Herr talman! Jag tror att Annelie Karlsson satt i salen när jag höll mitt anförande tidigare. Hela mitt anförande handlade om just de här sakerna - hur människor ska komma in på arbetsmarknaden och alla de goda exempel som finns. Jag är säker på att också ditt exempel är en bra sak som vi borde titta på och följa.
Att jag på något vis skulle ha sagt att vi inte ska ha etableringsåtgärder eller integrationsåtgärder - kom igen, det är klart att jag över huvud inte talar om det! Det jag undrade övar var den förskjutning som nu har skett och den radikala omställning som ditt parti har gjort. För bara någon vecka sedan stod ni och sa: Det här klarar vi. Det här går bra. Sverige tillsammans - vi fixar det här. Det är sådant du också påverkar. Om vi alla kavlar upp ärmarna fixar vi det här. Vi behöver de här människorna. Nu har ni gått till att säga: Nej, vi behöver inte de här människorna. Vi vill inte att de ska komma, och vi ska göra vad vi kan för att ta ifrån dem möjligheterna att över huvud taget komma. Och vi ska försvåra för dem som redan finns här att återförenas med sina familjer.
Jag frågar dig: Hur kommer det att påverka de saker som du talar om som är bra, men som i sammanhanget efter denna debatt och efter denna höst är sådant som vi redan har talat om många gånger? Då är frågan vad du har att säga om förändringen. Jag frågar dig återigen.