Fru talman! Jag är glad och stolt över att vi har en
jordbruksminister som är så stabil i sin uppfattning
och verkligen väger både det ena och det andra i den
här frågan. Det går alltså inte att rusa på som Gudrun
Lindvall och andra debattörer gör. Hon säger att det
vore bättre att fånga laxen längs Norrlandsälven. Det
är klart att det går ganska bra, men det är inte pro-
blemfritt det heller, Gudrun Lindvall. Om man tittar
längs de laxförande älvarna i Norrland finns det stora
fredningsområden utanför laxåmynningar. Det har att
göra med att man skall försöka värna den vilda laxen.
Samtidigt är det tillåtet att under vissa tider av året
fiska med spö uppe i älvarna.
Vi får som politiker akta oss för att skapa för stora
onödiga motsättningar i den här frågan. Den är nog
infekterad ändå. Jag tycker att det gäller för oss att
hitta den balans där vi har för ögonen att värna den
vilda laxen. Det kan vi göra utan att skapa dessa mot-
sättningar.
Gudrun Lindvall försöker i den här debatten säga
att om vi bara förbjöd drivgarnsfisket så skulle vi
rädda den vilda laxen. Det är kvalificerat struntprat
eftersom det regleras enbart genom den TAC där
biologer, ekonomer, regeringar och yrkesfiskare är
med och bestämmer och där det görs en avvägning av
hur mycket man kan ta ur havet.
Jag tycker att det förtjänar att omnämnas i denna
debatt att Sveriges inställning i de förhandlingar som
föregick årets fiske innebar att vi ville minska det
ytterligare, och det var med stöd från yrkesfiskarna.
Då tycker jag inte att vi skall slå yrkesfiskarna i nack-
en i nästa läge utan verkligen uppskatta att de också
vill vara med och ta sitt ansvar.