Fru talman! Jag har nu förmånen att för Centerpartiet få göra ett inlägg om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Mänskliga rättigheter är en av de största frågor som finns att slåss för och att diskutera.
Det finns några nyansskillnader mellan partierna vilket återspeglar sig i reservationerna. Så som det ska vara i en demokrati. Men det som är helt dominerande i betänkandet och så tillfredsställande är den massiva samstämmighet som finns i dessa frågor i vårt land och mellan de politiska partierna.
Det som också genomsyrar betänkandet är hur Europeiska unionen på samma vis som Sverige står upp i arbetet för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Styrkan för Sverige i att kunna driva dessa frågor på egen hand men också inom EU och som delaktig i allt det EU gör på dessa områden är mycket glädjande.
Det är svårt att riktigt inse, tror jag, den betydelse det har att Europeiska unionen så entydigt är en så pådrivande kraft på vår kontinent och i världen för allt det som dagens betänkande handlar om, frihet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Människor är människor på gott och på ont. Det finns så mycket värme, gemenskap och sammanhållning mellan människor i världen, i går och i dag. Men samtidigt finns så fruktansvärda brott, övergrepp och förtryck mot människor i helt ofattbara proportioner genom hela mänsklighetens historia och så än i dag.
Totalitära förtryckarregimer som nazismen och kommunismen har under det gångna seklet begått omätbara grymheter och brott mot de mänskliga rättigheterna som drabbat hundratals miljoner människor genom tortyr, mord, svält, fängelse, deportation, fångläger och så vidare. Självfallet har dessa drabbade människor inte heller fått någon chans att verka demokratiskt mot de brott som vederfarits dem.
Låt mig med avsky utöver Hitlernazismens och Stalinkommunismens omätbara förbrytelser nämna även Kommunistkina, de kommunistiska Röda Khmererna i Kambodja och Nordkoreas hemska regim, som fortfarande består. I varje utpekad regim som jag nämnde döljer sig så mycket mänskligt lidande, tragedier och brott mot mänskliga rättigheter att det är helt omöjligt att greppa och förstå.
Sveriges folk har haft den stora lyckan att undslippa både nazismens och sovjetkommunismens omätbara förtryck och brott mot mänskliga rättigheter, som skedde helt nära oss på andra sidan Östersjön. Det är utmärkt att Sverige så samstämmigt och sedan så länge så hårt driver på för en bättre värld där mänskliga rättigheter respekteras.
I betänkandet redovisas även andra regimer och länder i dag som förtrycker människor och som motarbetar frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Låt mig nämna bara några exempel: Iran och Libyen. Låt oss hoppas att utvecklingen i många arabländer kommer att ge beständiga resultat i form av frihet och demokrati och inte landa i nya förtryckarregimer med andra förtecken.
Ett enigt utskott står bakom att Sverige starkt driver på för dödsstraffets avskaffande. Utvecklingen går åt ändå åt rätt håll, vilket redovisas i betänkandet. I Europa är det endast ett land som genomför avrättningar, Vitryssland, nog sagt.
Jag vill ändå redovisa Amnestys uppgifter om de förfärande mängder dödsstraff som fortfarande verkställs. Jag vet att Bodil Ceballos var inne på det, men det skadar inte att nämnas dubbelt upp.
I Kina handlar det sannolikt om tusentals människor. Man redovisar inte detta, vilket är fruktansvärt i sig. I Iran avrättades minst 252 förra året, i Nordkorea minst 60, i Jemen minst 53, i USA 46, i Saudiarabien minst 27, i Libyen minst 18 och i Syrien minst 17. Ordet "minst" säger väldigt mycket om de länder som kategoriseras så, med uppenbar brist på insyn, öppenhet och demokrati.
Avslutningsvis vill jag för kammaren läsa upp delar ur den välskrivna och oerhört tänkvärda inledningen i detta utskottsbetänkande. Varje mening har en tyngd och utrymme för eftertanke: "Arbetet med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling genomsyrar den svenska utrikespolitiken. Sverige ska vara en tydlig röst i världen för de mänskliga rättigheterna och ska agera bilateralt, genom Europeiska unionen (EU) och multilateralt för att de mänskliga rättigheterna ska genomföras och efterlevas fullt ut i alla världens länder. - - -
Sveriges stora engagemang för de mänskliga rättigheterna, vår utrikespolitik och vårt utvecklingssamarbete speglar våra förhoppningar om en värld där människor kan leva fria, utan fruktan och nöd. De mänskliga rättigheterna värnar individens grundläggande behov och syftar till att garantera friheter och ge förutsättningar för ett drägligt liv för alla. Det är legitimt att reagera och påtala kränkningar av dessa rättigheter då förtryckta människor - just därför att de är förtryckta - sällan har möjlighet att själva hävda sina intressen.
Genom Lissabonfördraget har EU fått nya möjligheter att på ett mer sammanhållet sätt vara en utrikespolitisk aktör till stöd för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.
Förenta nationernas (FN) generalförsamling antog 1948 den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. - - - Alla stater har en skyldighet att värna alla människors lika värde och rättigheter. - - - Dessa folkrättsliga åtaganden måste nu omsättas i praktisk handling över hela världen."
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.