Fru talman! Jag vill tacka skolministern för svaret
på min interpellation.
Jag har framställt den därför att jag tror att ingen
fråga i stort sett kan vara viktigare än att våra barn
och vårt land kommer att möta en sådan framtid att
ingenting annat än en skola i världsklass duger. Det
betyder helt enkelt att vi måste genomföra en mycket
tydlig ambitionshöjning för hela skolan.
Om vi skall ha en skola i världsklass måste vi ock-
så våga sätta upp målet att ingen skall lämna skolan
utan att kunna läsa, skriva och räkna och att ingen
skall behöva lämna skolan utan godkända kunskaper.
Ändå vet vi i dag att det är mellan 5 000 och 10 000
elever som lämnar skolan utan godkända kunskaper
och betyg varje år. Det upprepas år efter år efter år.
Vilken framtid är det de ungdomarna kommer att gå
till mötes?
Skolministern säger i sitt interpellationssvar att det
är ett misslyckande för samhället om en elev inte får
godkänt. Det är t.o.m. helt oacceptabelt. Vi vet att det
finns skolor som klarar det här. Det finns lysande
exempel från de områden där förutsättningarna egent-
ligen är ovanligt svåra, t.ex. Bredbyskolan i Rinkeby.
Där har man lyckats ge invandrarelever med mycket
svåra bakgrundsförhållanden mycket goda kunskaper.
Man har inte sänkt kunskapsribban. Man har i stället
sett till att lyfta alla elever över.
Jag tror att det behövs också en ny skollag i Sveri-
ge, som innebär att vi inte längre ser det som att sko-
lan skall ge nio års obligatorisk skolgång - punkt slut.
Sedan sätter vi upp en kunskapsribba och ser vilka
som har kommit över. Vi måste i stället ha ett uppdrag
till varje skola som innebär att åtagandet inte är avslu-
tat förrän eleven har klarat godkända kunskaper och
inte förrän alla kan komma över kunskapsribban.
Skolministern svarar att man redan har möjlighe-
ten att ge ett extra år eller två. Men det är en helt
annan sak. Det behövs ett tydligt uppdrag till varje
skola och ett annat synsätt i hur vi ger det politiska
uppdraget till skolorna. Jag har sett rektorer avskedas
därför att de inte hållit budgeten. Men jag har aldrig
sett rektorer avskedas därför att de inte har klarat
åtagandet att ge alla elever godkända kunskaper.
Skall vi klara det här är det nödvändigt att föräld-
rarna och eleverna får information i tid. Det är därför
jag har tagit upp frågan om betygen. I dag får man
den informationen i årskurs 8 på vårterminen. Det är
alldeles för sent för att kunna sätta in de åtgärder som
eventuellt behövs. Vi är överens om att det behövs
utvecklingssamtal som den viktigaste delen. Det är
orimligt att betygen kommer in så sent. Där tycker jag
att skolministern skulle behöva ta initiativ.
När det gäller läroböckerna är jag medveten om
att det är kommunala beslut. Men det är ändå ett fak-
tum att varje elev får i dag läromedel motsvarande
500 kr om året. Det betyder att vi inte ens en gång
satsar motsvarande årsprenumerationen av Kalle
Anka på läromedel till våra barn. Hur skall vi kunna
tro att vi med de små insatserna når en skola i världs-
klass? Det är därför jag menar att regeringen har en
opinionsbildande roll och kan vidga samtalet om
skolbokens betydelse, inte minst i den framväxande
dataåldern. Det initiativet tycker jag att skolministern
skulle kunna ta.