Fru talman! Jag vill lyfta fram en av de dörrar som Désirée Pethrus hävdar att vi i oppositionen slår in, nämligen frågor om de fackliga rättigheterna. Jag välkomnar att Désirée Pethrus över huvud taget lyfter upp frågorna. Det brukar sällan vara så när borgerliga företrädare pratar om mänskliga rättigheter eller utrikespolitik att de fackliga rättigheterna nämns. Det är ett av många tecken på vad vi i de rödgröna partierna har understrukit i vår reservation, nämligen att när det kommer till frågor om mänskliga rättigheter i arbetslivet är det inte en direkt topprioritering i den borgerliga utrikespolitiken.
Jag vill ändå ge några konkreta exempel på vad vi menar i vår reservation och vad jag menar som vänsterpartist när vi kritiserar den borgerliga regeringen och de borgerliga partierna. Frågorna är lågprioriterade just nu i den svenska breda utrikespolitiken.
Låt mig börja med de åtta kärnkonventionerna hos ILO, som Désirée Pethrus lyfte fram som något viktigt och som har stöd på den borgerliga sidan. Trots det har de borgerliga partierna och den borgerliga regeringen valt att avvisa alla krav på att koppla EU:s handelsavtal till att andra länder ska uppfylla ILO:s åtta kärnkonventioner. Man tycker att det är rimligt att ingå handelsavtal även med länder där det begås grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.
Jag nämnde i mitt anförande landet Colombia, som toppade statistiken förra året på mord på fackföreningsaktiva. Just Colombia är ett land som den borgerliga regeringen nyligen sade ja till att teckna handelsavtal med. Hur rimmar det, Désirée Pethrus?
Ytterligare ett exempel på det bristande engagemanget för de fackliga rättigheterna i utrikespolitiken är hur man ser på fackliga frågor i biståndet. Den biståndsorganisation som i dag aktivt bidrar runt om i världen med att utbilda och stärka fackföreningsrörelsen är LO-TCO Biståndsnämnd. Det är också en av de biståndsorganisationer som den borgerliga regeringen har skurit ned stödet till allra mest under de senaste åren. Det är en av ramorganisationerna som har drabbats hårdast av det försämrade klimatet för frivilligorganisationer. Hur rimmar detta med det engagemang som Désirée Pethrus säger att den borgerliga regeringen har för fackliga rättigheter i utrikespolitiken?