att på något sätt ta hand om fler. Tyskland gör allt man kan för att minska antalet. Land efter land i EU gör nu vad de kan för att minska trycket av asylsökande och minska antalet, precis som regeringen nu försöker göra för Sveriges del.
I måndags blev avtalet mellan EU och Turkiet klart. Mina vänner i människorättsorganisationerna där rapporterade genast hur den turkiska gränsbevakningen samlade ihop människor och satte dem i repatrieringsläger, inlåsta för att bli tillbakaskickade. Många av dem är människor som faktiskt skulle ha fått skydd om de väl hade kunnat ta sig hit. De kommer nu inte att få det.
När jag frågade statsministern om detta sa han att Estland hade sagt att man kan ta emot fler. Det var det enda land han hade att komma med. Estland har sagt att man kan ta emot 349 personer under två års tid.
Min enkla fråga är därför: Varför sa Ylva Johansson återigen att andra EU-länder kommer att göra mer?