Fru talman! Jag kan rekommendera Julia Kronlid att läsa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Där står tydligt och klart att rätten till hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet. Rätten till liv är en grundläggande mänsklig rättighet.
Julia Kronlid sade tidigare att det är en mänsklig rättighet att få leva. Vad händer då med de 70 000 kvinnor på vårt jordklot som varje år dör i samband med en illegal abort? Det blir nämligen konsekvensen när man inskränker kvinnors rätt till deras egen kropp. Det innebär inte att man stoppar aborterna. Det innebär att man flyttar dem från sjukhusen och läkarmottagningarna ut till gränderna, byarna, sovrummen. Där genomför kvinnor i stället sina aborter, med den typen av lagstiftning. Kvinnor betalar med sin hälsa och sitt liv för den typen av politik.
Julia Kronlid sade att vi ska vara mer ödmjuka och respektfulla. Inför den typen av politik som resulterar i att kvinnors liv avslutas känner jag ingen ödmjukhet. Jag är inte beredd att visa någon som helst respekt för den typen av lagstiftning.
Vidare sade Julia Kronlid att jag hade missförstått Sverigedemokraterna. Jag har läst den reservation de har skrivit. Låt oss då få höra i vilka fall vi ska visa större ödmjukhet. När ska vi visa ökad respekt? I vilka fall ska vi sätta gränser för vårt engagemang för de mänskliga rättigheterna? Kan Julia Kronlid ge något konkret exempel?
Låt oss ta Polen som exempel, ett land inte särskilt långt härifrån. Just nu har vi ett fall i Europarådet som gäller Polen. Man har dragit Polen inför rätta för att en kvinna med en tarmsjukdom förvägrades rätt till sjukvård eftersom läkaren genom att hänvisa till sitt samvete inte ville ge henne den behandling och sjukvård hon behövde för att det kunde skada fostret. Den kvinnan dog senare i missfall. Är det någonting som vi ska vara ödmjuka inför och visa respekt för?
(Applåder)