Fru talman! Vi vet att Tjernobyl har kostat männi-
skoliv. Det har kostat kanske 1 000 miljarder kronor
eller 2 000 miljarder kronor. Skrotningen av reaktorer
och kärnavfallet kommer att kosta mer än vad vi har
räknat med. Det har varit protester från lagutskottet
och andra, bl.a. SKI. Man anser att man borde höja tre
gånger från 1,9 öre/kWh, dvs. upp till 6 öre. Vi har
också sett utomlands att det kostar mer att riva än vad
man har trott.
I Energikommissionens rapport på s. 303 säger
man i varje fall att det finns möjligheter att internali-
sera externa effekter och att de är väl kända och ana-
lyserade av forskare och experter. På s. 305 står det
att utredningen konstaterar när det gäller Kärnbränsle-
fondsutredningen att man dessvärre inte hade tid och
att uppgiften rymmer åtskilliga frågeställningar av
delvis komplicerad natur att den tid som stod till för-
fogande inte medgav en tillfredsställande behandling
av frågans alla delar.
År 1992 ställde jag frågan: Vad skulle det kosta
om vi lade på kärnkraften alla dess miljöbelastningar
från uranbrytning, riskerna för en kärnkraftsolycka,
avfallshanteringen, osv?
Vilket skulle det egentliga priset vara? Jag fick
från Kraftsams ordförande svaret att det var en poli-
tisk fråga, och att han inte svarade på den. Då måste
jag gå till politikerna och ställa samma fråga. Jag
tycker att det är bra att vi gör som vi gör - vi jobbar
med skatteväxling, och tittar på vad vi kan göra för att
parera detta och minska miljöbelastningen och hälso-
effekterna.
Vi vet också att människor offrar sin hälsa och sin
miljö runt urangruvorna, och att de kommer att göra
det i hundratals, ja tusentals år framåt. Det finns t.ex.
en långlivad isotop, Torum 230, som har en halve-
ringstid på 80 000 år.
Jag vill överräcka en bok till miljöministern. Jag
önskar att hon vill låna ut den till fler på departemen-
tet. Jag menar inte att skriva någon på näsan att de
inte kan detta, men jag tycker att boken är bra. Den
heter Vi har regn men inte vatten, och den innehåller
tio vittnesmål om följderna av uranbrytning och nuk-
leär verksamhet. Folkkampanjen mot kärnkraft-
kärnvapen har gett ut den tillsammans med Förening-
en för fjärde världen. Den handlar om urbefolkningar,
som ofta offras på kärnkraftens altare.
Vi i Miljöpartiet har hela tiden sagt att vi gärna
vill försöka få en total bild av hur mycket kärnkraften
kostar, för att kunna fasa ut den. I stället vill vi sätta
in biobränsle och naturligtvis även effektivisera ener-
gianvändningen och hushålla med energin - det är det
bästa.
De som kommer fram i dagens debatt är de som
kan manipulera och skriva, som har pengar och som
kan få ut sina budskap. Det är därför intressant att läsa
en bok som heter De heta åren från 1985. Det är insi-
de information från informationschefen på Sydkraft.
Där kan man läsa hur man manipulerar människor.
Eva Moberg skrev i Dagens Nyheter den 1 mars
1987 angående boken att efter Tjernobyl är det lätt att
gripas av en total vanmaktskänsla vid anblicken av de
fullständigt oberörda kärnkraftsfolket. Känslan för-
stärks vid läsning av boken De heta åren av Sydkrafts
informationschef Sven Bergquist. Ändå är boken
viktig. Med sin glättade framställning är den en
omedvetet avslöjande studie av hur en stat i staten
uppfattar sin roll och agerar för att omintetgöra alla
försök till demokratiskt inflytande.
Det är detta som jag tycker är allvarligt - att vi har
svårt att följa upp våra politiska beslut. Det är ju riks-
dagen som är demokratins högborg. När politikerna
har dragits in i manipulationerna har det utan tvivel
lett till politikerförakt. Allmänheten är nämligen inte
dummare än att den insett vad den utsatts för. Därför
hoppas jag att vi kommer till rätta med energipriserna.
Biobränslet skall inte betraktas som 20 gånger miljö-
farligare än kärnkraft.