Herr talman! Vi är flera partier här som historiskt har stått upp för en human flyktingpolitik. Det smärtar att vi nu tvingas genomföra åtgärder i Sverige som innebär att inflödet kommer att minska - så är det. Men det följer av det faktum att de rättsakter som gäller i Europeiska unionen de facto är satta ur spel: Dublinförordningen, asylprocedursdirektivet, egentligen också delar av Schengensamarbetet och det yttre gränsskyddet. Det innebär att vi har haft ett inflöde under oktober och november på ungefär 10 000 personer i veckan.
Vänsterpartiets sakposition är att alla personer som kommer hit ska ha rätt till permanenta uppehållstillstånd, det vill säga rätt att stanna i Sverige för resten av livet. Man ska inte ha några gränskontroller, man ska inte ha rätt att se personers identitetshandlingar, man ska inte ha några försörjningskrav, man ska inte heller kunna göra några medicinska åldersbedömningar av ensamkommande och så vidare.
Den rimliga konsekvensen av detta, och som all logik talar för, är givetvis att det inflöde vi har nu kommer att fortsätta utan slut om man inte gör några som helst åtstramningar för att kunna hantera nuvarande situation. Det betyder ungefär 7 000-10 000 personer i veckan de kommande åren.
Om man då samtidigt tittar på Vänsterpartiets krav när det gäller de här människornas möjlighet att komma in på arbetsmarknaden är det fullständigt tvärstopp. Ni är inte beredda att göra minsta eftergift för att sänka trösklarna. Man ska inte ha några som helst trösklar in i Sverige, men man ska ha skyhöga trösklar in på den svenska arbetsmarknaden.
Då är frågan: Vad säger du, Christina Höj Larsen, till dem som nu kommer och som ska få permanenta uppehållstillstånd men som möter en arbetsmarknad där det inte finns några åtgärder så att de kan komma in?