Fru talman! Mänskliga rättigheter är en självklarhet för de flesta av oss som bor och lever i Sverige, men för miljontals människor är det något som över huvud taget inte existerar.
Vi har under våren sett människor i Mellanöstern och Nordafrika kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi vet att i Vitryssland fängslas människor som uttrycker sina åsikter, i Kongo fortsätter inbördeskriget med våld och systematiska våldtäkter mot civilbefolkningen och i Europa utsätts tusentals barn, kvinnor och män för människohandel. Varje dag, hela tiden, kränks de mänskliga rättigheterna både i vår absoluta närhet och i resten av världen.
Mänskliga rättigheter kan tyckas ha en självklar innebörd men är ett stort och komplext ämne. Orden mänskliga rättigheter och deras betydelse kan få olika innebörd beroende på vem man frågar. För mig är mänskliga rättigheter att jag oavsett kön och sexuell läggning får uttrycka mina åsikter i ord och text, att jag får vara med och påverka genom exempelvis allmänna val och att jag utan risk för repressalier kan delta i demonstrationer.
Mänskliga rättigheter innebär för mig också att den som har ett handikapp eller är funktionshindrad ska kunna gå och handla, kunna gå till hårfrisörskan och kunna förstå information så att han eller hon kan nyttja sina demokratiska rättigheter. Det betyder också att jag har rätt till lön och skäliga avtal i det arbete jag utför och att jag kan bestämma över min egen kropp. Vidare betyder det att jag, om jag begår ett brott, har rätt till en försvarare och en rättvis rättegång utan att riskera dödsstraff och tortyr. Så är det för mig, men det är långt ifrån den verklighet många människor i dag lever i.
Jag kommer i mitt anförande i dag att koncentrera mig på de mänskliga rättigheterna, eller snarare avsaknaden av dem, när det gäller kvinnors situation.
Under de åtta minuter jag har kvar av mitt anförande kommer tio kvinnor att bli våldtagna i Kongo. Det sker just nu. Under ett dygn är det ungefär 1 100 kvinnor som utsätts för systematiska våldtäkter i Kongo.
I krig är sytematiska våldtäkter inget nytt. Det har i alla tider varit ett av alla vapen för att bryta ned människor och samhällen. Bara i vår tid kan jag nämna Bosnien, Rwanda och Kongo, länder där våldtäkter blivit och är en del av krigföringen. Vi kan i dagens tidning läsa om hur Libyens ledare Gaddafi ger sina soldater Viagra för att de på ett systematiskt sätt ska våldta landets kvinnor.
Därför är det positivt att mellanstatliga överenskommelser har slutits och att den internationella krigsdomstolen i Haag har fastslagit att våldtäkt i krig är ett krigsbrott.
Det kanske viktigaste genombrottet för att våldtäkt i krig ska betraktas som ett internationellt krigsbrott är resolution 1820 från 2008 som erkänner våldtäkt som ett krigsbrott. Vidare fördömer den våldtäkt och andra former av sexualiserat våld i konfliktsituationer och fastställer att våldtäkt även kan utgöra brott mot mänskligheten och folkmord. Även resolution 1888 från 2009 är viktig. Den innebär bland annat att generalsekreteraren utsett ett särskilt sändebud för att leda och koordinera arbetet för att motverka det sexuella våldet under och efter konflikter. År 2010 utsågs EU-kommissionären Margot Wallström till FN:s särskilda representant för att bevaka sexuellt våld i krigsdrabbade situationer.
Fru talman! FN-organet WHO uppskattar att det finns mellan 100 och 140 miljoner kvinnor i världen som lever med sviterna av könsstympning och att tre miljoner flickor könsstympas årligen.
Könsstympning utförs oftast på flickor i åldrarna fyra till åtta år, men ibland även på veckogamla spädbarn, på flickor i tonåren eller på unga kvinnor sedan de fött sitt första barn. Kvinnlig könsstympning är ett allvarligt hälsoproblem för flickor och kvinnor på grund av de medicinska riskerna med ingreppet. På många håll i Afrika och Mellanöstern utförs ingreppet av outbildade traditionella barnmorskor, äldre kvinnor i byn eller barberare. Ofta används smutsiga instrument som knivar, glasskärvor eller rakblad. Ingreppet genomförs vanligtvis utan bedövning. Könsstympning medför långsiktiga fysiska och känslomässiga komplikationer. Smärta, stress, infektioner och psykiska problem kan uppstå efter ingreppet. Dessutom blir det riskfyllt vid barnafödsel, och kvinnans sexualliv blir ofta mycket smärtsamt och svårt.
