Herr talman! Jag hörde dig berätta om Köping, Magda Rasmusson. Jag har också varit i Köping och träffat läkarna och vårdpersonalen - de som har just vårdyrken som kräver legitimation är inte bara läkare.
De är ungefär 40 personer. Och jag delar inte den bild som du ger av den positiva känslan i rummet. När jag var där fanns det snarare en stark frustration hos majoriteten över hur krångligt det är. Många av dem hade varit i landet i många år och flera gånger försökt få sina yrken validerade men inte kunnat det. Ofta får de inte praktikplatser på grund av att facken på arbetsplatserna motsätter sig att de ska få komma ut tidigt. Det är extremt höga krav på svenskan för att man alls ska få göra kunskapsprovet och så vidare.
När vi talar om sänkta trösklar till arbetsmarknaden handlar det bland annat om det. Det handlar om en massa andra saker också. Men det handlar om att göra det lättare för människor att komma in.
Vi hörde tidigare din kollega, som sitter i regeringen, från Socialdemokraterna säga att vi inte ska skänka några trösklar i Sverige och att vi inte vill ha ett A- och ett B-lag i Sverige. Alla ska vara på exakt samma höga kvalitetsnivå som vi har hållit hela tiden. Det har lett till precis det som du talade om, nämligen stafettläkare, brist på personal inom vården och så vidare.
Min fråga till dig är om även Miljöpartiet står bakom den synen på människor nu. Är det bättre att Sverige har ett A-lag och ett Ö-lag, som befinner sig utanför de svenska gränserna, än ett A- och möjligen ett B-lag, med människor som ändå får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och kan arbeta sig vidare, lära sig svenska på en arbetsplats, faktiskt komma in? Skulle vi inte därmed förbättra systemet i dess helhet?