Fru talman! Jag blir ganska orolig när Désirée Pethrus pratar så nedlåtande om LO-TCO Biståndsnämnd. Det är en av de svenska ramorganisationerna, som den svenska regeringen har lyft fram som en viktig biståndsorganisation just därför att de bedriver ett viktigt arbete runt om i världen med att utbilda och stötta aktivister i nybildade fackföreningar så att de kan bedriva sitt arbete.
Då hävdar Désirée Pethrus att LO själv kan klara av det. Ja, vi ser konsekvenserna när den borgerliga regeringen nu skär ned det ekonomiska stödet till LO-TCO Biståndsnämnd. De tvingas avveckla stora delar av sitt arbete i världen. Jag vet till exempel att flera av deras projekt i Östeuropa har hotats på grund av det här, även i Ryssland och Kaukasus. Är det verkligen någonting positivt?
Man skulle kunna vända på frågan. Jag vet att Kristdemokraterna har en egen biståndsstiftelse som får biståndsmedel. Då skulle man kunna säga att Kristdemokraterna inte behöver bedriva så mycket valrörelse och lägga pengarna här i Sverige, utan ni kan väl lägga de pengarna på biståndsstiftelsen i stället. Det håller inte riktigt, Désirée Pethrus.
När det sedan gäller ILO:s kärnkonventioner är det väl bra att man i ord och retorik tycker att de är viktiga och lyfter fram dem. Men det handlar också om att sätta press bakom konventionerna och se till att de länder som i dag inte respekterar de fackliga rättigheterna gör det.
En möjlighet att sätta press på andra länder är EU:s handelsavtal. Vi har de senaste åren tecknat handelsavtal med en lång rad länder där det förekommer grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag nämnde Colombia som ett exempel. Det land som kommer på andra plats när det gäller mord på fackföreningsaktiva är Guatemala. Också det är ett land som den borgerliga regeringen har sagt ja till att teckna handelsavtal med. I mitt anförande tog jag exempel på mord på fackföreningsaktiva i Honduras, där en kvinna hade dödats genom att man körde över henne med bil. Också det är ett land som den borgerliga regeringen har sagt ja till att teckna handelsavtal med.
I alla dessa tre fall har man tecknat handelsavtalen helt utan att ställa krav på fackliga rättigheter, helt utan att koppla handelsavtalen till att länderna också ratificerar, genomför och respekterar ILO:s kärnkonventioner.