Fru talman! Sedan statsminister Göran Persson för
någon vecka sedan fråntog kommunikationsministern
ansvaret för den fråga vi nu debatterar måste jag säga
att miljöminister Anna Lindh har skött detta ärende
med fingertoppskänsla.
Det har handlat om att sköta uppstädningen efter
denna miljöskandal och att få de ansvariga att göra
utfästelser så att jordbrukare och övriga som drabbats
ekonomiskt får ersättning. Det är helt nödvändigt att
de som drabbas åtminstone skall kunna känna trygg-
het i den del som handlar om ekonomisk kompensa-
tion. Fullständig trygghet kan dock ingen känna förrän
man vet att allt vad gäller akrylamid är borta från
vatten och natur och att en eventuell fortsättning av
tunnelbygget kommer att ske på ett fullständigt miljö-
säkert sätt.
Anna Lindh tog i sitt anförande upp en annan
problematik. Det gäller den krisstämpel som nu har
satts på Bjärehalvön. Jag tycker att det är väsentligt
och viktigt att nu klargöra vilka de egentliga riskerna
är. Man måste informera konsumenter och invånare,
och ge en fullständig och korrekt bild. Jag vill skicka
med ett tips till regeringen: Från Kristdemokraternas
sida kommer vi inte att protestera, utan tvärtom tycka
att det är bra om regeringen nu ger extraanslag till
exempelvis Livsmedelsverket för att via annonser och
annan information visa på sakförhållandena. Detta
tror jag skulle kunna lugna situationen för alla dem
som nu berörs av den stämpel som tunneln gett Hal-
lands ås och dess omgivningar. Det gäller att ge frå-
gan rätt proportioner. Ta gärna det initiativet, Anna
Lindh!
Fru talman! Miljöministerns fingertoppskänsla för
att hantera den uppkomna miljöskandalen minskar
inte vår plikt som folkvalda att granska regeringens
hantering av ärendet under hela resans gång. Det finns
en del frågetecken. Jag skall ta upp ett par av dem.
Detta är ingen grälsjuka, Lars Leijonborg. Vår uppgift
måste ändå vara att försöka vända på en del av de
stenar som finns i frågan.
Redan i tisdags ställde jag här i riksdagen frågor
till miljöministern om det regeringsbeslut som Anna
Lindh var med om att fatta den 11 april 1996. Rege-
ringen skickade då ned 95 miljoner kronor för att
tunnelprojektet skulle öppna en ny tunnel uppe på
åsen. Konsekvensen av detta blev miljöskador. Redan
då rann vattnet för fullt. Regeringen borde ha förstått
att här krävdes extraordinära insatser för att få hejd på
vattenflödet. Anna Lindh svarade inte på min fråga i
tisdags, men nu vill jag ha ett svar. Ringde inga
klockor i Regeringskansliet redan i april 1996, när
man såg hur svårbemästrat vattenproblemet var? Fö-
redragande i regeringen när beslutet fattades var Ines
Uusmann, som inte finns här i kammaren i dag. Anna
Lindh är dock lika ansvarig, och eftersom statsminis-
tern nu fört kommunikationsministern åt sidan vill jag
ha ett besked av miljöministern. Tar regeringen fullt
ansvar för detta beslut? Ringde inga larmklockor
redan på detta stadium?
Fru talman! En annan fråga gäller vilken kontroll
regeringen har på sina statliga verk. Det har i dag gått
sju månader, 200 dagar, sedan Banverket började
använda Rhoca-Gil och det i en mängd som mig ve-
terligen inte har någon motsvarighet någon annanstans
i världen. Har inte regeringen någon kontakt med de
myndigheter den ansvarar för? Även i denna fråga
saknas det ansvariga statsrådet, Ines Uusmann. Jag
ställde också denna fråga i tisdags. Nu har miljöminis-
tern möjlighet att ge ett svar. Hur har regeringen haft
det med kontakterna med Banverket?
Avslutningsvis kan jag konstatera att det nu gått
836 dagar sedan dess att vi kunde ha haft en samlad
och effektiv miljöbalk vars ambition var att förhindra
den typ av miljöskandal vi nu står mitt uppe i. Ansva-
ret för att vi inte har denna miljöbalk vilar nu främst
på Miljöpartiet, men givetvis också på regeringen.
Varför drog ni tillbaka det förslag som fanns på riks-
dagens bord 1994? Det hade kunnat bli en riktigt bra
miljöbalk i det fortsatta riksdagsarbetet. Nu finns
ännu inget förslag på riksdagens bord, och vi vet inte
om det kommer något. Vi saknar ett riktigt verksamt
instrument för att förebygga miljöbrott, och när såda-
na ändå sker, för att verkligen kunna dra miljöbovarna
inför domstol och få dem fällda och dömda. Jag hop-
pas att Anna Lindh orkar komma till riksdagen med
ett nytt förslag. Det är bara att beklaga den försening
som har skett.
Fru talman! Regeringens allmänna avlövning av
miljöpolitiken med kraftfulla neddragningar av anslag
för miljötillsyn, miljökontroll och forskning bidrar
givetvis till att vårt land nu för en sämre miljöpolitik
än tidigare. För detta bär faktiskt regeringen och
Centerpartiet huvudansvaret, eftersom det är deras
gemensamma miljöbudget som röstats igenom här i
Sveriges riksdag under de senaste åren. Detta har
skett trots motstånd från bl.a. oss kristdemokrater,
ansvariga miljömyndigheter och miljöorganisationer.
Till allra sist hoppas jag att det kan komma något
positivt ur det som har hänt. Om vi på nytt kan bygga
upp en effektiv miljöorganisation som kan stävja den
här typen av händelser har det ändå kommit något
positivt ut ur denna eländiga historia.