Kvinnlig könsstympning handlar i många fall om kontroll av kvinnors sexualitet. Krav på att kvinnor ska vara oskuld när äktenskap ingås är ett skäl till att ingreppet utförs. Kvinnlig omskärelse är nära knuten till identitet och en traditionell syn på kvinnlighet.
Traditionen att könsstympa kvinnor har troligen existerat i 3 000 år. Det finns olika teorier om var och varför sedvänjan uppstod, men ingen kan med säkerhet fastställa det. Människor som är angelägna om att bevara traditionen med kvinnlig könsstympning betraktar den ofta som ett religiöst påbud, men det finns inte något stöd i religionen för könsstympning.
Med stöd av bland annat FN:s barnkonvention har arbetet mot de skadliga ingreppen kunnat resultera i att många länder infört lagar som förbjuder könsstympning. Men endast ett fåtal länder har en specifik lag. Dessa länder är Benin, Togo, Uganda, Norge, Sverige, Storbritannien, Australien, USA och nu senast Kenya, som i april införde en lag om förbud mot könsstympning. I Kenya röstades lagen igenom enhälligt efter att parlamentsledamoten Sophia Abdi Noor i ett unikt och känslofyllt inlägg berättat om när hon själv blev könsstympad som flicka. I Sverige riskerar den som utför omskärelse av en flickas eller kvinnas könsorgan tio års fängelse.
Regeringen fortsätter sitt arbete för att stärka kvinnors säkerhet med att fokusera på bistånd till kvinnor och jämställdhet. Våld mot kvinnor och flickor utgör i sig ett hinder för jämställdhet och en rättvis och hållbar global utveckling.
Fru talman! Människohandel beskrivs ofta som vår tids slaveri. Människohandel, eller trafficking, anses utgöra en av de mest vinstbringande formerna av organiserad brottslighet. Enligt FN är människohandeln den snabbast växande formen av organiserad brottslighet. Människohandel kan ha som syfte att tvinga människor till arbetskraftsexploatering och organtransplantationer. Men människohandel för sexuella ändamål är den vanligaste formen, där framför allt unga kvinnor och flickor är brottsutsatta. Syftet med människohandel för sexuella ändamål är våldtäkt, sexuellt tvång och utnyttjande i prostitution och pornografi.
Handel med människor är ett stort problem. Kvinnor och barn är särskilt utsatta, i synnerhet i de länder och regioner som präglas av fattigdom och socialt utanförskap. Den gränsöverskridande människohandeln transporterar kvinnor från ett ursprungsland till ett destinationsland genom ett eller flera genomfartsländer. Därmed är det omöjligt för ett land att på egen hand motarbeta människohandeln. Inom ramen för EU, Europarådet och FN har flera konventioner och rättsakter antagits.
Regeringen har som mål att minska den organiserade brottsligheten och människohandeln genom förebyggande och brottsbekämpande insatser i ursprungs-, transit- och destinationsländer.
Sveriges engagemang för de mänskliga rättigheterna, vår utrikespolitik och vårt utvecklingsarbete ska även fortsättningsvis präglas av en strävan och en förhoppning om en värld där människor kan leva utan fruktan och rädsla, där individens frihet är förutsättningslös och där var och en har rätt och möjlighet att skapa sig ett drägligt liv.
Mänskliga rättigheter rymmer stora och komplexa frågor som påverkar människors liv runt om i hela världen. Sverige har bra samarbeten med EU och FN. Jag tycker det är positivt att vi fortsätter arbetet med att få Sverige att ingå i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
UN Women skapades av FN i juli 2010. Det är en sammanhållen enhet inom FN för jämställdhet mellan könen och kvinnors medbestämmande. Erfarenheter har visat att när kvinnoorganisationer deltar i fredsförhandlingar och beslutsprocesser på alla nivåer, ökar chanserna för hållbar fred och säkerhet för hela samhället. Jag är även stolt över att vår representant i FN, Magnus Lennartsson, är vice ordförande för UN Women.
Våldtäkter som vapen i krig, kvinnlig könsstympning och människohandel med sexuell exploatering är allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Vi måste samarbeta och ställa krav på att andra länder ska kunna åstadkomma en varaktig förändring. Allt som sker påverkar även oss i Sverige. Kvinnor som fallit offer för människohandel säljs eller färdas genom vårt land. Kvinnor som utsatts för våldtäkter i krig söker asyl här. Flickor som växer upp i Sverige blir trots den svenska lagstiftningen utsatta för könsstympning.
Vi måste och ska fortsätta att vara i framkant när det gäller att arbeta för att stärka de mänskliga rättigheterna, både globalt och på hemmaplan.
I detta anförande instämde Christian Holm (M).