Fru talman! Vi kan vara överens om det allvarliga
i att det i dag finns elever som inte har tillräckliga
kunskaper när de lämnar grundskolan, men jag tror vi
måste skilja litet på orsakerna till de svårigheterna
och de åtgärder som kan vara aktuella. Vi kan inte
skylla på det nya styrsystemet, det nya betygssyste-
met, läroplanen och kursplanerna och säga att det är
där det behövs förändringar för att klara av de tillkor-
takommanden som vi hittills har kunnat konstatera.
När vi har haft ett betygssystem som har talat om
att 7 % av eleverna skall ha ettor och 21 % av elever-
na skall ha tvåor är det inte särskilt konstigt att vi
också har fått det resultatet, att eleverna har fått de
betygen och motsvarande bristfälliga kunskaper. Där-
för är det utmärkt att vi nu har ett bättre styrsystem,
med mycket tydliga mål.
Det är bra att vi har skärpt kraven på skolorna. Vi
har alltför länge i skolan tillåtit och utifrån procentsat-
serna i det gamla betygssystemet t.o.m. nästan upp-
muntrat att vissa elever liksom har fått rinna mellan
fingrarna, genom systemet, utan att man på allvar har
tagit tag i frågan. Jag menar att det nu har skett ett
skifte på den punkten. Det har funnits en stor enighet
om detta här i Sveriges riksdag. Det är också en
mycket uppskattad förändring ute i skolorna, som är
manifesterad i den nya läroplanen, i de nya kurspla-
nerna och i det nya betygssystemet.
Därmed finns de viktigaste skarpa instrumenten på
plats. Men det måste också finnas resurser i skolorna,
så att man faktiskt kan satsa extra på de elever som är
i behov av särskilt stöd.
Jag vill i polemik med Ulf Melin säga att rege-
ringen inte har försämrat möjligheterna för kvalitets-
uppföljning och kontroll ute i skolorna. Vad vi har
gjort är att både den tidigare regeringen och den nu-
varande successivt har skärpt kraven på kunskapsupp-
följning och information till föräldrar och elever på
samtliga nivåer i systemet. Däremot är det rimligt att
vi lämnar en relativt stor frihet vad gäller formerna
för detta till den lokala nivån, inte minst i och med att,
som Andreas Carlgren mycket riktigt påpekar, elevers
och föräldrars inflytande också har stor betydelse för
det resultat som skolan kan nå.
Det är mycket viktigt att elever och föräldrar får
information i tid om elevernas kunskapsutveckling
och allmänna utveckling i skolan. Min bedömning är
att det också fungerar allt bättre ute i skolorna i dag
och att man har fått ett bra stöd i de nya styrinstru-
menten. Jag vill bestämt vända mig mot synen att
information är liktydigt med betyg. Det är rimligt och
riktigt att vi har betyg som eleverna tar med sig efter
det att de har lämnat skolan. Vi behöver en standardi-
serad form för bedömning av kunskaper, som kan
fungera efter skolan, när någon annan skall bedöma,
något som är giltigt länge. Men under den pågående
läroprocessen i grundskolan måste vi kunna använda
oss av mer än tre olika bokstavskombinationer. Där
behövs det mycket mer kvalificerade instrument för
att ge en bra information och för att man skall få en
grund för de åtgärder som skall vidtas. Man bör där-
för inte ens vänta till årskurs 5 med detta, utan det är
oerhört viktigt att det sker kontinuerligt hela tiden.
Det är litet olyckligt att frågeställningen över hu-
vud taget kommer upp om man skall gå två år extra i
grundskolan eller gå vidare till de individuella pro-
grammet om man i årskurs 9 har otillräckliga kunska-
per. Problemet är att vi tillåter elever att gå så långt
genom grundskolan utan att de har fått rätt till och
möjlighet att nå de tillräckliga kunskaperna. Därför
behövs utöver de styrinstrument som nu finns också
utökade resurser för grundskolan. Tack vare att rege-
ringen tillsammans med Centerpartiet har klarat av att
ta landet ur den allvarliga ekonomiska krisen blir det
nu möjligt för skolan att få extra resurser. De resur-
serna behövs för att elever inte skall behöva hamna i
den här valsituationen i slutet av årskurs 9, för då är
redan en del broar brända.