Fru talman! Det helt grundläggande är att grund-
skolan inte skall kunna skjuta över sitt misslyckande
till gymnasiet, utan grundskolan måste klara av att ge
eleverna godkända kunskaper. Det är där själva syn-
sättet också måste förändras. Uppdraget till skolan
skall vara så tydligt att det står klart att åtagandet inte
är slutfört förrän man har genomfört detta. Vi måste
t.ex. göra skolledningens ansvar på den punkten tyd-
ligt. Misslyckas man så har skolledningen misslyckats
så allvarligt att den skall ta konsekvenserna snarare än
att eleven skall behöva ta konsekvenserna. Eleven
skall få de insatser som behövs.
Då måste vi också, som en fortsättning på den för-
ändring av styrningen som vi har genomfört i skolan
under senare år och som en fortsättning på den de-
centralisering som vi har genomfört i Sverige, och
som jag menar har varit riktig, ha en ny skollag i
Sverige. Denna bör bekräfta decentraliseringen och
flytta över ännu fler beslut till den enskilda skolan, så
att skolan verkligen har alla de förutsättningar som
behövs för att man skall kunna se till att eleven får
godkända kunskaper. Man bör då också ha flexibilite-
ten att låta en del elever gå litet snabbare genom sko-
lan och en del elever litet långsammare. Det bästa är
inte att vara snabb, utan det som är bäst är att komma
fram till målet. Sedan tar man det i den takt och på det
sätt som passar den enskilda eleven bäst.
Har vi en så tydlig kunskapsribba är det också
viktigt att eleven i tid kan se hur han eller hon förhål-
ler sig till den. Där ligger problemet med de nuvaran-
de betygen. Många har, precis som Ylva Johansson
säger, drabbats av att det tidigare systemet var dåligt.
Det handlar inte nu om att ropa på ett helt nytt system.
Skolan behöver få veta vad som gäller.
Det var ett misslyckande för fyrpartiregeringen att
man inte lyckades få en bred majoritet bakom beslu-
tet, och det var fel av Ylva Johansson att börja som
skolminister med att bara riva upp och skapa ett be-
slut med mycket smal majoritet. Det är bakgrunden
till min fråga. Det behövs ett beslut här i riksdagen
som skolan kan lita på gäller men som samtidigt tar
hänsyn till de problem som faktiskt finns. Därför
tycker jag att Ylva Johansson borde kunna ta ett så-
dant initiativ som jag frågar efter, ett samtal mellan
partierna för att skapa en bred uppslutning bakom ett
system som har fler steg och som ger eleverna och
föräldrarna information tidigare.
Till sist om pengarna: Jag är helt ense med Ylva
Johansson om att det har varit mycket viktigt att sane-
ra ekonomin. Dessutom brukar jag påminna om att
Centerpartiet är det enda parti som orkade genomföra
saneringen av statens finanser hela vägen från start till
mål. Men det är nu viktigt att vi ser till att pengarna
verkligen går till skolan. I Sveriges största kommun,
Stockholm, där Socialdemokraterna styr, är det t.ex.
tyvärr bara en fjärdedel av de extrapengarna som går
till skolan. Det är ett exempel på att man i den kom-
munala verkligheten ofta inte genomför det här.
Därför tror jag inte att det räcker med ett vakande
öga, utan jag tror att det behövs en så pass kraftfull
uppföljning så att kommunpolitikerna, oavsett parti,
får stå till svars inför sina medborgare när en utvär-
dering tydligt visar att man inte har sett till att de
extra pengarna i tillräckligt hög grad har gått till sko-
lan. Jag tror att det är det effektivaste sättet att verkli-
gen se till att skolan får pengarna, att se till att sätta
sådan press på de lokala politikerna, helt enkelt ge-
nom att utvärdera och se vad de har gjort. Ge med-
borgarna den informationen, så att medborgarna har
chansen att dra slutsatsen, också inför valet nu i höst!