Herr talman! Vi har inte fattat de här besluten de senaste veckorna för att vi tycker att det är kul, Johanna Jönsson. Vi har fattat besluten för att det är nödvändigt för att vi ska ta ansvar för dem som kommer till oss. Vi ska se till att det finns en säng att sova i, och vi ska se till att det finns förutsättningar för att få socialt stöd, för att få sjukvård och för att komma i arbete.
Vi är inte ett dugg intresserade av sänkta trösklar på arbetsmarknaden utifrån att vi vill ge människor rätten till ett jobb där man kan försörja sig. Det handlar om rätten till ett jobb där man kan få möjlighet att skriva ett hyresavtal, få rätt att gå till banken och kanske låna pengar till sin första bil eller vad människor nu drömmer om att göra.
Vi vill inte ha några andra klassens arbetare, utan vi vill att människor som kommer till oss ska få förutsättningar på svensk arbetsmarknad precis som alla andra. Då måste vi ha en ordning som ger oss förutsättningar att klara det. Människor måste ha någonstans att bo, och människor måste få förutsättningar att få ett jobb. Det är precis det vi har talat om här i dag.
Jag har varit i kammaren hela dagen; Johanna Jönsson behöver inte vara orolig för det. Jag har lyssnat på debatten. Den har också handlat om hur vi ser till att skapa förutsättningar för bostadsbyggandet och hur vi ser till att människor kommer in på arbetsmarknaden.
Det finns en tydlig skiljelinje mellan borgerligheten och oss socialdemokrater. Det handlar om hur det ska vara ordnat på arbetsmarknaden. Ni säger: Sänkta trösklar! Det betyder lägre löner och sämre anställningsförhållanden. Vi säger att vi ska rusta människor med kunskap så att vi kan konkurrera på samma villkor. Det är socialdemokratisk traditionell arbetsmarknadspolitik, och den omfattar alla i vårt samhälle.
(Applåder)