Herr talman! Det är intressant hur Ylva Johansson tar upp detta med trösklar och incitament. Hon säger att man förlorar sin ersättning om man går vidare till utbildning och så vidare. Det är detta som kallas för marginaleffekter, alltså trösklar.
Man erkänner alltså att det finns sådana hinder - trösklar som håller människor tillbaka - på utbildningssidan. Men samtidigt står Annelie Karlsson i talarstolen och säger att hon inte är ett dugg intresserad av att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Man erkänner alltså att trösklar kan hindra människor från att utbilda sig, men man erkänner inte att sänkta trösklar kan bidra till att få in fler på arbetsmarknaden. Detta är väldigt intressant.
Sedan har det också att göra med hur sfi-systemet och hela vårt utbildningssystem är uppriggat: Det gäller att man måste ha svenskan på plats först innan man får börja studera något annat, till exempel matematik. Det är ett ologiskt system. Ofta är det sista som faller på plats just svenska språket, men man klarar att studera matematik eller andra ämnen på sitt eget språk eller något annat språk.
Vi har öppnat för digitala distansutbildningar inom sfi för att just avlasta sfi. Det är något jag tycker att regeringen saknar.
Det är klart att vi ska lyfta människor. Det är det enda sättet vi klarar av att göra detta på. Vi måste lyfta människor. Men vi kommer inte att klara av det om vi inte också sänker trösklar, och här saknar Socialdemokraterna svar. Vi har gjort vår läxa. Förr pratade vi nästan bara om sänkta trösklar, men nu talar vi också om utbildning. Men när ska Socialdemokraterna börja tala om sänkta trösklar?