Fru talman! Först och främst vill jag kommentera att kvinnan har rätt till sin egen kropp. Ja, det är klart att kvinnan har rätt till sin egen kropp. Men jag vill framföra att vi också måste våga lyfta fram att det finns två parter involverade vid en abort - kvinnan och fostret.
Tidigare i Sverige har det varit en naturlig diskussion att det finns ett etiskt dilemma mellan kvinnans intresse och fostrets intresse. Det ser man till exempel i ett betänkande från 1994, där det gjordes vissa förändringar av abortlagstiftningen. I betänkandet fanns en utredning med som hette
Utredningen om det ofödda barnet
. I betänkandet står att utredningen ser kvinnan och fostret som två individer som är skyddsvärda och att fostret inte enbart kan ses som en del av kvinnans kropp, även om det långt fram i graviditeten är beroende av kvinnans kropp för sin utveckling. Vidare står det i betänkandet att enligt utredningen måste man ibland låta den enas intressen gå före den andras, och att fostrets intresse ska börja väga tyngre allteftersom fosterutvecklingen fortskrider.
Det jag vill lyfta fram är att vi måste våga prata om abort utifrån flera intressen. När det gäller att respektera kultur i andra länder kan det vara så att man i deras kultur betonar just detta etiska dilemma med att se både till fostret och till kvinnan.
Vi måste se att om vi ska vara pådrivande och påverka andra i frågan kan det också komma tillbaka på så vis att andra länder som har en mer restriktiv abortpolitik ska börja sätta press på oss. I Europa har de flesta länder fri abort upp till vecka 12, och vi har kanske inte alls chans att få igenom vår politik. Vi måste se till risken att vi får anpassa oss till de andra. Tycker vi att det är okej att andra ska lägga sig i vår abortlagstiftning i Sverige?